Familjeträff!

Ikväll blir det lite fest med familjen! Mormor, morfar, min morbro med familj och min extra syster kommer, det blir ju en försenad födelsedag eftersom min morbro med familj var i fjällen förra veckan. Vi har oftast så kul när vi träffas, ni som har varit med på något släkttillfälle vet hur det är:D Ska snart ladda Wii om vi ska spela i kväll, det brukar vara populärt!

Har precis stigit upp och varit och duschat. Måste säga att foten är mycket bättre idag, känns bara när jag böjer den. Man har ju även fått ett fint blåmärke på knät, men annars är jag helskinnad. Nää, nu ska jag inte klaga mer utan gå och leka med min katt lite. Hon har nämligen fått en ny studsboll, hon har en tendens att gömma dem och sen hittar vi dem inte.

Ha en jätte bra lördag!

Kramar

Klumpiga jag..

Förmiddagen har idag bestått av många samtal, det är inte lätt när man ska ta ett beslut som kan vara avgörande för ens framtid. Men efter att prata med några kunniga människor inom detta området och framförallt mina nya vän, känns det som vi har fått lite klarhet i saker och ting. Tack för hjälpen tjejen, hoppas att jag kan finnas tillhands för dig när du behöver min hjälp/stöd! Fortsättning följer, avslöjar allting när allt är ordnat och jag vet mer.

Lunchen tillbringades med en jätte go vän, tack rosa för de fina presenterna! Inte klokt nu har man snart blivit uppvaktad i två veckor!! Blir så glad av alla som tänker på mig! Jo, det som hände sen var ju inte så underbart. Vet inte riktigt vad som hände.. Gick i lite olika affärer när jag väntade på att mamma skulle komma till stan. För er som vet hur det ser ut inne på Karl oskar och Kristina behöver jag inte förklara så mycket för, men för er som inte vet. Jo, där finns nämligen en trappa på väg ut från affären och just som jag skulle gå ner för trappan råkade jag se en affisch om något intressant som jag började titta på. Rätt vad det är känner jag att jag trampar luft och börjar falla framåt, mina reflexer i min skadade arm fattar ju inte att man ska sträcka ut armen för att ta emot och min friska arm var full med väska och en kasse. Detta resulterade i att jag föll rakt framlänges ner för trappan, vilket ledde till ett blått knä och en stukad fot. Den måste på något sätt blev böjd. Nu vet man iallafall att reflexerna inte fungerar. Stolt som man är hjälpte en kvinna mig upp och sen borstade man bara av sig och haltade där i från, man tycker ju det är pinsamt att trilla inför folk. Egentligen är man så löjlig för det viktiga är ju att man inte skadar sig, men ändå är det första man tänker: Var det någon som såg mig?

Tänk på det ni!

PS: Mormor du kan vara helt lugn, barnbarnet lever fortfarande och är på benen!

Road trip

Som jag tidigare har berättat är jag med i RTP. I början av veckan skrev jag om min situation på ett diskutionsforum på deras hemsida. Då fick jag inlägg från en annan medlem att han kanske kunde hjälpa mig. Tillföljd av detta blev det ett telefon samtal på två timmar idag, där vi pratade om allt mellan olika tips och råd till ekonomi. Fick lite att fundera på, får väl se vad jag bestämmer mig för något. Måste nog fundera över helgen innan jag tar ett beslut! Lovar att skriva när jag är redo.

I eftermiddags gjorde jag, syrran och Nelly en liten road trip! Slut destination blev fika hos mormor och morfar, vilket var super mysigt. Medans Nelly höll på att riva halva huset hade vi en givande och trevlig pratstund. Måste verkligen åka ner några dagar snart, tycker att det är avkopplande och mysigt!

Tack för idag!
Kramar

En FANTASTISK dag!

Idag har det hänt något som jag har väntat länge på, rehab ringde och erbjöd mig en plats på ett återbud. Nu blir det bedömning en vecka med start den 31 mars av olika specialister och sedan tas beslut om de kan hjälpa mig eller inte. Hoppas, hoppas hoppas på det! Jaja, en sak i taget nu får jag i alla fall komma dit vilket jag verkligen gläds över!! Nu du mormor äntligen en dag som går framåt:D Idag har jag även varit på besök hos en kär vän och sett deras super fina lägenhet. Nu ska vi ta tag i oss själva och se till att ha lite mer regelbunden kontakt! Kändes i alla fall precis som förra gången vi träffades, visst är det konstigt att vissa människor kan man inte träffa på ett tag men sedan när man träffas känns det som mn aldrig har varit i från varandra. Känns jätte kul verkligen, nu får du allt hålla dig kvar i Sverige ett tag!! Har även idag blivit av med lägenheten en månad tidigare, vilket verkligen känns som insparade pengar, känns jätte skönt att kunna avsluta allt nu och börja om på nytt. Lycka till säger jag till de nya hyresgästerna och katterna till min gamla lägenhet! Hoppas ni kommer att trivas!

Tänk vad livet går upp och ner, men idag är det en dag där i allfall jag har tagit ett steg uppåt!

Migrän tack vare försäkringskassan!

Fy vilken dag igår, fick besked från försäkringskassan att de inte ens prövar mitt fall för att få sjukpenning. Vad vill dom att jag ska leva på egentligen??? Nää, vilken omänsklig organisation eller egentligen är det ju regeringen som ger direktiv så det är väl dem man ska skylla på. Nya tag idag jag och mamma ska överklaga beslutet, sen får vi väl se vad de säger igen.. Jaja, brevet kostade mig en halv dag och kväll med migrän. Trodde att mitt huvud skulle sprängas i bitar..blir väl så när det blir för mycket. Är så glad att jag har så många fina människor runt omkring mig.

Idag har jag fikat x 2, onödigt kan man tycka i det här läget..Men det är faktiskt väldigt viktigt att komma ut och träffa folk, ska även klargöra att andra gången blev jag bjuden av en god vän. Tack emme! Hade väldigt trevligt sällskap på båda fikorna ialla fall. Sen var det dags för något mindre trevligt, besiktning av lägenheten. Det gick bra, så nu har jag lämnat nycklarna och avslutar det kapitlet. Känns skönt att allt är över!

Fortsättning följer!
Puss å kram

Varför är min kropp unik!

