syster

I smyg sitter jag här och skriver när min syster är ute och promenerar.

För så länge jag skriver något bra ser man att hon uppskattar det när hon sen kollar.

Ska tillägga att det är fösta gången jag känner mig lite osäker på att visa för alla er vad jag skrivit. Men kollade i hennes förra inlägg att hon nämnt det,och genast kändes det okej.

Lite konstigt att hon får läsa om mina tankar i stället för att säg dem till henne.

Men så funkar jag - saker som berör mig är oftast svåra att säg öga för öga.

Jag är nog inte ensam.

till saken,
Igår hade hon väldigt ont,

man såg det och med tanke på att hon inte klev upp förrän sent på dagen märkte man det också,

som ett gående lik klev hon ut ur sitt rum. Och då har man lärt sig att hon inte behöver säga något utan man förstår själv hur dagen kommer se.

En trött syster,som inte kommer göra något speciellt och har man turen på sin sida kan vi kanske få henne till ett skratt eller leende.

En sån dag, kräver hennes familj ingenting från hennes sida. Ingenting.

Det var ganska tyst med tanke på att det bara var vi två hemma igår.
Hon vilade,jag satt i min ensamhet och läste ur min twilight bok med en kopp kaffe.

Inifrån hennes rum hör jag henne sen säga " skulle du vilja hjälpa mig i duschen" senare idag?

samtidigt som jag tänkte "sa hon verkligen det"

och svarade "ja", så snabbt jag uppfattade frågan.

Jag kunde räkna ut snabbt att detta var mammas "uppgift" sedan tessan blev skadad dem gånger hon behövde lite hjälp.

Och nu när inte mamma fanns till hands på hela dagen kom frågan till mig.

kändes konstigt men självklart väldigt rimligt att så var fallet.

Samtidigt som jag skulle göra allt för min syster -och igår var det att hjälpa henne att duscha.

Svårt för er att förstå kanske att det är en ganska stor sak att min snart 24 åriga syster snart ber mig om detta.
För varje människan är det en helig grej som man vill göra själv.

Jag beundrar henne att hon vågar fråga, för hur märkligt det än känns, så vill jag ju att hon ska göra det.

Starkt gjort.

Vi känner varann utan och innan, men detta gör ändå att vi faller ut från att bara vara syskon.
Vi är syskon men som hjälper varann lite mer.
Och tvingas lära varann lite mer om varandra i situationer som egentligen inte bör mötas.
Men vi möter det som vi inte vill och gör det till erfarenhet som ska göra oss starkare.

nu klev hon innanför dörren och jag har lovat att tejpa hennes rygg!
önska mig lycka till !!

Hoppas ni följer med mig!

Jag har startat upp en ny blogg som kommer att vara en fortsättning på denna i lite finare format! Hoppas att ni fortsätter följa mej!

http://enoskrivenframtid.blogg.se/

Varför just mej..

Vissa dagar funderar man mer på varför man har råkat ut för saker och ting. Det var som min syster sa för några dagar sedan varför drabbar det oss som aldrig har gjort någon annan illa på något sätt. Vet inte vad som hände med mig då, på något sätt gick jag in i någon förståndig roll och försökte hitta en lösning på ett olösbart svar. Svaret jag gav var att allt man råkar ut för blir en erfarenhet, vilket leder till något som blir bättre och som är menat att vi ska bli. Kanske inget riktigt svar, men det är det svaret som jag måste ha för att orka kämpa. Jag måste tro att det på något sätt finns någon mening i det som drabbar en människa och att det ska leda en till den plats vi ska hamna på och att man blir den personen som man är menat att bli. Det var som någon på rehab sa, vi får ju hoppas att du kan bli så mycket densamma som du var innan. Utan att jag ens hade hunnit tänka hade jag sagt, hur bra jag än blir kommer jag aldrig bli densamma. Det står jag fortfarande fast vid, mina erfarenheter leder till att jag tänker på ett annat sätt och att jag prioriterar andra saker i livet än vad jag gjorde innan. Visst skulle jag vilja slippa allt det som olyckan medförde, men på något sätt vill jag inte vara utan erfarenheten. Jag önskar att jag kommer att få göra vissa saker som jag gjorde innan, tex att få dansa igen vilket för mej betyder att få vara ett med kroppen. Erfarenheterna från detta kommer även göra att jag blir starkare i mig själv och därmed skaffar mej lite av en skyddsutrustning när man hamnar i en annan svårighet i livet. Fallet blir då förhoppningvis inte lika djupt och slaget så hårt.

Idag har mamma, pappa och jag varit i Karlskrona, för pappa skulle till en arbetsterapeut där. När vi ändå var där passade vi på att köra in till city för att gå runt i affärerna lite och äta lite lunch. Pappa gick in och ut ur affärerna som en trogen hund utan att säga ett knyst, vilket gjorde dottern mycket imponerad! Han brukar mer än gärna vilja stanna hemma när ordet affär kommer ut ur munnen! Vi fick en jätte mysig dag och det var helt klart värt att sitta här trött och utmattad för!

Vad har ni gjort idag?

Myrgång planerat!

Ikväll ska jag på ett riktigt äventyr! Varje sommar är det utomhusteater på en ö som heter Kastellet här utanför Karlshamn och dit ska vi ikväll. Vi brukar åka ut varje sommar, det är en riktig genuin sommarupplevelse med fika i det gröna gräset i pausen.

Tänkte inte att allt var annorlunda nu än förra sommaren då vi klickade hem biljetterna över internet. Helt plötsligt kom skrämmande tankar som gud vad pinsamt att trilla inför allt folk! Har som många av er förstått problem med balansen sedan olyckan och har dykt ner i backen några gånger. Andra problem som dök upp i huvudet var hur ska jag orka sitta en hel halvlek... Återigen infann sig en känsla av besvikelse över att allt roligt ska vara så jäkla komplicerat.

Efter att ha gått runt och funderat en halv dag kom jag på mig själv hur löjligt allt lät. Snacka om att förstora upp problemen i förväg! Det är ju bara att ta det försiktigt och köra någon typ av myrgång över det ojämna underlaget så löser sig allt. Ida får ju klart springa i förväg och försöka få en plats längst upp med ryggstöd! Det är alltså planen för en lyckad och rolig kväll!

Lärare i enhandsteknik!

Det har snart gått ett år sedan jag blev skadad, vilket innebär att jag bland annat har levt med en hand ett tag nu. I början var det enbart frustrerande att inte kunna hjälpa till med den andra handen, vilket du omedvetet gör som komplement till den dominerande handen. Bara en sådan sak som att få på tandkrämen på tandborsten varje kväll var en utdragen och känslofylld kamp. Precis när man hade fått tandborsten att ligga på plats och stod redo att bombadera den med tandkräm vände den sig lagom åt sidan och fick återigen börja om med samma förberedelser. Efter att ha gjort samma procedur 5 gånger slutade kvällen med att man stod och småmuttrade mot tandborsten och skällde ut den precis som den var ett levande ting.. Nu har jag äntligen hittat små knep till olika saker och frustrationen över att bara ha en hand har lagt sig allt eftersom.

Till min systers och mammas stora förtvivlan skadade pappa sin höger hand på jobbet förra veckan och går nu med armen ingipsad som en mumie. Så deras semester går åt att vara personlig assistent för oss båda, vilket inte var riktigt det som de hade tänkt sig. Den stora fördelen pappa har var att han kunde få givna tips hur man skulle göra i olika situationer direkt. Till exempel använda huvudet mot toarullen när du ska dra av toapapper.. Jag säger bara det att somliga har det bra! Kanska ska börja köra lite kurser i enarmsteknik, ler! Skämt och sidor men ibland är det kanske inte helt fel att få perspektiv på saker och ting!

Titta på detta!

När jag tog min sjuksköterske examen i januari sjöng en tjej från vår klass och hennes man spelasde en låt som var tillägnad oss alla. Dom hade skrivit text och musik helt själva och resultatet blev strålande. Nu har jag äntligen tagit mig mod att lyssna på den igen, har gjort för ont innan! Tyckte att det var dags för er tur att ta del av denna fina fina låt!

http://www.youtube.com/watch?v=t5EdP1nFxG0

Slagit på stort!

Efter mycket diskuterande av olika stolar att använda som hjälpmedel har jag nu äntligen hittat en som är perfekt!

