Paus dag!

Vilken härlig dag, en dag att bara få vara -trodde jag ja. Sov till kvart i tion idag, när jag slog upp ögonen låg Ida i sängen jämte. Tänkte det var konstigt att hon ligger där, då slog hon med upp ögonen och sa jag mår inte riktigt bra. Sen gick hon upp och jag låg kvar i sängen, men då hör jag bara att hon springer till toaletten och börjar att kräkas. Så från en lugn till en dag att försöka hjälpa henne och inte tvärtom. Stackarn, skulle fixa mat till henne när hon låg där nere i sängen, det enda som inte skulle öppnas och så blev knäckebröd med smör och sen juice. Hon fick ju trots allt detta hjälp mig med sockar och middag och så vidare. Har kommit på att jag är verkligen ingen bra person att ha hemma om man är sjuk, men men jag gjorde i alla fall mitt bästa. Så nu är jag trött igen, tror att det får bli en powernapp i eftermiddag, har inte ens gjort mig i ordning ännu. Känner mig helt slut både kroppsligen och fysiskt.. Är så glad för all hjälp jag får, men alla frågor och så gör att saker/känslor som man har tryckt ifrån sig för att klara av sin vardag och kunna kämpa vidare helt plötsligt kommer upp till ytan. Visst jag tror att det är mycket som jag måste bearbeta, men det gör att det blir mycket på en gång. Man förnekar nog mycket av allt man inte kan göra eller känslor man känner bara för att överleva både fysiskt och psykiskt. I morgon ska jag till kuratorn och till arbetsterapeuten i deras träningskök, så då blir det ännu mer tankar och funderingar. Har i alla fall tittat i katalogen jag fick från arbetsterapeuten och det är mycket som tål att funderas över i hjälpmedelsväg.

Nu återstår bara att säga, krya på dej syrran!