Varför kan man aldrig vara som alla andra, måste min kropp alltid vara unik.. När jag har drabbats av något har det alltid varit lite konstigt, det har aldrig stämt med det klassiska insjuknandet. Som när jag fick min astma, fick jag det pga av en dubbelsidig lunginflammation vilket jag har förstått är mycket ovanligt. Här kommer en lista över konstigheter som jag har råkat ut för:

*Inflammation i hälsenan pga skoskav x 2

* Muskelbristningen i ett fäste, då jag sträckte mig när jag läste en bok.

* Hjärnskakning, då man offrade sig och körde in sin mamma till akuten.

* Oförklarliga svimningsanfall när jag gick på högstadiet/gymnasiet.

* Dubbelsidig lunginflammaton med plötsligt insjuknande.

* Astma

* Cystor vid äggstockarna.

* Wiplashskada med nervskada i armen.

* Inflammation i visdomstand x 3.

Ja, detta var ett smakprov på allt, det mesta har inträffat inom tre år, inte konstigt att kroppen börjar bli trött. Det senaste är att jag var på linskontroll idag, då inträffade nåt märkligt. Tydligen har jag ett synfel som gradvis kommer att bli sämre med åren enligt min optiker. Men på sista tiden har jag tyckt att det har varit något konstigt med vänster öga, det visade sig idag att det hade blivit mycket bättre. Detta var något han dock inte kunde förstå, eftersom han aldrig hade varit med om det. Hmm, jag bara konstaterade att min kropp lever sitt eget liv. Tillföljd av detta blir det dock en del kostnader, nya linser och nytt glas i bågarna (vilka enbart är 1 år gamla). Men men det är väl så, allt kommer när man har minst med pengar. Nåja, det löser sig alltid på något sätt! Man ska ju vara glad åt att det går åt det hållet!

Hoppas ni slipper råka ut för allt det här, ni kan ta det lugnt för när ni är med mig är det jag som har oturen och drabbas. Simma lugnt! Här är ett smakprov på en fd sjukling!

En turbulent morgon!

Söndagar är en väldigt härlig dag tycker jag då man verkligen bara kan slappa med gott samvete! När man var mindre tyckte jag verkligen inte om söndagen för då hände det aldrig så mycket kul! Men men på sistone har man uppskattat det mer och mer.. I morse låg jag under täcket och bara myste, det är så skönt att bara ligga och dagdrömma! Då helt plötsligt ringde telefonen, ett kort samtal och mamma som flög upp från soffan och började göra sig i ordning. Hela familjen kom ut från sina skrymslen för att höra vad som hade hänt.. Det var mormor som ringde och berättade att morfar hade fått åka in med ambulans i morse på grund att han hade svimmat. I samlad trupp åkte jag, syrran och mamma in till akuten för att se hur det var med han. Vi fick besked om att han hade blivit inlagd och vi traskade upp till avdelningen. När vi kom in i hans rum såg han dock ut som han alltid har gjort och var lika glad. Han mådde mycket bättre igen men får dock tillbringa dagen där för kontroll. Vad skönt att det inte var något allvarligt! Men det är klart man blir lite rädd, vill verkligen inte att något ska hända er mormor och morfar! Älskar ju er så mycket! Vi alla önskar morfar att krya på sig!

Puss å kram

Utstädning!

Idag har vi städat rent min lägenhet. Känns så konstigt att se den tom, det liksom fanns inte i mina framtidsplaner just nu. Ska bli skönt när besiktningen är över och man får lämna ifrån sig nycklarna. Känner att det upptar så mycket kraft och energi. Beslutet är ju taget att det måste bli så här, så det är lika bra att avsluta det snabbt för att kunna se framåt mot en ljusare framtid igen. Sedan olyckan har jag varit med i en förening som heter RTP (riksförbundet för trafik, oyckfalls- och polioskadade). I november öppnade de ett diskussionsforum för Whipplare (wiplashskadade) och andra skadegrupper. Har skrivit där om min situation, även om jag har ett jätte bra stöd från min familj och vänner m.m så kan man nog aldrig riktigt förstå hur det är att ständigt ha ont och alltid känna att man bara har en arm. Det kan endast de som är i samma situation veta hur det är. I alla fall igår var det en tjej som skickade svar på mitt inlägg och önskade att vi skulle få kontakt och kunna stödja varandra. Måste säga att det kändes jätte bra, det kan nog leda till att vi kan diskutera sådant som vi upplever och känner! Tror på att detta kan bli bra! Vill verkligen säga att min familj, vänner och släktingar är fantastska som står ut med mig ibland och de är väldigt duktiga på att läsa av mig och förstå. Det är bara det att man inte längre är ensam med sin skada, det är en till som går igenom nästan samma sak!

Har tydligt lovat väldigt länge att delge ett recept, så nu lägger jag ut det här så kan vem som helst göra dessa goda bullarna!

Joggabullar 50 st
2 pkt jäst
1 dl linfrö
1 L mjölk
2 tsk salt
100 g margarin
2 msk sirap
3 dl havregryn
ca 2 L vetemjöl
1 dl vetekli
3 tsk bakpulver

Blanda havregryn, vetekli och linfrö i en kastrull. Koka ihop det med ca ½ L av mjölken. Lägg i margarinet i kastrullen och låt det smälta ner i den varma smeten i kastrullen. Tillsätt resten av mjölken och låt det bli fingervarmt.

Smula jästen i bunken till hushållsassistenten och rör om med lite av degvätskan. Tillsätt resten av degvätskan tillsammans med salt och sirap. Tillsätt mjölet med bakpulvret och arbeta degen en stund. Häll ut degen på mjölat bakbord (degen ska vara ganska kladdig). Platta ut degen med mjölad hand till en stor kaka ca 2 cm tjock. Tag ut bullarna med ett mjölat mått (tex ett glas) och lägg dem på en plåt. Låt bullarna jäsa på plåten i ca 4o min. Nagga bullarna lätt med en gaffel och pensla ev med ett uppvispat ägg. Grädda i 225 grader i ca 10 min.


Lycka till med bakning!
Å ni som vet att ni ska ta åt er, jag älskar er!