Grunden till att inhandla en stol som hjälpmedel ligger i att behöva använda så lite energi som möjligt för att spara energi och inte öka smärtan ännu mer i det dagliga livet. Ibland är det inte alltid heller någon fördel att vara fotomodellshöjd, tex att aldrig kunna bära högklackat eller att alltid behöva vara ett levande teleskop ibland folkmassor!! Skämt och sidor det är i allafall inte en fördel när man har problem med nacken, resultatet av det blir att man alltid står framåtböjd med huvudet för att se vad du faktiskt håller på med. När man sitter blir det även att man inte använder lika mycket energi när du håller i något till exempel när du borstar tänderna. Resan för att köpa stolen har dock inte varit enkel, första steget var bara att acceptera att man skulle ha en stol stående hemma som alla såg. Kunde köpa konceptet med stolen, men inte att någon utifrån såg den, ville inte att de skulle se att jag var så svårt skadad. Många nätter kretsade alla möjliga gömställen omkring i huvudet innan ögonen och hjärnan slutligen gav upp. Låter löjligt, men mina vänner det är detta som kallas bearbetning. Steget efter tanke var att bestämma vilken av stolarna i katalogen som jag ville prova. Återigen var det min underbara arbetsterapeut som följde med mig ut till affären för att prova och tänka ergonomiskt. Där kom vi fram till att det ultimata var en magstol för att jag skulle få bra stöd, men ändå bra yta att kunna använda armarna. Fick låna hem stolen under en vecka, men insåg ganska snabbt att detta var rena balansfällan. Varje gång jag skulle av och på var detsamma som att riskera en ny wiplashskada, vilket varken jag eller familjen var särskilt sugna på. Därefter beställdes på lån samma modell på stolen fast en annan typ av sits och magstöd. Detta blev en succé och var helt klart värt de 4000 kronorna den kostade, vilket är ett toppen betyg från en som inte haft inkomst på ett halvår! Då ska jag säga er att det verkligen måste vara bra för att man ska lägga de pengarna på ett hjälpmedel! Så idag har den fått hänga med på plättbak som tog en timme, men som fick ersätta det vanliga handträningspasset!

Vad tycker ni? (min är dock helsvart) Kram på er!

Familjehelg!

Har nyss kommit hem efter en underbar familjehelg. Mormor och morfar fyller år nu i sommar och den perfekta presenten var att ge dom en helg med oss, låter själviskt men det är det de uppskattar allra mest. Vår familj och min morbrors familj var de som har anordnat allt. Vi har skickat två hemliga kort i två veckor att de skulle infinna sig på Tingsryds camping i går förmiddag, tanken var därefter att vi skulle gömma oss och hoppa ut som världens överraskning Den delen i det hela blev dock inte som vi hade tänkt oss, alla hade sprungit in bakom ett hus och stod där spända och förväntansfulla över hur de skulle reagera.. Några hade utkik över vägen och parkeringsplatsen, sista gången jag tittar ut ser jag bara hur morfar och mormors bil parkerar jämte våra. Alla tänkte vad f-n kom dom i från? Resultatet av detta var att alla åtta stod med hakan nere vid knävecken och att en skrattande morfar kom ut ur bilen, de hade ju sett oss innan vi såg dom. Anledningen var att de hade kört ett annat håll, så den största överraskningen var att vi skulle åka vidare och inte vara kvar i Tingsryd. Slutdestination för resan var Korrö, ett mycket trevligt litet ställe i skogen vid ronnebyån. Där hade vi hyrt ett eget hus i med att vi var tio sammanlagt. På eftermiddagen åt vi baguett, badade, solade, gick tipsrunda och var nere och tittade i hantverksbodarna. På kvällen lyxade vi till det med ett restaurangbesök och sedan blev det massa mys med sällskapsspel, kortspel och massa med gott. I morse var vi ute och gick en skön runda i naturreservatet innan vi begav oss hemåt. Det är så fantastiskt roligt när vi träffas allihopa och stämningen är på topp. Tack alla för en super trevlig helg.

Dessa läkarutlåtandena...

Att få ett läkatutlåtande på posten har blivit en del av vardagen, eftersom det händer så ofta. Inom loppet på en vecka har jag fått ett fyra sidor utlåtande från rehab vid ansökan av aktivitetsersättning och en tre sidor långt sjukskrivningsutlåtande. Man tror att det ska bli enklare varje gång att läsa alla negativa saker om sig själv, men det är ett påstående som alltid slår fel.. Hela tiden försöker man pränta in i huvudet - Therese det fattar du väl att de måste fokusera på alla negativa symtom som olyckan har gett för att försökringskassan ska fatta hur illa det är. Ändå fattar inte hjärnan detta och en stor klump i magen infinner sig med detsamma. Trodde de hade sagt allt till mig vad jag hade svårt med, men det var tydligen mer mycket mer. På första raden står det -23 årig tjej med en svår wiplashskada efter en bilolycka, reagerade direkt på ordet svår. Klumpen i magen blev större och större och jag kände att ögonen började vattna sig. Tänkte genast - varför var de tvugna att skriva svår? Även om det är dagens sanningen så ska jag tala om för er att det var skit jobbigt att läsa.. I sådana lägen önskar man att någon hade kommit med en vit lögn för att förhindra att känslorna tar mer plats än förnuftet. Lite längre ner stod det beskrivet hur alla delar i min kropp fungerade, exempel på det var att jag tydligen var överkänslig på min ben, nacke och ena armen. Det stod även att jag var svagare i båda mina armar (dock mest i högran, vilken var benämt som förlamad), men även om svagheten och balansproblemen med höger benet. Andra ord som förekom titt som tätt var trötthet, koncentrationsproblem, minnesproblem och huvudvärk.

När allt skrivs ner till ord blir allting så definitivt, när man diskuterar det hela kanske man förskönar det hela för att man ska orka, vilket det kändes i mitt fall. Detta är något jag ändå är tacksam över i efterhand, på grund av att jag nog hade haft svårare att orka med rent psykiskt.
Hela dagen efter får man gå och pränta in de återkommande orden att det är försäkringskassan som ska ha det och då letar de upp allt negativt de kan hitta. Sammanfattningsvis efter de orden är att värre utlåtande om min egen kropp kan det alltså inte bli än när de ska i försäkringskassans händer!

Födelsedags fest för lilla Emi!

Om en timme ska jag och Ida gå på fest för lilla Emi. Hon är ett helt underbart litet charmtroll och hon gör mig så fantastiskt glad. Hon symboliserar på något sätt det där obekymrade livet när man var liten bebis och alla ordnade allting och inga bekymmer fanns.

NU SÄGER VI BARA ETT STORT GRATTIS LILLA EMILIA!

Vit solbränna!

Idag var det sista dagen att träna på rehab innan sommar uppehållet. Blir dock inte enbart att njuta utan fick med mig lite övningar hem som var viktiga att fortsätta med som rutin även när man är ledig. Saknar lite motivation nu på något sätt, tror att min energi för tillfället är lite utarmad. Ska försöka ladda batteriet i sommar så att man kommer tillbaks med nya friska tag. Det som väntar i höst är EMG undersökning, mer styrketräning och handträning, mer KBT, ny medicin, bildterapi och massage. Måste säga att jag är lite stolt över mig själv att jag har kämpat mig igenom alla träningspassen och gått ditt fast det har varit en otroligt jobbig dag.

Nu har solen lyst hela dagarna i mer än två veckor, vilket ha lett till en fin solbränna. Nackdelen med brännan var när Ida tog av tejpen idag så var det ett rutnät på hela ryggen som var kritvitt. Det är baksidan av tejpen, skojar bara känns som det är ett väldigt litet problem jämfört med de positiva effekter den har på mig. Ibland blir man väl som alla andra tjejer lite fåfäng, det är ju ingen som ska säga att tejpen inte förstör när man har klätt upp sig i en fin klänning Då gäller det att blunda och tänka bort tejpen, då känner man sig genast fin igen! Låter kanske otroligt otroligt fånigt men ibland vill man inte att det ska synas att man har en skada för då blir det ingen som frågar när man bara vill ha kul en kväll!

Vad ska ni göra i sommar?

Jävla bilar!

Måste erkänna en sak... Jag har slutligen insett att jag och bilar inte är en vinnande kombination. Som ni alla vet som läser bloggen, krockade jag med min och Idas första bil. Del två i min bilhistoria hände i torsdags... Jag och Ida hade mött upp farmor på akuten eftersom hon hade blivit dålig på sitt boende, efter att suttit där i några timmar kommer hon sedan på plats på en medicin avdelning. Efter det skyndade jag in på apoteket för att hämta ut ett nytt recept av Lyrica. Medan jag väntade på min tur hämtade Ida bilen från akutens parkering till besöksparkeringen, eftersom hon hade glömt plånboken i bilen. När jag väl kom fram till disken fanns det inget recept lagrat, nehe tänkte jag ytterligare en sak att fixa innan semestern. När vi var färdiga där går vi till bilen för att köra hem, men hinner inte mer än att sätta hos och Ida vrider om tändning från att vi hör ett pistolskott. Ida och jag tittar på varandra och inser att vi snabbt bör gå ut från bilen i med att vi inte visste vad som hade hänt. Vi går runt om bilen och ser att det rinner ut vätska från motorhuven ner på marken. Trött och hungrig tar jag genast upp mobilen och ringer till pappa så att han kan bärga oss hem. Pappa kommer till platsen och öppnar motorhuven och då ser vi att hela batteriet har exploderat. Det är sådant som aldrig händer, men med mig i bilen så kan tydligen allt hända!!!

Trevligt samtal med försäkringskassan!