Vänskap

Vänskap - vad menas med det?
Man kan ha många vänner, men det kan vara olika typer av vänskap till de olika vännerna beroende hur nära personen man står. Det finns vänner som man bara hälsar på och har en ytlig konversation med och det finns de som man verkligen kan prata om allt mellan himmel och jord. När det händer en person något så ser man vilka vänner som drar sig undan när det blir jobbigt och vilka som verkligen ställer upp även om förutsättningarna har förändrats. Sedan min olycka i oktober har jag fått klart över vilka som ställer upp för mig och som jag verkligen kan lita på. En bra vän lyssnar när man gråter, skrattar med en när man är glad, skickar ett sms när man behöver muntras upp och prioriterar tid då man verkligen behöver det. Jag är jätte glad för att jag har vänner som gör allt detta och de är en del i att jag orkar kämpa vidare. Under den här tiden har man även förlorat vänner/vän som man trodde stod en nära och som var betydelsefulla. Har under hösten trott att det har funnits förklaringar till varför man inte kan höra av sig och att det kanske berodde på att man inte visste hur man skulle hantera situationen efter olyckan. Det är kanske inte lätt att veta vad man ska säga eftersom man själv knappt vet hur man ska hantera sin situation. Men tro mig det är inte vad man säger som har betydelse utan att man finns där och inte backar undan. Besvikelsen från min sida blev som störst när man inte ens kunde önska grattis på examensdagen (vilket var en väldigt stor dag i mitt liv), vilket man förstår när man har läst på högskola i tre år. Så nu har jag bestämt mig att denna relationen/vänskapet gör mig bara mer illa än fyller mitt liv med glädje. Känns som en stor klump i halsen när jag skriver detta, för jag hade aldrig trott att det skulle bli så här. Det som jag tycker definierar en bra vänskap är att den är på bådas villkor /båda hör av sig, att man tycker det är kul att träffas och inte är en belastning. Det är även viktigt att man som jag nämnde innan både finns tillhands i motgång och medgång!


Jaha, vad händer idag? Började dagen med en morgonpromenad, idag var det bara 4 minus ute så det gick lite lättare att andas idag! Sedan blev det en dusch, med riktigt riktigt varmt vatten! Ett bra sätt att starta dagen. Ska väl mysa med Nelly nu på förmiddagen, sen får jag se om jag hittar på något på eftermiddagen! Ibland är det skönt att ha en dag utan planering och krav, behöver verkligen det ibland! Idag tror jag att den dagen har infunnit sig!

Njut av dagen!

Shoppingtur!

I morse blev det en tidig morgon! Tappade nästan hackan när jag såg min syster komma upp från källaren redan vid kvart över nio, det tillhör ovanligheten! Men förstås nu var det ju något som drog denna morgonen. Kvart över tio var vi redo att bege oss i väg på vår lilla dagsutflykt. Plånböckerna var nedstoppade och bilen laddad med bensin. Efter 50 minuter i bilen var vi äntligen framme och parkerade på stortorget. Storasystern sprang plikttroget och stoppade i parkeringsautomaten, eftersom lillasystern hade kört:D Första stoppet på vår vandring blev självklart GINA TRICO, gud vad jag älskar den affären! De har så mycket snyggt, ska snart visa ett litet smakprov. Nästa stopp blev Stadium där syrran skulle köpa ett par nya sneakers, efter mycket velande och ett par extra sulor stod vi ändå där i kassan för att betala. Klockan började närma sig tolv och magen började kurra, vi bestämde oss för att gå och äta på tre G. För mig blev det räksallad och syrran valde bakad potatis, samtidigt som hon kommenterade att hon inte förstod att man kunde bli mät på lite sallad. Hmm, hon är ingen kanin precis! Efter det insåg vi att vi inte hade särskilt mycket pengar kvar, så därför valde vi att enbart ta en runda om Vero Moda, MQ och en favorit i repris Gina Trico. Det blev några till inköp och sedan konstaterade vi att bilen var det som gällde som nästa stopp. Vi konstaterade på vägen hem att vi båda två var väldigt nöjda med våra inköp och att det har varit en jätte bra dag!

Långa inlägg..

Min blogg verkar blvit helt knasig idag, vill inte visa mina texter. Tycker kanske jag skriver för långa inlägg, hmm tycker jag känner igen den kommentaren! Idag blir det shopping med syrran i Karlskrona, där Gina trico hägrar såklart! Vill tacka Linda för den jätte mysiga fikan igår och det mycket goda brödet hon hade bakat! MMMmmm...
Nä, nu blir det inte längre idag! Ha en bra dag alla!

Detta inlägg är tillägnat Jessi! Puss på dej gumman!

Morgontidningen!

Varje morgon läser jag BLT och har gjort i flera år. Oftast har jag bara bläddrat igenom sidorna och endast läst det som har intresserat mig, som tex karlshamns sidorna och tv-bilagan. När man har läst en liten notis om olyckor, där det tex har stått att de personerna klarade sig utan allvarliga skador har man bara bläddrat förbi och tänkt jaja det där var inte så farligt. Efter min egen olycka så har man helt plötsligt börjat se ett offer bakom olyckorna och man funderar över vad menade de med inte livshotande skador. Har de fått liknande skador som jag har? Även om inte det är en livshotande skada är det en händelse som kan förändra livet drastiskt. När jag pratade med en person om detta så sa den personen tyvärr orkar man inte läsa om alla tråkigheter längre... Kan förstå den personen, för jag var likadan innan. Men samtidigt blir jag lite arg också eftersom jag vet vad innebörden är av den lilla notisen att det har skett en olycka. Tyvärr så står det nästan en notis varje dag, vilket innebär att det är ett problem vi måste jobba med. Vägverket måste till att vägarna är i bra skick, bilföretagen måste se till att vi har säkra bilar och polisen måste sätta upp bra och lättförståliga regler för oss biltrafikanter för att minska olyckorna. Vet att dödsolyckorna har minskat de senaste åren, men man ser aldrig någon statistik för de som inte är allvarligt skadade!

Nej nu byter vi ämne. Måste åter igen tacka alla för en jätte mysig dag igår och för all uppvaktning! Tror aldrig jag har fått så många inlägg på facebook på en och samma dag! Blev även jätte glad för alla sms och samtal! Hade en super trevlig kväll igår med familjen och mormor och morfar. Tycker morfar kom på den perfekta presenten från er, ser framemot vår lilla tripp! Till huvudrätt blev det flygande jakob och sen blev det tre portioner marängsviss, älskar verkligen den efterrätten! På dagen var jag, syrran och extra systern och badade, vi var som fiskar i vattnet!