Idag var det sista gången på badet, kändes lite konstigt. Nu har man ju badat två gånger i veckan i åtta veckor så det är ju lite av en rutin. Får väl köra lite träning i poolen här hemma istället i sommar. SNYFT!

Tro det eller ej, idag har jag pratat med en trevlig människa på försäkringskassan. Blev uppringd av en kvinna som presenterade sig och sa att hon kom från försäkringskassan. Så fort man hör det namnet får man taggarna utåt och går direkt in i någon typ av försvarsställning. Blir nog lätt så när man enbart har dåliga erfarenheter från dom. I allafall mitt i kaoset som skapades i mitt huvud när jag hörde att det var dom känner jag helt plötsligt empati och medkänsla i hennes röst. Hon konstaterade att jag hade det väldigt jobbigt nu och att det fanns starka själ till att jag skulle få aktivitetsersättning beviljat. Hon skulle i allafall göra allt i sin makt och försöka att få ärendet slutfört till augusti så att jag fick pengar. Hon tyckte även att jag skulle söka färdtjänst i med att jag inte kunde köra själv, vilket verkligen inte är något som jag har funderat på. Hon berättade även att hon var min handläggare framöver och att jag kunde ringa när som helst. När hon ville att jag skulle skriva ner hennes telefonnummer, så sa jag att jag inte kan skriva och prata i telefon samtidigt. Då bad hon nästan om ursäkt att hon hade sagt det och skulle omedelbart skicka ett brev hem med hennes kontaktuppgifter. Tänk vad man kan bli glad när man känner att någon verkligen lägger ner lite engagemang för att förstå hur den man utreder har det!

Eftermiddag bestod av en tur på stan och lunch med Malin, mycket mycket trevligt! Det får vi snart göra om igen tjejen!!!

Polisen ett avslutat kapitel!

Äntligen är kapitlet med polisen avslutat, förhoppningsvis i alla fall. Brevet till länspolismästaren gjorde susen! Det tog inte många dagar efter det som jag blev uppringd av en polisman från Karlskrona som bad så hemskt mycket om ursäkt att de hade hanterat ärendet så illa. Helt plötsligt skulle omedelbart en rapport på olyckan fixas och hur skadad jag var skrivas in i registret så att det skulle finnas synligt att något hade hänt. Jag fick även beskriva hur de andra polismännen som hade begått tjänstefel såg ut, för att han ville prata med dem om hur illa de hade betett sig. Han undrade också hur vi skulle gå vidare, men efter att ha diskuterat möjligheterna och svårigheterna att förhöra henne bestämde jag mig för att jag var nöjd med att bara en anmälan var gjord och ursäkten från dem. Tänk att det krävdes två besök på polisstationen, två brev till polisen och två samtal för att få göra en anmälan på trafikolycka!!!

Slutkontentan av detta är att man tydligen måste ha kontakter eller råka stötta på rätt folk för att allt ska gå rätt till! Man kan nog inte ta det förgivet att en myndighet självfallet hanterar saker och ting rätt som man gjorde innan man visste bättre...

Härliga sommar!

Det fina vädret bara fortsätter och inbjuder till härligt slöa och avkopplande stunder. Idag har jag haft en kort dag på rehab, så i eftermiddag har jag, mamma, Ida och M badat och busat i poolen. Tänk vad kul man kan ha när man plockar fram barnasinnet till max, man borde göra det ännu oftare än vad man gör. Jag hoppas att sommaren inbjuder till mycket bad, vilket jag ska utnyttja både som avkoppling och träning. Man skulle satsat på en puff till armen som matchar tejpen, i med att jag är tvungen att ha den hela sommaren för att kunna simma. Snacka om att den sista meningen var fåfäng, men men behöver man ha hjälpmedel ska det banna mig vara snyggt i allafall...

Idag har jag lånat hem en ny stol som är i den modellen som jag vill ha den. Verkar att fungera alldeles utmärkt, men får ha den några dagar för att verkligen känns hundra procent bra. Man kastar ju inte bara ut 4300 kr om man verkligen verkligen inte behöver den. Det är otroligt mycket pengar för mig i allafall!!!Har ni med solat idag?

Sista smärthanteringskursen innan sommaren!

Idag var det sista dagen innan sommar uppehållet på smärtkursen. Komer nog kännas lite tomt, man har ju lärt känna de här personerna rätt väl nu. Måste dock säga att det ska bli otroligt skönt att vara lite ledig, hämta nya krafter och slippa alla tider. Idag hade vi lite fysträning på förmiddagen, vilket för min del innebar det bland annat tio minuters cykling på motionscykel med armen fastbunden i styret för att den skulle vara delaktig. Provade även ett träningsredskap där man tränade benen, vilket inte är så lätt när det ena jäkla benet är starkare än det andra (då blir det att det starka dominerar och det svaga åker snålskjuts). Efter det gav jag upp styrketräningen och tränade lite handträning i spegeln och lite balansbana. Man ska ju inte jämföra sig med de andra men ändå gör man det omedvetet. Ett exempel på det var när jag hade kämpat med balansbanan fram och tillbaks och var verkligen helt slut efter det, då kommer de andra och ska prova och alla går helt utan problem över. Då blir man nästan knäckt när man har övat i 8 veckor och de gör det en gång utan problem. Låter jätte löjligt, men ibland blir man faktiskt lite avundsjuk när någon har lätt för det någon annan har svårt för....

Veckoschema! (bättre sent än aldrig)
Måndag: Balansträning, bad och handträning.
Tisdag: Tejpning och smärthanteringskurs.
Onsdag: Kuratorn och handträning
Torsdag: Ledig
Fredag: Bad
Lördag: Ledig
Söndag: Match IFK karlshamns damer.

Mitt rum!

Här kommer förklaringen till gårdagens blogg bortfall.. Sedan olyckan och jag fick flytta hem igen har jag inte haft ett eget rum, utan har legat i pappas säng eftersom det var mest praktiskt ett tag. Förstå mig rätt att det inte har varit min familj som inte har velat ge mig ett rum utan jag har inte velat ha något. Jag har bott här hemma fast man har inte sett att jag har gjort det, eftersom jag inte har haft några av mina grejer uppe förutom kläder och smink. Har liksom inte trott att jag skulle bo hemma så här länge och lika länge till förmodligen Trodde att rehab skulle ha någon mirakel kur och att jag skulle kunna jobba väldigt snart efter, men nu vet jag att det inte gick så snabbt ju. Man vill från början inte inse hur illa det är och hur lång tid allt tar. I helgen blev jag mogen att börja diskutera saker och ting och komma till skott. Hela familjen begav sig till ikea i söndags för en liten utflykt, där hittade vi en smink bänk till min arbetsstol och lite annat smått och gott. Sen jobbade vi hela kvällen familjen för att ändra om mitt gamla rum som jag hade när jag bodde hemma till något nytt. Med lite av mina grejer och en favorit tavla som jag hade fått i examens present och som hat stått i pannrummet blev rummet otroligt fint. Tänk att jag inte klarat av detta tidigare, men ibland ställer våra känslor och upplevelser till det. Välkomna in i mitt rum!

Sminkbänken, bara stolen som saknas!

Tack för att ni finns!

Bilder midsommar afton 2009!

Här kommer lite bilder från en jätte trevlig kväll igår. Hade verkligen super trevligt och det var verkligen en kväll att minnas!
Underbara vänner!
Malin!
Vi igen!

Min söta Malin!
Min söta Rosa!

Jag

Micke och Fredrik!

Hade ni en trevlig midsommar? Kramar

Midsommar!

Måste åter igen börja inlägget med att tacka min syster för hennes inlägg i går, vet inte vad jag har gjort för att få en sådan underbar syster. Igår var det som sagt anhörig dag på rehab vilket var otroligt uppskattat. Jag kan bara föreställa mig hur det är att vara anhörig, vilket nog absolut inte är lätt. Det är inte lätt att se någon man älskar fara illa och när någon i familjen drabbats av något får alla vare sig man vill eller inte ändra sina vanor. Jag vet också att de dagarna jag har oerhört ont och känner mig som ett djur i en bur håller inte mitt humör och jag skäller och är irriterad när man kommer hem. Vill att ni ska veta att jag är så så så oerhört tacksam över att ni finns vid min sida och att jag verkligen uppskattar det!



I kväll är det midsommar och jag ska fira med ett goda vänner hos några här i stan. Det blir potatis och lax, jordgubbar, lekar med mera!!



ÖNSKAR ALLA MINA KÄRA LÄSARE EN TREVLIG MIDSOMMAR!

Detta gör jag utan lov

Nu är det en trött,utsliten syster jag delar min vardag med.
Och snart har du ditt lilla "sommarlov" som du längtat och sett framemot.
Det är din tur att vila.
komma tillbaks lika stark som du är nu,kanske starkare.
Rehabliteringen tar kraft från din hela men ändå så trasiga kropp.
Glad för att du kämpar och reser dig som den finaste blomma i en trädgård,
lika vacker och stark är du.
I sommar ska vi fylla dig med värme och kärlek och köpa jordgubbar tills du ber oss att sluta, så att du, kan njuta och slappna av.
Allt för att vår vackra blomma ska kunna stå så länge som möjligt.
Det fina är att den vackra blomman aldrig kommer ruttna eller hänga.
Det finns för många som kommer dränka dig med kärlek.
Och ser vi dig hänga finns det för många som kommer hjälpa till att lyfta upp dig.
Du kommer alltid blomma.
Du skulle kunna vara en blomma på en äng som aldrig står ensam.





Idag var vi på kurs på rehab med tessans grupp.
Det var jobbigt,men döljde det nog rätt bra.
Tänk att diskutera en fråga som är så svår att beskriva med ord men som man handskas med varenda dag.
Hur påverkar smärtan er som grupp/FAMILJ?
Redan då kände jag att jag inte frågat mig själv den frågan och, hur påverkar det oss/mig egentligen. Därav jag satt helt tyst och diskuterade det hemma i stället.
Vi avslutade diskussion med dem 3 orden.
Det var för min del det bästa på hela dagen.

Det är inte lätt när allt känns svårt.
Men imon är det midsommar,och imon är det en stor dag för min syster.
Hon har en stor förkärlek till sina jordgubbar.
Tänk vad skönt,gå och lägga sig och veta att imon är min syster lycklig!

Glad midsommar på er / Ida

Anhöriggång på smärtkursen imorgon!

I dag hade jag och en vän från gruppen hela bassängen själva när vi skulle träna. Så först var vi väldigt seriösa och gjorde vad vi skulle och sen blev det bara massa fjant, vilket jag tyckte var mycket underhållande. M jag säger bara det att sjöhäst ska det vara i vattnet, *hihih*. Ibland orkar man inte bry sig om att vara seriös och behöver bara släppa loss. Efter det var jag hos kuratorn, vilket jag måste säga att det ger mig mer och mer. Det är väl så när man kommer in i hur saker och ting fungerar.

I morgon är det anhöriggång, ska bli kul att se allas anhöriga för alla pratar ju om sina barn fruar osv på lunch rasten så man har ju skapat sig en bild. Ska se om de är som man har tänkt sig.. Måste dock säga att det känns lite konstigt att man inte ska gå dit själv som man brukar göra utan att man ska ha alla med sig. Tror att det är nyttigt att alla hör samma sak och att man sedan kan diskutera saker och ting om man har uppfattat det på olika sätt. Tanken är ju också att det ska leda till en ökad förståelse hur det verkligen är att ha ont hela tiden och hur man reagerar på det både fysiskt och psykiskt. Kommunikationen blir ju lättare om man har en viss kunskap hur man ska bemöta folk med en viss problematik, tror jag i alla fall.

Idag åkte min moster, kusin och hennes mormor till Grekland, det låter inte fel det. Särskilt när det inte blir något riktigt bad väder här hemma. Hoppas att ni får en super härlig vecka!

Ni får gärna skriva en liten kommentar om det är något ni undrar, tycker om osv, uppskattar det verkligen! Kramar

Konstnär

De två senaste gångerna på smärthanteringskursen har vi haft kreativitet på schemat på eftermiddagen. Jag tycker det är skönt när det är aktiva grejer på eftermiddagen annars är det så jobbigt att sitta hela dagen. Vill påpeka A att jag har tänkt på dig och inte vågat annat än att resa mig ofta, *ler*. Efter att ha målat några gånger både individuellt och i grupp måste jag säga att jag har hittat mina knep. Använder till exempel en tvättsvamp när jag målar istället för pensel, vilket inte kräver så mycket kraft av min vänster hand som penseln gör att hålla i. Första gången vi målade i gruppen skulle vi måla ett träd, den bilden vi fick direkt framför oss när man sa ordet. Andra gånger skulle vi måla platsen där trädet stod på. Är faktiskt riktigt stolt över min bild, trodde inte att jag skulle kunna åstadkomma detta med en dysfunktionell hand..

Vad tycker ni?

Nack stretching!!!

Här kommer lite olika strechnings övningar till nacken som jag lovade. Tänk på att det ska kännas i musklerna när du gör övningarna, men ändå inte göra ont ( i så fall skönt ont).

ÖRAT TILL AXELN

1. Dra in hakan.

2. Lägg hakan mot bröstet.

3. Lägg vänster öra mot vänster axel.

4. Snegla in i höger armhåla.

5. Töj i 30 sekunder.

6. Upprepa åt motsatt sida.

BAKHUVUDET TILL SKULDERBLADET

1. Dra in hakan.

2. Lägg hakan mot bröstet.

3. Lägg vänster öra mot vänster axel.

4. Vrid huvudet och titta ner i golvet på vänster sida.

5. Töj i 30 sekunder.

6. Upprepa åt motsatt sida.

NACKROSETTEN

1. Sträck upp ryggen.

2. Dra in hakan.

3. Töj i 30 sekunder.

STYRKETRÄNING FÖR NACKMUSKLERNA

1. Leta fram en boll (ej för tung, blir jobbigt att hålla kvar).

2. Ställ dig vid en dörr eller en vägg.

3. Placera bollen mot väggen i pann höjd och lägg pannan emot.
4. Dra in hakan och lägg din tyngd mot bollen. Om du känner att du "tappar" huvudet bakåt är det dags att vila. Du avgör själv hur länge du orkar stå kvar, det behöver absolut inte vara mer än en halv minut per dag. Istället kan du tänka att om du gör detta varje dag, blir det sammanlagt 6 och en halv minut i veckan, vilket kan ha en avgörande betydelse i längden. Det viktigaste är att man försöker träna lite.

Lycka till!!!

Veckorna flyger iväg!!

Jaha då var det söndag igen, snacka om att veckorna går snabbt. Nu är det två veckor till att ge allt på alla träningarna och sen är det dags för lite semester. Har gjort alla mina hemläxor nu, den första handlade om att se över sina kost vanor över en dag och sedan se vad man kunde förändra. Den andra handlade om att man uppmärksammade en negativ händelse som ledde till ökad smärta och sedan se på den för att se hur man kan tänka positivt istället. Har även packat min badväska inför imorgon, så jag slipper det i morgon. I kväll blir det att gå på match igen, IFK Karlshamn damer spelar mot kristianopel kl 18.00 på Vägga idrottsplats. Tänkte att jag skulle försöka lägga in bilder på lite styrketräning och strechnings övningar för nacken som jag gör regelbundet. Lovar att göra det nu i veckan!!! Vill önska alla ni som har en sommarlov och semester nu en trevlig sommar.

Veckoschema!

Måndag: Bad, balansträning och handträning.

Tisdag: Smärthanteringskursen

Onsdag: Balansträning, bad och kuratorn.

Torsdag: Anhöriggång på smärthanteringskurs

Fredag: Midsommarafton
Lördag: Vilodag
Söndag: Vilodag

Ha en underbar kväll!!

Kusin Elins student!

Här kommer de försenade studentbilderna sedan i onsdags!! En nybakad och lycklig student!

Ett par äldre damer var en uppskattad underhållning som framkallade många skratt!

Att gilla läget..

Snacka om att jag har varit helt utmattad sen studenten! Det var därför det väntade inlägget igår inte kom...

Idag har jag varit och tränat i bassängen på morgonen och sen var det ett besök hos kuratorn. Vi har ju börjat med KBT eller rättare sagt börjat skriva upp problem områden och efter det formulera mål av dem. Sedan skulle man betyg sätta på en tio gradig skala var man var nu i de olika målen och var man ville nå för poäng på skalan. En annan sak som vi diskuterade var att acceptera sin situation, vi hade ju den diskussionen i smärt gruppen igår. Ända sedan olyckan har jag känt mig arg över varför just jag skulle drabbas, varför jag ska ha ont hela tiden, varför jag skulle förlora så mycket.. När vi började på rehab sa de att man var tvungen att acceptera sin situation för att rehabiliteringen skulle bli så bra som möjligt . Blev ännu argare när jag hörde detta, tänkte hur fan kan man acceptera att man har en nacke som förstör ens liv eller en arm som inte fungerar eller att man oftast känner sig totalt utmattad. För två veckor sen började jag förstå vad de menade, de menar att man ska accepterar sin situation som den är nu och landa i den för att kunna kämpa för att få ett så bra liv som möjligt efter rätt förutsättningar. Man ska inte acceptera att det alltid ska vara som det är just nu. Nu äntligen känner jag att har landat någorlunda i det livet som jag lever nu och att jag arbetar med mina övningar utan att bli irriterad över varför det inte är så självklart lätt som jag tyckte innan. Visst har man sina dagar då man får återfall, men det är visst lugn som har infunnit sig i min kropp. Just nu accepterar jag att jag är annorlunda! Nu jobbar vi som ett team för att göra det bästa av situationen!!!!

Ha en slapp fredag kväll mina vänner!

Student!