Planeringen för dagen är att jag och extra systern ska gå på bio och se Bolt, har hört att den ska vara bra! I morse när jag vaknade gick jag en riktig lång promenad, var jätte skönt! Bra sätt att starta dagen! Ikväll blir det tjejträff med tjejgänget, ska bli jätte kul att träffa er alla. Vi bestämmer ett datum varje månad hemma hos någon och de som kan komma kommer, funkar verkligen jättebra! Då blir det ju av att man träffas! Måste bara lägga in en liten bild på Nelly igen, det börjar bli längesen nu!

Ha det bra idag min kära läsare!

Hugs!

Födelsedag!

Idag fyller man 23 år, det är inte klokt vad tiden går snabbt! Nu är man verkligen inte liten längre, utan börjar snart närma sig de trettio! Det är inte riktigt samma känsla att fylla år som när man var barn, men jag får ju lov att erkänna att det fortfarande är väldigt kul! Det är fortfarande en dag där födelsedagsbarnet står i centrum, oavsett ålder! I morse blev jag väckt av skönsång från min kära familj och presenter! De var verkligen precis det jag ville ha:D I kväll blir det lite firande med mormor och morfar och lite god mat och marängsviss till efterrätt. De ni, är verkligen inte fy skam! Nä, nu ska jag återgå till firandet och sticka i väg och simma en liten sväng!

Tack tjejer för en super trevlig lunch igår, den gick inte av för hackor. Blev även jätte glad för era presenter, de kommer jag verkligen ha på mig stolt! Inser dock efter eftermiddagens kamp i Wii sport att jag kommer att få tjuvträna lite. Jessi slog strike eller spärr hela tiden, vilket resulterade till att jag och josse kom rätt många slag efter. Här är ett litet smakprov från gårdagen:

Visst är det söta tjejer!

Ha en jätte mysig dag och tusen tack för alla gratulationer!

Bara en i mängden..

Kände idag när jag vaknade att jag är mogen att berätta något som endast ett fåtal vet. Har sett detta som ett personligt misslyckande, men nu inser jag att det inte är mitt fel utan samhällets. Efter att jag tog min examen och blev sjukskriven har det varit problem om vem som ska stå för inkomstförlusten/ersättning. Försäkringskassan anser att jag inte ska ha någon sjukpenning eftersom jag inte är berättigad A-kassa, vilket betyder att jag inte har någon inkomst att grunda ersättningen på. De hänvisade sedan vidare till socialen eller försäkringsbolaget. Ringde till försäkringsbolaget som väntar på försäkringskassans beslut innan de kan utreda inkomstförlust. Efter det tog jag kontakt med socialen för att få hjälp med hyran osv men de sa att så länge jag inte var helt barskrapad kunde inte de hjälpa mig, men att jag var välkommen tillbaks då situationen uppstod. All väntan på att osäkra beslut ska fattas har lett till att i slutändan att det är jag som individ som hamnar i kläm. Följden av detta är att jag har fått säga upp min lägenhet och allt därtill och flytta hem till mina föräldrar. Detta är något jag hoppas att någon annan aldrig får uppleva för det är hemskt att plocka ner sitt liv i flyttlådor och inte veta när man får plocka upp sina saker igen. Som tur är har jag fantastiska föräldrar och ett bra socialt nät, vilket gör att jag får stort stöd i allt detta kaos. Det jag tänker på är de som inte har det stödet vad händer med dem? Hamnar de på gatan? Tyvärr läser man i tidningen nästan varje dag om fler människor som är sjukskrivna som har problem med att få någon inkomst. Förstår inte, tyvärr är det kanske så att vissa utnyttjar systemet men vi är väldigt många som inte gör det och har hamnat i en situation helt ofrivilligt pga någon annan. Det är hemskt att säga att man inte är unik i den här situationen utan bara en i mängden...

Jag hoppas att allt löser sig tillslut... Detta tog mod för mig att skriva, eftersom det har känts som det är jag som har gjort något fel. Felet som jag har gjort är att jag har råkar ut för en olycka och blivit skadad, vilket har lett till att jag inte är arbetsför.. Men men nu ska jag bara städa och packa ner mitt gamla liv och börja om på ett nytt bättre som hela tiden går framåt!

Idag ska jag äta lunch med två goda vänner, har gjort jordgubbskräm med en hand till deras ära. Fungerade faktiskt rätt bra, det är ju bara vatten, jordgubbar, potatismjöl och en visp som behövs så det är ju inte så avancerat! Det är även dax att idag ta bort Nellys stygn efter kastreringen, vi får väl se om jag och mamma lyckas ikväll!! Ha det bra så länge!

Toddelooo!

En lugn lördag kväll...trodde jag ja..

Här förberedde man sig på en lugn lördag kväll framför tv:n, men ack som man bedrog sig..

Syrran och jag höll precis på att välja en film till kvällen, när ett rökmoln plötsligt trängde sig in mot vardagsrummet. Både mamma, syrran och jag gick mot köket för att lokalisera källan. Precis jämte den största rökutvecklingen stod pappa förundrad och undrade vad röken kom från.Det visade sig att källan var ett grytunderlägg i kork som hade följt med plåten in i ugnen. Mitt i detta kaoset började brandvarnaren att tjuta, vilket ledde till att en panikslagen katt kom upp från källaren. Innan vi kunde öppna alla dörrar blev det kattjakt, för att sätta på henne selen. Eftersom det var full rökutveckling och brandlukt, öppnades allt som kunde öppnas. Jag har ju astma så jag blev allt tjockare och tjockare i bröstet, vilket ledde till att jag fick ta på mig full mundering och ge mig ut i snön med min katt. Där stod vi i 30 minuter och höll nästan på att frysa fast. Inga potatiskroketter blev det heller som jag och syrran hade önskat till middag, de brann upp tillsammans med grytunderlägget. Det tog ett bra tag innan vi fick ut lukten och upp värmen i huset igen, så det blev en fortsatt kväll med munskydd och jacka + filtar. En brasa i kaminen blev det med, vilket påminde till en början om ett scoutläger där alla satt vid en lägereld. Tyvärr lyckades ju denna incidensen hända när det typ var 10 minus ute. Ja, herregud vilken kväll. Idag ska vi göra ett nytt försök med att äta potatiskroketter till middag, fast utan grillat grytunderlägg på köpet. Pappa lilla jag var inte riktigt glad på dej precis när allt hände och man stod ute och frös, men men det är sånt som händer. I vanliga fall är du ju en super bra kock!