Nu är det snart dags att ge sig iväg till Karlskrona för att gratulera Elin. I kväll blir det middag och fest, ska bli så kul:D Naglarna är målade, håret fixat, sminket på, klänningen på, väskan packad med Alvedon och Lyrica, presenterna framtagna och blommorna köpta. Har jag glömt något? Neee tror inte det! Lägger ut bilder på tillställningen i morgon.

Puss å kram

Prioritering

En sak som jag måste bli bättre på är att prioritera vad jag ska göra, visst är jag bättre på att känna efter vad min kropp orkar nu än tidigare. Måste dock bli ännu bättre för att jag inte ska köra slut på mig själv. Tycker att jag har lugnat ner mig, men ibland räcker det ändå inte. Kroppen orkar inte så mycket som jag vill... Ett exempel på det är Idas fotboll i kväll, jag tycker ju det är så roligt att gå på fotboll och vill gärna gå med..men mamma insåg tidigare än jag att jag behövde vila ikväll för att orka med i morgon på Elins student. Är så lätt att gå över den där osynliga gränsen över vad som är bra och vad som är dåligt. Man ska ju försöka göra det man vill, men man ska inte överanstränga sig så mycket att vägen tillbaks blir för lång. Man vill ju vara med hela tiden, men jag börjar tyvärr inse att detta är omöjligt just nu i allafall.

Måste säga att jag har världens bästa arbetsterapeut, hon är helt underbar! För ett tag sedan köpte jag en mjuk nackkrage som jag ska ha när jag åker bil och så, men den har inte känts så bra i med att den trycker på struphuvudet. Så idag tog jag med den till handträningen och då måttade hon ut hur mycket som skulle klippas väck av änden av kragen för att det inte skulle bli två lager krage. Så hon har klippt och sytt idag för att det ska bli så bra som möjligt. De personerna som jobbar med mig är helt underbara för de ger verkligen järnet för att allt ska bli så bra som möjligt.

Idag har det även varit smärthanteringskurs och på programmet stod tankens kraft, mini massage och mindfullness. Tankens kraft handlade mycket om hur man kunde titta på de situationerna som blir negativa på grund av värken och försöka vända det till något positivt och även hur tanken kan påverka ett beteende eller tvärtom. Mini massagen bestod av att gruppen delades in i grupper med två i varje. Sedan skulle man följa instruktioner hur man skulle massera på varandra och varje rörelse betydde olika historier. Det hela tog väl ungefär fem minuter. Mindfullness är att man ska vara i nuet och lyssna tex träden, vattnet, fåglar med mera om man är i naturen. Sen ska man fokusera på dofter, hur det känns tex vinden som blåser med mera. Man upptäcker massor med saker som man inte har upptäckt innan.

Tänkte höra om ni har några önskemål över något som ni vill att jag skriver om bloggen eller något annat?
Kramar

Jäkla smärta..

Ibland är smärtan bara för jävlig, ibland får man nästan panik för att man har så ont... Men det kommer en ny bättre dag i morgon!! LÄNGTAR LÄNGTAR LÄNGTAR..

Puss å kram

Student vecka!

Åter igen en full vecka, verkar som det nästan aldrig tar slut. Måste säga att jag börjar känna mig väldigt sleten nu.... I helgen har jag mest vilat, förutom igår kväll när Anna var här. Det blev mys med filmkväll och sedan gick vi upp till tv rummet och tittade på en film till med Ida och hennes vänner. Mycket trevlig kväll! Nu handlar mest veckans början att ladda upp inför Elins student, kommer bli en rolig men rejält jobbig kväll!

Veckoschema!
Måndag: Bad och tittat på balkläningar när Väggaskolan ska ha bal.
Tisdag: Handträning och smärthanteringskurs
Onsdag: Kusin Elin tar studenten i Karlskrona!
Torsdag: Taktil massage och smärthanteringskurs
Fredag: Bad och kuratorn

Vad ska ni göra i veckan?

Kamp mot myndigheter!

Idag har kampen mot polisen börjat igen. Mamma och jag har i eftermiddag formulerat ett nytt brev till polisen i Karlskrona för att en ny anmälan ska göras. Jag hoppas att detta ska vara det sista brev eller kontakt jag behöver ha med polisen. Menar verkligen inte att alla polismän är sådana här, men precis som inom andra yrken så finns det personer som inte passar i sitt jobb och det är väl just dom jag har stött på. Känner att det tar så mycket energi allt det här praktiska, orkar bara med mig själv och mina skador just nu, inte massa yttre påverkan. Fick brev från försäkringskassan i slutet av förra veckan angående omprövningen av sjukpenning och om ansökan om aktivitetsstöd. Omprövningen skulle ta åtta veckor innan den blev klar och utredningen om aktivitetsersättning skulle ta tre månader. Jag säger bara det att jag har en himla tur att jag har föräldrar som jag kunde flytta hem till tillfälligt igen, för annars hade jag varit hos kronofogden för längesen. Jag har ju redan gått ett halvår utan pengar, så jag menar det verkar ju verkligen inte vara någon som har bråttom. Det är så mycket annat som man får kämpa med när man är sjuk och inte bara själva skadan, det är det som jag tror sänker många människor till det yttersta. Man ska inte behöva bli straffad för att man har råkat bli sjuk eller skadad, det är ju inget man precis själv kan välja. Visst, det finns säkert dom som utnyttjar systemet, men det är långt ifrån alla och det är vi som blir straffade när reglerna blir hårdare. Hur lätt är det då att komma ut i samhället igen? Det är väl inte någon som vill leva på samhället, man vill ju göra rätt för sig. Lie tråkigt inlägg idag, man jag behövde bara få det ur mej..

Ha en bra nationaldag! Kramar

Åter igen kamp mot polisen..

I helgen kommer ett nytt brev till polisen att skrivas och kampen börjar återigen..
Orkar inte skriva mer idag, har haft en tung vecka med otroligt mycket smärta, aktiviteter och besvikelser.. Tusen tack för allas stöd, jag behöver verkligen det just nu!

Ett förlorat förtroende..

Som nog det flesta vet vi det här laget hade inte polisen tid att komma ut till olycksplatsen när jag blev skadad. Därför körde vi in till polisstationen, där en polisman hjälpte oss att fylla i papprena och sa även att hon skulle få en trafikförseelse för detta. Fram till i våras har vi alltså trott att en polisrapport om olyckan var skriven, dock har inte detta gjorts av polisen. Detta fick jag reda på samtidigt som jag har varit kopplad till rehab, så när jag berättade detta för kuratorn tyckte hon att ett brev till huvudkontoret i Karlskrona skulle skrivas. Brevet handlade om att de verkligen skulle titta efter en gång till att det inte fanns en rapport och även hur vi skulle gå tillväga om det inte fanns detta. I fredags fick jag ett samtal från polisen i Karlskrona som hade fått mitt brev och svarade att det inte fanns någon rapport men att det gick bra att gå in på polisstationen i Karlshamn för att upprätta en ny rapport. Så i morse hade jag och pappa bestämt att vi skulle gå till polisstationen och göra den där anmälan, men då fick vi prata med något befäl som sa att det inte var någon mening och att 95 % av alla trafikolyckor var inte de inblandade i. Försökte förklara att jag ville göra en anmälan i med att vi hade bestämt att vi skulle göra det. Mitt mål med hela denna historien var främst att det skulle synas i registret att hon hade orsakat en trafikolycka, jag var inte ute efter något straff bara att det skulle bli registrerad. Nu fick jag aldrig chansen eftersom de har gjort fel från början, vilket känns väldigt surt.. Tydligen i dagens samhälle kan man göra saker ostraffat utan det ens ska synas hos våra myndigheter. Betalar man inte en räkning i tid får man en anmärkning hos kronofogden, men när man förstör en människans liv då ska det vara helt okej och inte synas. Anmälning ska göras om tex ett släp blir stulet, men åter igen är en situation där människor är inblandade mindre värt. Är det så vi vill att vårt samhälle ska fungera?

Nästan ledig..

I morse när jag vaknade kändes det nästan som om jag var ledig. Bara en tid hos kuratorn stod på schemat och jag tyckte att jag hade hur mycket vaken tid som helst. Ska definera tid vad vaken tid är för mig, det är den tid på dagen som man känner att man orkar göra något tex efter en dag på smärthanteringskurs finns ingen sådan tid kvar. Trodde inte att den timmen hos kuratorn skulle vara så jobbig som den var. För idag började vi med något som heter KBT, vilket betyder kognitiv betende terapi. Det används mycket när man hamnar i en krissituation, vilket man gör när man blir skadad och hela ens liv och förutsättningar förändras. Vill inte gå in närmare på själva mötet, men måste säga att det kändes som mitt huvud hade löst världens största pussel Var helt körd i huvudet, blev helt tom liksom. Tror att detta kan vara bra för mig, men otroligt jobbigt. Ska väl överleva detta med ska ni se! Eftermiddagen gick därmed till att vila och sedan vid fyra gick jag och Rosa ett ärende på stan för att fixa en grej. Alltid mysigt att träffas gumman min!

Slut i rutan! Kram

Vita rockar!

Sedan jag blev sjukskriven i januari och inte kunde ta erbjudet arbete eller arbeta över huvudtaget har det varit väldigt jobbigt att vara på ett sjukhus eller att någon berättar hur deras dag har varit om man jobbar inom vården. Detta kanske låter oerhört själviskt, men jag har bara inte orkat med att bli påmind hela tiden. Jag vet vad jag har förlorat efter olyckan och det innefattar mycket och bara att orka stiga upp varje morgon och inte märka att det är någon förändring är påfrestande bara det. När jag skulle på bedömning undvek jag att gå till matsalen på sjukhuset för att slippa se så mycket sjukhuspersonal med arbetskläder som möjligt, det gjorde så ont i hjärtat. När jag kom till rehab tyckte jag det var oerhört skönt att de hade sina egna kläder på sig, det var jobbigt nog att bara veta att man var patient och inte på andra sidan. Det låter bannalt men ibland är det små saker som gör att det rinner över. Har varit patient innan, men de har inte varit på det här sättet. Tror att det var hårdare denna gången för att jag inte visste om jag skulle kunna arbeta med det som jag ville igen, eftersom det inte fanns någon botande behandling. En dag när jag var på rehab kände jag plötsligt att jag var redo att gå genom matsalen, att det var något som jag behövde ta mig igenom. Vet inte vad det var just den dagen som gjorde att jag genomförde det, var väl helt enkelt tillräckligt mogen för situationen. Jag ska allvarligt säga att detta var ingen dans på rosor och det tog många rundor innan den där stora klumpen slutade att komma. När jag äntligen kände att jag kunde kontrollera den situationen så blev min farmor inlagd på en avdelning som jag har jobbat på som undersköterska. Samma klump och samma sorg att inte var en av dem kom igen, fast här kändes det ännu hårdare. Kollegor som kom fram och frågade var jag jobbade nu och kramade om en, mitt öde som berättades åter igen. Ville bara gå iväg, ville bara gråta, ville bara vara en av dem.. Efter denna helgen känns det ändå som att jag har landat mer i den situation jag är i nu, tänker att just nu gör jag allt i min makt för att bli bättre mer kan jag inte göra. Antar att detta är en del av bearbetningen i att ha en skada men detta gör inte saken bättre när man är i själva situationen för då bara känns det som en kniv som sitter i hjärtat.

Mittuppföljning rehabplanen!

Ny måndag med massor med nya tider. Hemskt att säga när man får så bra rehabilitering, men det ska faktiskt bli skönt med några veckors uppehåll.. Just det här att bara få vara och göra och lägga sitt krut på precis det man vill. Missuppfatta mig rätt är så otroligt glad över att jag fick en plats på rehab så snabbt, men de som inte har gått där förstår nog inte att det är som ett heltids jobb att passa alla tider och verkligen göra sitt yttersta och efter sin bästa förmåga på var enda tid som jag har. Vet att det är jag som måste göra jobbet för att bli bättre, de kan ju bara visa hur jag ska göra, träna och komma med tips och lösningar. Idag hade vi mittuppföljning på rehabplanen, det går med små små framsteg, men det känns som en väldigt lång väg kvar. Men man kan ju inte mer än att göra sitt bästa och hoppas att det räcker. Idag fick jag brev från arbetsförmedlingen att jag kommer att bli utskriven från dem imed att jag har varit sjukskriven så länge. Visst, det är helt okej, men sen skrev de att för att komma in i deras samverkan projekt och börja arbetsträna måste försäkringskassan skriva in mig och det är inget som jag kan göra själv. Grejen är att jag inte är kopplad till försäkringskassan eftersom de inte vill veta av mig när jag har studerat och inte har någon riktig inkomst.. Hela tiden straffas man för att man kämpade färdigt, ibland undrar jag varför jag gav allt i slutet och inte sparade mig när man bara får skit från myndigheter.. Dagen har även bestått av massage, bad och handträning. Är fascinerad att det kan vara så jobbigt att lyfta så små grejer med min vänster handen. Jag får kämpa järnet verkligen och får kramp i armen och handen efter ett sådant pass. Snart är det dags för sommarlov om en månad och det är snart dags att gå i genom lite hemövningar. Tänk det är min första semester på sju år, man har ju jobbat sen man var 15 år. Dock hade jag inte trott att jag skulle få semester från att vara sjukskriven, men men njuta ska jag i vilket fall som helst!

Kramar

Underbara mamma!

Idag är mammornas dag och därför vill jag tillägna detta inlägget till min kära mamma!

Tack mamma för att du alltid lyssnar!

Tack mamma för att du alltid finns där!

Tack mamma för att du kan läsa av hur jag mår utan att behöva tala om det!

Tack mamma för att du fixar och donar med det som jag inte alltid orkar med!

Tack mamma för att du är så snäll!

Tack mamma för att du förstår!

Tack mamma för allt ditt engagemang!

Tack för att du är alldeles underbar!

Kusin Elins bal!

Igår var vi och tittade på kusin Elin när hon skulle på bal! Vilken prinsessa hon blev i sin balklänning och fina håruppsättning!

Ha en underbar pingstafton!

Rabarber gjutning!

Förra sommaren när min mormor och min morbrors frus mamma fyllde år fick de i present att vi skulle gjuta rabarber löv! Då var dock rabarber bladen överblommande så vi fick vänta tills nu att genomföra presenten. Trodde att det skulle vara jätte svårt, men det var faktiskt rätt lätt och det bästa av allt det gick att göra med en hand med enbart lite assistans. Först valde man ett fint blad som man ville skulle vara själva mallen. För att det skulle bli som en skål i betongen la man en hög sand under själva bladet. Över högen la man bladet och sedan började man att lägga finkornig betong över det efter hur det var format. När man hade täckt hela bladet med ett relativt tjockt lager betong väntade man 15 minuter för att se om betongen gled utanför bladet. Efter 15 minuter signerade du bladet och sedan skulle det torka i tre dygn. Under varje dygn skulle det sprejas med vatten tre gånger för att betongen inte skulle torka för snabbt och spricka. Så bladen ska hämtas på lördag, så då får vi se hur resultatet blir. Jag gjorde ett blad och en sköldpadda i en sandform. Det var tillräckligt för mig, var helt slut i armen sen.

På handträningen under dagen provade vi något nytt, vilket var att måla med vattenfärger på ett papper på ett staffli. Var faktiskt riktigt roligt, men tröttsamt för den lilla armen. Så nu har vi bestämt att vi ska handträna vid bordet med plupparna en gång i veckan och måla en gång. Alltid roligt med lite variation, man tröttnar ju när man gör samma sak hela tiden.

Nej, nu ska jag vila handen lite till efter gårdagen!!
Massor med kramar

Lilla Nelly!

Här kommer några nya bilder på Nelsan!!

Alzaheimers light!!!

Idag har det varit smärthanteringskurs gång fem, vi hade lite bortfall i gruppen idag vilket var synd. Känns som man tappar så mycket om man missar en gång, får hålla tummarna att jag orkar med till the bitter end! Dagens innehåll var stress och andnings föreläsningar och övningar till det, Vi fick bland annat gå runt på en innegård och testa att andas samtidigt som vi gick och tex drog in magen, spände axlarna eller bet ihop med tänderna för att se hur andningen påverkades. Har även tejpats om idag, nu har jag en kombination av tre olika tejpningar för att se om detta ger det bästa stödet. Ett bevis på att det har hjälpt är att min axel har åkt ner på vänster sida, den gick jag och spände hela tiden för att kompensera för min höger sida.

Måste berätta vad som hände idag, snacka om att det verkligen kan bli missförstånd. Sedan olyckan har inte mitt minne varit det bästa och jag glömmer saker om jag inte skriver ner det vi bestämmer. Likaså har jag svårt att bearbeta när flera pratar i en grupp samtidigt, min hjärna hinner inte ta in det som sägs och samtidigt ska man formulera ett svar till motfrågan. Igår badade jag samtidigt som en kurskompis och vi bestämde att vi skulle träffas utanför tio minuter innan kursen började. Men tror ni inte att min hjärna hade förträngt det så jag promenerade in precis som vanligt till receptionen och skulle anmäla mig, där var det något tjabb om någon remiss vilket orsakade rätt lång kö. När jag vänder mig ser jag att kurskompisen kommer och ställer mig i kö och jag hälsar lite försynt i med att jag hade fokus på vad som hände framme i kön. Hade fortfarande ingen aning om att jag hade missat tiden, sen när jag var anmäld traskar jag iväg för att sätta in min mat i kylen innan vi börjar. När vi väl har satt oss vid bordet på kursen, frågar hon mig om hon hade gjort något? Jag blev helt ställd och fattade fortfarande inte vad jag hade gjort, sa att jag inte riktigt förstod vad hon menade. Då berättade hon om vad vi hade bestämt, snacka om att skämmas och samtidigt blev jag rädd att jag inte kom ihåg något som jag själv hade bestämt. Bad om ursäkt och förklarade mig.. Vill ändå be dej om ursäkt tjejen en gång till och hoppas att du förstår, som sagt mitt minne sviker ibland!