Idag spelar IFK Karlshamns damlag fotbollsturnering vid gräsplanen, så det blir att ta sig ner dit och heja fram, dem. Hade även varit skönt en promenad i det fina vädret men det är ju inte alltid lätt att hinna med allt! Här kommer ett litet smakprov från gårdagen:

Ha en bra dag, för det tänker i allafall jag ha:D

Alla hjärtans dag!

Idag är det alla hjärtans dag! Jag vill passa på att säga till min familj, nära vänner och släkt att jag ÄLSKAR ER! Denna dagen behöver inte handla om att köpa massa saker och bli uppvaktad med utan kan istället innehålla att man gör en god handling eller bara kramar någon för att visa hur mycket man tycker om dem! Så idag är det upp till bevis, visa de ni tycker om att ni gör det med en kram, sms, kort eller ett telefon samtal. För tro mig det kommer verkligen bli uppskattat!

I eftermiddag kommer mormor och morfar + bekanta till dem på fika. Har saknat er mormor och morfar! Det är längesen jag var hos er nu, man är så van vid det eftersom jag praktiskt taget bodde där när jag pluggade i veckorna! När jag får lite mer tid så lovar jag komma ner en sväng, men då kan vi bara mysa och hitta på något roligt! Då behöver jag inte gå upp kl 6 och morfar behöver inte vara taxi.

Som sagt ha en jätte mysig alla hjärtans dag mina trogna bloggare!

Små saker som gör en glad!

Idag är det en mycket gladare tessan som skriver! Besvikelsen har lagt sig och jag har insett att det bästa är att försöka att se positiva saker i livet istället. Man har all rätt att vara förbannad och ledsen ibland, men man måste komma över det. Säger inte att jag fortfarande inte tycker det är orättvist, men tycker att det är bättre att fokusera på min egen situation och göra den så bra som möjligt! Förlåt alla att jag var jobbig att ha att göra med igår, ibland som sagt orkar man bara inte..

Idag är det små saker som har förgyllt min vardag. Har fått två jätte gullig alla hjärtans dag kort från två vänner, det betydde så mycket! Det är såna småsaker som gör att man blir glad och får livslust igen. Fick även ett samtal från en väldigt bra vän idag, skönt att prata av sig om allt.
Nu är det snart dags för lite godis och Let´s dance, detta är ett super bra recept för att somna gott i soffan!

Vill säga tack till alla som följer min blogg, det betyder mycker och är ett stort stöd i min vardag! Om ni har några frågor eller bara vill skriva något om det jag skriver hade det varit jättekul om ni ville skriva en liten kommentar.

Nu återstår det bara att säga let´s goo Elisabeth Höglund:D

Orättvist!

Blir så arg ibland...
Idag var jag och syrran på polisstationen för hon skulle fixa ett nytt pass, samtidigt tänkte jag passa på att få ut en kopia på polis rapporten som skrevs då olyckan skedde. Hon sökte på både mitt namn och pappas (han var med inne på polisstationen vid olyckan) - inget resultat. Receptionisten säger då att hon inte kan hitta någon rapport varken på mig, pappa eller bilen registreringsnummer. Då sa jag men de tog ju uppgifter och polisen sa till kvinnan som körde på mig att det var grov vårdslöshet i trafiken. Det som tydligen har hänt sedan är att ingen rapport skrevs, utan bara en skadeanmälan till försäkringsbolagen skickades in. Det betyder att hon inte får något som helst straff för att hon har förstört mitt liv känns det som. Fy fan, här kämpar man i en situation som någon annan har satt en i och hon kan bara leva vidare som vanligt. Sånt gör mig förbannad.. Tar nog alla fall natten att komma över och bearbeta denna besvikelsen! Återkommer i morgon..

Ikväll var jag iallafall på enkel gympa för att motionera lite, fungerade faktiskt bra. Tillräckligt jobbigt för mig just nu!

Ha det bra kära blogg läsare!

Vad menas med wiplashskada?

Innan jag blev skadad visste jag knappt vad som menades med att ha en Wiplashskada. Därför tänkte jag berätta lite vad det innebär, för att ni ska få en bättre förståelse för oss som lider av detta.


Wiplashskada kallas även för WAD (Whiplash Associated Disorder) eller pisksnärtskada. Den vanligaste orsaken till uppkomsten av skadan är påkörning bakifrån eller framifrån, vilket gör att huvudet slungas framåt och tillbaks utan att man är beredd på det. Detta leder till att halsen sträcks utanför det normala rörelsemönstret och det blir en sträckning på halsmuskulaturen. Både muskler, ligament, skelett och nerver kan omfattas av skadan. Vanliga symtom är huvudvärk, koncentrationsstörningar, minnesstörningar, stelhet i nacke, domningar ut mot armar, värk i nacke/axlar och ner mot skulderbladet och yrsel. För många av de som drabbas går besvären över, men för en del blir de kroniska. För de som drabbas av kronisk värk blir lidandet ett osynlig handikapp. Behandlingen är sjukgymnastik, aktiv vardag, smärtstillande m.m. WAD delas in i 4 grupper, från 0 til 4. WAD 0 är den lättaste skadan och wad 4 den svåraste, vilket innefattar skelettskada.


Fredagen den 3 oktober blev jag påkörd bakifrån av en minibuss på en avfart, precis efter olyckan kände jag ingenting utan var bara allmänt chockad över situationen. Men på polisstation stelnade nacken mer och mer, vilket föranledde ett besök på akuten. Röntgen visade inga skelettskador, blev hemskickad med tre olika smärtstillande tabletter och rådet att ta kontakt med sjukgymnast snarast möjligt. På måndagen fick jag kontakt med sjukgymnasten som gjorde en bedömning och gav mig tre övningar. Då hade jag huvudvärk, stor smärta i nacke/skulderblad och ut mot axeln och stelhet. På onsdagen började jag känna att det började sticka i armen och en konstig känsla infann sig att den inte kändes som den andra armen. Till den kommande helgen kände jag inte längre när jag tog på den armen och kunde inte heller greppa med mina fingrar. Efter helgen blev det ett nytt besök på akuten efter ha blivit inremitterad av min husläkare. Där konstaterades neurologiska bortfall i min högra arm och diagnosen blev WAD 3. Under tiden som jag fullföljde min utbildning kunde jag även uppleva att jag hade svårt att komma ihåg något nytt som jag läste och hade svårt att koncentrera mig en längre stund. Detta var väldigt ovanligt för mig, eftersom jag alltid har haft väldigt lätt för att lära in saker och ting. Sedan dess har symtomen kvarstått och det är en vardag med värk och funktionshinder. Nu väntar jag på att jag ska få en tid till smärtrehab för att påbörja rehabilitering.

Dagen började med lunch med en kompis, som hade trotsat ovädret och tagit sig hit. Det får vi snart göra om tjejen! I eftermiddag är det bad som gäller med syrran och min extra lillasyster. Läkaren har sagt att det är bra träning för resten av kroppen. Nu har jag kommit på ett knep för att kunna simma också. Jag använder en flyt puff och sätter på armen, en sån som barn använder. Vissa kan tycka att detta är pinsam, vilket jag tyckte också i början- men nu inser jag att den gör mer nytta än skada.

Tack å hej leverpastej!

Möten!

Tänk vad många människor man möter varje dag, både de man känner och okända. Började fundera på detta när jag var ute och gick idag, då möter man olika människor hela tiden. När man bara råkar gå förbi någon funderar man inte vad som händer i den personens liv, eftersom det inte är relevant när man inte är ute efter någon relation eller tjänst. Helt plötsligt kan ju en person man alltid bara stött på i trappuppgången eller i stan, bli ens arbetskamrat, gymkompis, skolkompis eller liknande. Då helt plötsligt blir man intresserad och ens liv kan förgyllas av en ny relation. Så man ska nog inte vara så feg att tex hälsa på någon som går förbi en när man promenerar eller vara trevlig mot den som står framför en i kassan istället för att bli irriterad att det tar så lång tid att packa upp från korgen. Ett leende eller ett snällt ord till någon man inte känner kostar faktiskt inte så mycket!

Idag känns det bättre med smärtan och är därmed mycket gladare och piggare. Vill be om ursäkt till alla i min närhet som får sig ett snäsigt ord eller bara ett mutter ibland. När man har väldigt ont eller har haft en jobbig dag orkar man ibland inte vara sitt rätta jag, istället blir man irriterad eller arg på småsaker. Vill bara be om ursäkt till de som har råkat stötta på mig en sådan dag, för egentligen menar jag absolut inget med det! Idag har jag gjort mannagrynsgröt helt själv, är väldigt stolt! Det blir lite extra och städa men resultatet blev strålande! Efter lunchen städade jag lite i en låda och sen tog jag en lång promenad. I eftermiddag har det faktiskt varit sol en liten stund. Man behöver verkligen solen nu, man blir gladare på något sätt. Under promenadens gång träffade jag vår granne och hade sällskap med han hem. Vi pratade om allt från byggnader till examensfesten. Vilken jag måste säga själv var otrolig lyckad! Hade verkligen jätte kul, tack familjen för att ni ordnade den och hela spexgänget som hade skrivit en sång tillägnad mig. Ni var verkligen helt underbara! Vilket minne att bära med sig nu under våren! Jaha, eftermiddagen den ska nog bestå av att dansa lite på min dansmatta, mycket bra träning när man inte kan röra på sig så mycket!

Tusen tack för att ni följer min blogg!

Att behöva vara beroende av andra!

Idag har det varit en tuff dag, har haft väldigt ont i min nacke och arm hela dagen. Väntar på att någon ska komma hem och hjälpa mig att sätta på mig nya smärtstillande plåster. Klarar inte av att öppna förpackningen med en arm och sätta dit det själv. Ibland blir jag så trött på allting, man vill klara sig själv. Vissa saker som var så enkla innan olyckan kan ta jätte lång tid eller vara omöjliga att genomföra. Det kan vara olika förpackningar som inte går att öppna med en hand, en te kula som man inte kan fylla själv, fast man är otroligt sugen på en kopp te. Detta är väldigt frustrerande när man har saken framför sig, men det går inte att komma åt vad man vill ha. Jag försöker hålla igång på dagarna, men allting tar mycket längre tid. Idag har jag tömt diskmaskinen och satt igång en maskin tvätt. Att stoppa in kläderna i tvättmaskinen tar ungefär tjugofem minuter, först får jag hälla ut den sorterade tvätten framför tvättmaskinen från korgen och sedan får jag lägga mig ner på knä och stoppa in i tvätten för att slippa böja mig. Jag klagar inte, det mesta klarar jag fast det tar längre tid. Fast ibland måste man ha rätt att bli frustrerad över sin situation.

Förmiddagen bestod av fika/lunch på briggen med två vänner, skönt att prata av sig ibland. Tack tjejer! Tror att det är viktigt att komma ut och träffa folk, så att man inte bara sitter hemma. Eftermiddagen har bestått av en promenad, tvättning och bus med Nelly. Måste berätta om Nellys favorit lekar, som systern har introducerat. Favoriten är helt klart kurragömma, hon föredrar mest att leta upp en men ibland är hon även den som gömmer sig. Detta moment är dock något hon behöver träna på eftersom hon har en förmåga att glömma att gömma sin stora svans. Den andra leken består av att skjuta iväg små plastgrodor mot Nelly som hon försöker fånga. Lite tips till er som också är kattägare. Ikväll ska jag nog försöka få ihop en ansökan till sommarjobb som syrra, man får ju hoppas att allt är bättre till sommaren. Att skicka in en ansökan skadar ju ingen. Det var alltför mig idag!

Ta hand om er!

En slapp dag!

Idag blir det bara ett litet kort inlägg. Dagen har varit en riktig slapp dag, ibland bara orkar man inte ta tag i saker och ting. Får bli morgon dagens projekt. Ni som följer Nellys välmående, så är hon sig lik igen. När jag, mamma och mormor var på Gran canaria för en vecka sedan har hon tydligen fått härja fritt i hemmet. Hmm, har några familjemedlemmar som är lite för snälla ibland.. Detta har lett till att en pigg Nelly nu är överallt och ingenstans, rätt var det är ser man henne bakom kaffe bryggan och på bordet i Tv-rummet. Två ställen där det absolut inte är tillåtet att vara, men men nu är matte hemma igen så nu ska vi väl få lite pli igen. Måste bara kommentera Melodifestivalen igår kväll, får lov att säga att det är tur att man är stresstålig. Programledaren, Petra tror jag att hon hette pratade ju i hundra nittio och verkade allmänt stressad, förstörde mycket av programmet får jag lov att säga. En annan sak som förvånade mig är att Caroline af Ugglas gick så långt, trodde jag aldrig. Men som sagt livet är fullt av överraskningar Vad ska man göra ikväll då, jo det blir nog att bänka sig framför Beck ikväll, verkligen en super bra film som går ikväll för er som inte har sett den!