Kramar från en som har alzaheimers light..

Låååång dag på sjukhuset!

Idag har det varit full fart efter helgen, som förhållandes vis har varit väldigt lugn.. Nattens sömn har väl inte varit den bästa heller, först ringde Ida vid tolv tiden från flygplatsen i Köpenhamn att de skulle bege sig hemåt med taxin. Sen somnade jag igen och vaknade lagom till när Ida kom hem klockan halv tre. Sen somnade jag igen och vaknade vid kvart i sju att jag hade ont i min lilla nacke. Kände att det inte var lönt att försöka somna igen när jag ändå snart skulle upp. Gick upp och började att göra mig i ordning det tar sin tid när man ska iväg. Blir fortfarande fascinerad och irriterad att så banala saker tar så långt tid och så mycket kraft. Efter frukosten började jag promenaden mot sjukhuset. Skulle till kuratorn vid tio och vi gick igenom överklagan till försäkringskassan och blanketten jag skulle fylla i till aktivitetsersättning. Efter det haffade jag sjuksköterskan för att diskutera Lyrican, jag har ju varit så yr sedan jag höjde på försök två. Vi kom överens att jag skulle prova höja till 125 mg på kvällen och sänka till 75 mg på morgonen, sen skulle hon höra med läkaren när hon kom tillbaks från semestern. I med att jag skulle tillbaks till sjukhuset på eftermiddag traskade jag hem till min morbros hus och hans familj och åt lunch med min kusin. Eller rättare sagt han åt lunch och jag åt middag:D Sen gick jag tillbaks och badade, vilket var en riktig liten gruppträff i med att vi var några stycken från smärthanteringskursen som hade samma tid. På eftermiddagen hade jag och arbetsterapeuten bokat in två timmar bara för att vi både skulle hinna med att handträna och att åka iväg och prova en arbetsstol till köket. Har hemma stolen på prov nu i veckan för att se hur det fungerar, men jag ska i så fall ha en annan sits och ett annat magstöd. Ska ta en bild på den i veckan! Hoppas detta funkar för jag hade verkligen behövt att avlasta min kropp i de lägena, som till exempel köket, sminkning, när jag borstade håret med mera. Efter allt detta somnade jag gott ute på en madrass och med min avlastningskudde på gräsmattan.

Fick ändrad tid till handträningen på fredag så jag får lite med space för att titta på Elins balkläning. Jag hoppas hoppas att mina astma värden är bättre på fredag också, hade behövt lite positiv medgång just nu!

Blir jätte glad när ni skriver en liten kråka! Massor med kramar

Medicinens baksida..

I två månader ungefär har jag trappat upp en medicin som heter Lyrica och som ska hjälpa mot nervsmärta. Tanken var att den tillslut skulle ersätta mitt Norspan plåster. Det har gått biverkningsfritt tills att jag ökade till 100 mg på morgonen och inte enbart kvällen, då blev jag helt plötsligt otroligt yr hela tiden. Läkaren sa då att jag skulle trappa ner till 75 mg morgon och kväll och att vi sedan skulle göra ett nytt försök. Det nya försöket började i torsdags morse, vilket har lett till att jag varje dag har blivit yrare och yrare. Känns som det blir värre ju fler dagar som går, att jag inte gör mig av med tillräckligt med medicin. Så idag har min dag gått åt till att sova och bara ligga i soffan och titta på tv förutom en promenad med pappa. Har mått riktigt kasst. Mina astma värden ska testas denna veckan så man försöker ju hålla i gång så gott det går. Jag får väl höra med dom på rehab hur vi ska göra, det gick ju inte bättre detta försöket precis. Det finns ju liknande medicin så jag får väl prova det istället. Lite tråkigt bara för jag känner att myrkrypningarna i min arm minskar när jag är på 100 mg, därför känns det extra surt att jag inte orkar att stå ut med detta. En positiv grej är i allafall att Ida kommer hem i natt från Grekland, måste säga att det har känts lite tomt.

Veckoschema
Måndag: Kuratorn, bad + balansträning och arbetsterapeuten (vi ska prova en stol till köket).
Tisdag: Smärtkursen
Onsdag: Ledig
Torsdag:Smärtkursen
Fredag: Bad + balansträning, arbetsterapeuten och astmasköterskan + titta på Elin i balkläning.
Lördag:
Söndag: Match IFK Karlshamns damlag.

Tack för att ni finns!

Mormor och morfar!

Idag kommer mormor och morfar hem till oss. Vi ska bara ha det mysigt och spela wii jag och morfar, äta middag och bara umgås. Jag älskar min mormor och morfar för de har alltid ställt upp för oss oavsett vad det har varit. De finns här både när man är glad och när man är ledsen, vilket visar att de bryr sig om alla oss barnbarn otroligt mycket. Många i min ålder har inte så bra relation med sina morföräldrar, men för oss har det alltid varit naturligt att umgås med den äldre generationen i vår släkt. De är som en väldigt nära vän och som betyder otroligt mycket för mig! Älskar er!

Dessa kuddar..

I morse vaknade jag upp med en rejäl huvudvärk, ville bara krypa ner under täcket igen och bara få ligga där tills jag ville gå upp. Men det stod ju bad klockan tio på schemat och balansträning innan dess, så det var ju bara att ta sig i hornen och gå upp. Som tur väl har ju pappa varit hemma denna veckan så han skjutsade mig så att jag slapp gå. Väl i bassängen var det jätte skönt precis som det brukar vara och jag var glad för att jag steg upp från sängen. Efter träningen gick jag inom en affär och köpte blommor och lite godis till en nära vän till mig som har det riktigt jobbigt just nu.. Ville gå upp om och ge henne en kram och visa att jag finns här om det är något, det vet du gumman! Sen traskade jag hemåt och la mig i soffan och vilade mig en timme. Jag och mamma hade bestämt att vi skulle till stan i eftermiddag och det var något som jag hade sett fram emot, så därför åkte vi ner en sväng. Jag försöker lösa mina sömnbesvär eller besvär och besvär.. Jag vrider och vänder mig på nätterna, så när jag vaknar på morgonen är jag helt slut i min lilla nacke. Så i två nätter har vi pallat upp med kuddar i sidorna, så nu skulle vi ner på stan och kolla på lite kuddar. Hittade en lång kudde som räcker över hela sängen så jag slipper alla kanterna i sängen, hoppas verkligen att detta ska funka för jag har lagt mycket pengar på alla dessa jäkla kuddarna denna våren.. Önskar ibland att man bara vore normal, att allting bara funkade. Vet att det inte är så för en frisk person hela tiden, men det känns i allafall som det hade varit lite lättare.. Nu hoppas jag att detta ska bli en helt underbar natt jag har framför mig!

Trodde det var lördag..

Ända sedan jag vaknade i morse har jag trott att det har varit lördag. Alla var hemma i huset och allt bara kändes som helg. Men det är ju bara positivt när man upptäckte att helgen inte var försvunnen ännu. Idag gjorde jag ett nytt försök att höja Lyrican till 100 mg både morgon och kväll, det tar inte många timmar på morgonen från det jag höjde tills jag är helt yr i bollen. Konstigt att det kan bli sådan markant skillnad, känns som man går i en dimma hela tiden och inte riktigt kan fokusera. Får väl ge det en chans i några dagar till, annars får jag väl byta medicin eller något blir i allafall ett besök hos läkaren då. Idag har det varit en sådan skön dag, då man inte har några tider eller krav på sig, man kan bara ligga i sin solstol och bara få vara.

Nu i helgen är det ett år sedan Disa dog, vår älskade hund. Mamma och jag plockade blommor i trädgården och körde upp till den sjön som vi begravde askan idag. Minnena bli allt suddigare och suddigare, men ändå finns det en del av mitt hjärta som fortfarande är tomt. Det var hennes plats och saknaden gör sig ofta påmind i olika situationer eller tankar. Kommer aldrig att gå att ersätta hennes plats, men som tur väl är så rymmer hjärtan många hål som är fylla av kärlek vilket gör att livet på något sätt går vidare. Det tog väldigt lång tid innan jag kunde titta på hennes bilder eller prata om henne utan att bli ledsen. Nu blir jag bara ledsen ibland när jag tänker på henne, oftast blir jag glad istället när alla minnen vi har tillsammans och den extra styrka hon ger mig när jag har det jobbigt. Vet att vi kommer träffas någon annan gång på en annan plats, men tills dess kommer hon vaka över mig och ge mig extra kraft. Kommer alltid älska dej Disa!

Vad har ni gjort idag? Massor med kramar! Tack för allt stöd ni ger av att läsa bloggen!

Besök av advokaten!