Lovar skriva lite mer imorgon!

Kramar

Rädsla för trafiken..

Många bekanta och människor som man har lärt känna under tiden nu efter trafikolyckan har ställt frågan: Är du rädd för att åka bil efter det som hände? Jag tvingades redan två dagar efter olyckan sätta mig i bilen och åka till Kristianstad eftersom jag hade min praktik där. För att bli godkänd och klara min utbildning var detta det enda sättet att orka med dagen,eftersom jag då hade mycket mer ont i nacken pga av att medicinen inte var inställd och hade större stelhet i nacken. Tack morfar för att du skapade förutsättningar för att klara min praktik! Kan fortfarande inte ett halvår senare köra pga av att jag tappar i sikt på höger sida och har svårt att växla med min höger hand. När jag åker bil med någon annan, litar jag verkligen på den som kör och dess förmåga. Dock litar jag absolut inte på alla de bilar som kommer emot mig eller som är runt omkring mig. Det är en märklig känsla, det är inget man funderade över förr. Man tänker har man väl fått sitt körkort ska man ju kunna köra om de inte är några andra faktorer som ställer till det. Min olycka var inte orsakad av dålig sikt eller dålig väglag, utan pga av bristande uppmärksamhet av en annan bilförare. Det är därför jag absolut inte litar på en bil som kommer för nära eller att den ska stanna vid en korsning. Det är i de situationerna som jag spänner hela kroppen så hårt jag kan och lutar man bak mot nackstödet och väntar på smällen. Men det är en smäll jag hoppas att jag aldrig kommer att uppleva igen!

Natten till idag har varit mycket lugnare. Min uppfinningsrika pappa hade hittat ett annat sätt att skydda operations såret så att Nelly slapp tratten, vilket hon var väldigt glad för. När jag kom hem från stan igår kväll hade han tejpat fyra dambindor med isoleringstejp runt magen kring Nelly. Detta var mer accepterat än tratten hos damen, dock överlevde konstruktionen inte natten. Förmiddagen bestod av en runda på stan med mamma. Ni som undrar var jag köpte för mina examenspengar, här har ni svaret. Jag köpte ett par walking skor, utan snörning som jag kan ta på helt själv. Vill försöka vara oberoende så mycket som det går och sen har jag ju order från sjukgymnasten att ut och promenera en gång om dagen. Bugar och bockar till er som var delaktiga! Mina Lacoste skor som jag har gått i från i höstas har dock gått sönder så mamma och jag kompromissade och köpte födelsedagspresent till mig i förväg. Ska dock vara inslagna den morgonen jag fyller år så man får lite paket känsla:D Har så gärna velat ha ett par Converse skor denna våren, för de är så snygga. Men fick inse mina begränsningar och köpa ett par skor som jag kan ta på mig själv, det är ju inte alltid någon som kan hjälpa en när skorna ska på. Eftermiddagen bestod av en god semla och en tupplur. Siesta är verkligen underskattat, i Spanien stänger ju alla affärerena på eftermiddag för att personalen ska gå hem och vila. Ikväll är det första deltävlingen i melodifestivalen, tycker dock denna festival är lite utdragen! Men det får allt bli kvällens bravader! Tusen tack vännen för igår kväll, hade super trevligt!



DAGENS INKÖP!


See you later alligator!

Ett jämnlikt samhälle

Man tror att bara för att man bor i Sverige är man trygg ifall något skulle hända. Landets trygghet består av socialen, försäkringskassan, olika försäkringar man tecknar, A-kassa, arbetsförmedlingen och så vidare. Detta är alla instanser som ska hjälpa landets invånare då man hamnar i trubbel på ett eller annat sätt. I dagens samhälle känns de som de olika instanserna har gjort upp olika mallar som de jobbar utifrån för att kunna hjälpa individen. Med ordet individ menas att man är en egen person, vilket betyder att samhället består av många olika individer med olika förutsättningar och problem, ingen är densamma lik. Vad händer då en människa söker hjälp från dessa instanserna men som inte passar in i mallen? Jo, då helt plötsligt är det ingen som vill ta ansvaret för att hjälpa individen och de skyller på varandra, eftersom det är inte givet vilken instans man tillhör. Vilken är det då som hamnar i kläm? Jo det är en redan utsatt individ som hamnar i kläm, vilket kan leda till katastrofala följder för den individen. Är det de nya Sverige, att man slår på de som redan ligger. Nej, skärpning de som bestämmer. Anpassa samhället så attt det passar alla oavsett om man är handikappad, har olika ekonomiska förutsättningar, ras, bakgrund och så vidare. Alla de som inte passar in i mallen ska ha samma rättigheter som alla andra.



Vilken natt, lilla Nelly gillar verkligen inte sin strut. Hon har sovit men varje gång hon har vänt sig har man hört ett skrapande mot väggen. Hon är iallfall piggare idag och var mer leksugen idag än igår. Har redan fått två godispinnar av sin matte, lite medlidande får man ju ha:D Började med en jätte trevlig frukost, en kompis till syrran hade köpt frallor med sig till frukost. Alltid trevligt att börja dagen med en pratstund. Eftermiddagen har tillbringats me min extra lillasyster och systern, blev mycket Nintendo Wii och lite mys. Ikväll är det Lets dance som gäller, jag och en kompis ska köpa en stor påse godis och bara mysa. Ska bli så kul!

Toddeloo!

Ödets nyckfullhet!

Alla känner vi någon som man tycker har haft lite extra tur eller otur, tex de som har vunnit på lotteri m.m. Frågan man kan ställa sig är vilken/vad bestämmer vem som ska ha tur respektive otur? Jag tror att det är ödet som gör att man råkar befinna sig på fel/rätt plats på fel/rätt tillfälle. I några år har jag haft förmågan att många gånger befinna mig på fel plats. Kan inte komma på någon annan förklaring annat än att det är ödet som styr till varför det blir som det blir. En tanke är att om man har varit elak i ett tidigare liv kanske man får böta för det i detta livet. Nej, ingen ide att spekulera eftersom det är ingen som har något rätt eller fel svar. Det är bara att inse att oturen snart måste vända och att det kommer en övervägande period med mycket tur.