Dagen började med att jag hade fått en tid hos min kusin Elin för en liten klippning av lugg och färga min utväxt. Idag gick det lättare att skölja ut håret än vad det gjorde hemma hos henne då vi var beredda att offra mina kläder för att få ut färgen ur håret. Dagens skämt var dock när Elin stack sig i bröstet. Hon höll på att ta ut slingor från slinghättan med en typ av virknål, helt plötsligt drar hon ut en gäng med hårstrån och virknålen vänder sig mot Elin och fastnar i huden. Jag menar verkligen fastnar, hon får lirka ut nålen ur huden och kvar blev ett stort rött märke. Tosiga kusin, men jag älskar dej ändå!

I eftermiddag hade vi bestämt möte med advokaten hemma hos oss, så han skulle köra ner från Stockholm. Jag och pappa hade fixat med lite fika innan jag klippte mig. Måste säga att jag har haft en nervös natt, även om man har pratat med en människa mycket i telefon så kan man ha bildat sig fel uppfattning. Är dock jätte nöjd med mitt val av advokat, känner ett stort förtroende för denna man. Kunnig, pålitlig, snabb med papper och dylikt, trevlig och ändå bestämd för att få pondus. Känns som en stor klump i magen verkligen försvann, nu kan jag äntligen lämna över på riktigt. Man har ju släppt taget innan, men ändå inte riktigt.. Det är ju ändå en stor del av min framtid som ligger i hans händer mot försäkringsbolaget.
Efter det promenerade jag, mamma och pappa ut till Vägga och åt middag. Det har ju varit varmt och skönt här idag!

Måste säga att jag saknar dej Ida jätte mycket! Längtar tills du kommer hem babe!
Ha en mycket trevlig kristihimmelsfärd helg!

KMT = kropps medvetande träning

Idag var det dags för smärthanteringskurs igen, pappa skjutsade mig till sjukhuset. Han har nämligen semester denna veckan, vilket är bra eftersom Ida är i Grekland. På förmiddagen handlade om att vardagen, hur man ska planera och hur man ska spara energi i vardagen. Till nästa tisdag har vi till läxa att skriva dagbok ett helt dygn, för att det ska bli tydligt var och på vad man lägger energi på. Jag vet att jag är väldigt dålig på att vila, borde ta mer pauser och inte köra slut mig så som jag ofta gör. När jag har mina bättre dagar tror jag att jag kan hålla på som jag gjorde innan olyckan och sen slutar det med att jag blir fullständigt utmattad. Fast jag vet att jag inte borde göra så är det svårt att verkligen följa den instinkten när man tycker att man är lite bättre. De runt omkring vet också hur det och kanske säger ska du verkligen göra det och då blir man arg och irriterad för de lägger sig i. Men i slutändan har de oftast rätt, varför är det inte lättare att lyssna på hur man bör göra och sedan göra så? Efter lunchen var det dags för kmt, vilket betyder att man ska bli medveten om sin egen kropp. Idag hade vi det liggande på golvet, vilket bara det var en kamp mot smärtan att ligga så illa. Men men det måste man tydligen för att man ska kunna känna sina kroppsdelar och få kontroll. Det funkade i alla fall att man blev medveten om hur man fördelar sin belastning när man ligger, först då kan man ju göra något åt det. Efter det fick vi en liten föreläsning hur man skulle ligga när man sover ergonomiskt. Vi fick även prova en tempur madrass och råd och tips hur man kunde ha kuddar och dylikt i sängen. Så i natt ska vi prova på en kombination att palla upp runt omkring mig så jag inte far runt så mycket på natten. Har nämligen så jäkla ont varje morgon när jag vaknar, har typ gjort värsta gympapasset under natten med alla vändningar och vridningar. Jag och mamma ska försöka oss på detta ikväll i allafall..

Efter det hade jag massage, måste säga att det är perfekt för att få mig att slappna av. Får ett sånt otroligt lugn av att vara där, verkligen en magisk stund. Idag la hon till fotmassage på handmassagen, så 45 minuter höll hon på. Otroligt otroligt skönt.. Snacka om att oxytocin frisläpps (måbra hormon).. Två gånger kvar nu, hälften gjort..

Efter det blev det en promenad hemåt, vilket är riktigt skönt när man har suttit en hel dag:D

Är det någon som undrar något eller har någon fråga om vad som helst? Svarar gärna om det är något ni vill veta.. Ha en bra kväll!

Handträning!

Fortfarande sleten efter förra veckans bravader, men men snart ska jag väl vara tillbaka på halvfart igen. I morse var jag på handträning hos arbetsterapeuten igen, vi hade lite mer variation på övningarna idag, vilket jag tror gynnade mig med lite pauser. Vi kom i allafall fram till att jag hade blivit lite mer fingerfärdig med min vänster hand efter all träning. Nu ska vi ju utöka den till två gånger i veckan för att se om höger hand med tar fart igen. Vi bestämde tid för att prova ut min stol/pall som jag ska ha i köket för att det ska bli lättare för mig och för att jag inte ska få så ont i nacken. Ibland är det nackdel att vara lång för då får man hela tiden stå böjd med nacken för att titta neråt. Det gynnar inte ska jag bara säga när man har en wiplashskada.. Efter det var jag och badade, vilket är väldigt skönt ska jag bara säga. Börjar dock träna på mitt träningschema, man har ju haft det några gånger. Tänkte jag skulle höra om vi kunde göra ett nytt någon dag imorgon när jag ska tejpas om. Fick nya tider med till badet, ska bada till den 26/6. Så det är ett tag tid med hård träning, det är det enda som fungerar i träningsväg för mig just nu iallafall. Efter det var det balansträning, vilket jag måste säga att där jag också tycker att det går bättre med fötterna på brädan nu. Det är nog som de säger övning ger färdighet.
Eftermiddagen gick åt till återhämtning med film, solning och middag.

Veckoschema!
Måndag: Handträning, bad och balansträning.
Tisdag: Smärthanteringskurs och massage.
Onsdag: Klipp och träff med advokaten.
Torsdag: Helgdag!
Fredag: Balansträning och bad.

P tänk inte på att du inte orkade ringa tillbaks, förstår hur det är att inte orka och även att ha huvudvärk. Oroa dej inte och ring när du känner att du orkar, vill och kan. Jag finns här för dej i allafall ska du veta!
Ha en jätte bra kväll! Kramar

Pappersarbete!

Idag har det varit en riktig fixardag för mamma och mig. Först såg vi till att Ida kom iväg och gav en stor avskedskram. Hon ska nämligen åka med familjen hon jobbar hos som personlig assistent till Grekland en vecka och jobba där. Snacka om lyx på jobbet, men det är hon väl värd!! Jag och Nelly kommer dock sakna henne otroligt mycket hela veckan, men men så är livet! Förra veckan bestämde vi på rehab att vi skulle försöka få mitt ärende omprävat hos försäkringskassan och även söka efter aktivitetsersättning, till följd av det beslutet har det blivit lite mer pappersjobb för mig. Har inte orkat ta tag i det eftersom det har varit fullt med aktiviteter förra veckan och sen när man äntligen fick vara ledig, var man som en slö sil. Mamma hade lovat att hjälpa mig idag för att få allting i ordning inför veckan. I veckan kommer nämligen min advokat på besök hemma hos mig också, så då vill man ju ha alla papper i god ordning. Så idag har vi letat fram alla mina anställningsbevis från det att jag var 16 tills nu, de ska verkligen inte säga att man har legat på latsidan. Sedan skrev vi allt i kronologisk ordning, för att få allting på rätt plats. Efter det ringde jag till försäkringskassan för att få reda på vilket nummer blanketten som jag skulle fylla i till aktivitetsersättningen hade, sen var det bara att fylla i den. Efter det har jag letat upp en klasslista som advokaten önskade för att kunna ringa till några i min klass och kolla om de har fått jobb, för att fastställa att jag skulle fått jobb. Mitt i allt detta har vi hälsat på farmor som ligger på sjukhuset, eftersom hennes pacemaker inte går riktigt som den ska. Så nu sitter vi här i soffan helt utmattade igen och ska snart titta på en film.

Vad tyckte ni om mina bilder? Vad har ni gjort idag? Är så glad för alla små kommentarer!! Massor med kramar

Modell bilder!!

Modell för en dag!

Igår var jag, syrran och två vänner till oss på roadtrip till malmö. Jag hade fått ett erbjudande att få bli modell för en dag och fick ta med mig några vänner. Studion låg i turning torso, vilket bara det var en upplevelse att få komma in i. När vi kom upp till studion blev vi först anmälda och sedan fick vi make up och hårstyling två och två. Efter det blev vi fotograferade av en fotograf och fick testa på att stå i olika poser. Alla vi trodde nog att det skulle bli det läskigaste delen, men faktum var att det var den roligaste. Här kommer lite bilder tagna av oss själva sen lovar jag att lägga in mina "modell" bilder i ett annat inlägg!



Turning torso och en närbild på entren.


Jag och Josse innan vi ska gå in!


Elin!

Elin och Josse!

Min älskade syster!

Jag när vi är påväg hem!
Josse har bytt med Ida bakom ratten! Är djupt imponerad av min kära syster som var skit duktig på att köra inne i centrala malmö igår, med tre kacklande hönor i bilen!