Idag har min lilla Nelly varit hos veterinären och blivit kastrerad. Av alla dagar som jag kunde valt att boka tiden på eftersom jag är sjukskriven råkade jag välja en dag då min syster fick köra i full snöstorm. Men som sagt var är jag ju inne i en period med dominerande otur.. Tillbaks till lilla Nelly, nu har hon snart vinglat om kring en halv dag efter narkosen. Känner mig otroligt skyldig till att hon mår som hon gör, men det är för hennes eget bästa. Vilket liv är det för en katt och behöva sitta i ett fönster och tråna efter alla katter som springer förbi när de löper. Nä, det är inte heller rätt så jag hoppas att detta blir det bästa. När man köper ett djur så blir man som ägare ansvarig till att måna om djurets bästa, ibland önskar man att djuren kunde prata och berätta vad de själva vill! Fast man lär ju känna dem och kan se på kroppsspråket när olika behov är tillgodosedda. Så om man ska sammanfatta dagen har jag mest vakat över Nelly och tittat på film med systern för att fördriva tiden. Filmen hette The mirror, rätt så spännande dock lite utdragen enligt min åsikt. Nä, nu är dax att se till min lilla katt igen, hon gillar ju inte sin strut som hon har på huvudet, så försöker vara hos henne istället så jag kan ta av den!

Ta hand om er!

Kramar

Sötnos

Min underbart söta lilla vän Nelly!

Ett gott sammarbete!

När hela ens kropp fungerar som den ska tror man att man ska klara av vad som helst och aldrig ha några begränsningar som man inte kan åtgärda.

För tre år sedan när jag fick min astma fick jag känna på att vad kroppen vill och vad ens vilja vill är inte alltid är samma sak. Plötsligt förstod man att kroppen var som en maskin och för att fungera och vara uthållig är det många faktorer som måste finnas med som bränsle. Det är först nu jag inser att jag har vissa begränsningar pga av olika saker som kroppen har råkat ut för och att jag därmed behöver mer vila, mediciner, motion och så vidare för att den ska fungera. Det som hela tiden har varit svårt att inse tiden efter att det konstaterades att man hade astma var att kroppen inte orkade hänga med i samma tempo som tidigare. Är man iväg några dagar, tar det nästan lika många dagar för kroppen att återhämta sig. Det är skillnaden mellan en frisk kropp och en kropp som har råkat ut för någon typ av sjukdom/trauma, vanligtvis räcker natten för att kroppen ska återhämta sig men det gör den inte för mig. Detta har varit ett dilemma ibland när det är så mycket man vill hänga med och göra, det är inte alltid lätt för den som frågar att förstå vad som menas när man säger att man inte orkar för man är "trött". För det mesta vet jag nu vad min kropp orkar och inte orkar, men ibland är fortfarande viljan för dumt stor.

Tänkte berätta lite om min dag hittills Den började med en rejäl sovmorgon, insåg när jag vaknade vid nio att näsan hade börjat rinna och att en sprängande huvudvärk hade infunnit sig. Gick upp och tog två Alvedon och kröp ner i sängen igen, vaknade vid kvart i elva igen och då kändes det bättre, det är skamligt att man sover bort halva dagen men ibland behöver man nog det. Lätt att göra det till en vana när man inte har några tider att passa, men det ska inte bli en vana för mig. Tror att det är viktigt att man kommer upp i någorlunda tid för att känna skillnad mellan helg och vardag. Kom ut till ett slagfält av Nellys leksaker, insåg att det var mattes sak att ta tag i det. En del av vardagsmotionen iallfall. Äntligen kom systern och Nelly upp, var dax för frukost/lunch. Efter olyckan skadade jag som sagt min högra hand, vilket har gjort det besvärligt att utföra saker med den handen. Ibland är det jobbigt att behöva be om hjälp, även om man inser att man inte klarar det på egen hand. Försöker göra så mycket jag kan själv, de som känner mig vet ju att jag är rätt envis. I allafall bestämde sig jag och syrran för ett teamarbete, vi fick för oss att baka scones. Jag blandade i grejerna och syrran knådade degen. Får lov att säga att resultatet blev strålande. Vi kunde sedan avnjuta en god måltid framför Ellen. Eftermiddagen består av en promenad och kel med Nelly.

Ha det bra tills vi ses igen!

Kramar

En tuff start..

Ibland blir livet inte alls som man har tänkt sig...

När man är liten förstår man inte hur allt i vardagen måste hänga ihop för att livet ska flyta på utan motgångar. Jag tror innerst inne att det är bra med motgångar och att det leder till att man blir en bätre person. Nu tänker jag berätta anledningen och bakgrunden till varför jag har börjat blogga. I höstas blev jag påkörd bakifrån av en minibuss, en olycka vilket jag var helt oskyldig till och där talesättet att man helt enkelt befann sig på fel plats vid fel tidpunkt stämmer bra in. Följden av detta blev en nackskada och en höger arm som inte fungerar. Trots detta bestämmde jag mig ändå för att fullfölja min utbildning, vilket jag klarade med näbbar och klor. Tog min examen nu i januari med huvudet högt:D Dagarna efter olyckan består av ständig värk, trötthet, funktionshinder i vardagen på grund av min arm. Denna vardag skiljer sig mycket jämfört med den jag hade innan olyckan. Det som har slagit mig är att vi som människor tar så mycket för givet tills det är något som stoppar upp oss och ändrar våra förutsättningar. Jag har med varit en av de människorna och idag värdesätter jag mycket mer det som står mig nära och tar inte det längre som självklart. Det som är min drivkraft är min familj, nära släktingar, Nelly (min katt) och mina vänner, men det kan även vara att kunna gå ut och gå i skogen där det är helt tyst m.m. Har blivit sjukskriven nu och väntar på att få börja med rehab. Längtar längtar tills jag kan få börja jobba igen.. Jag vill absolut inte att någon ska tycka synd om mig, för det är inte det jag behöver! Det jag förväntar mig av de som står mig nära är att ha en axel att gråta mot de dagarna jag behöver det, att man lyssnar (det gör inget om det är tyst i luren ibland), att bli tillfrågad att hänga med på en fika eller nått skoj (även om jag inte alltid orkar värmer det hjärtat mycket att bara bli tillfrågad).



Det jag vill ha sagt med detta inlägget är att man verkligen ska värdesätta det man har runt omkring sig med det värdet som det verkligen har! I somras trodde jag att vid den här tiden skulle jag ha fått ett vikariat, flyttat till en två, börjat dansa igen osv, men jag vet att det kommer bli så! Det är bara det att det kommer ta lite längre tid än vad jag trodde!



Ta hand om er!



Tack å hej leverpastej!