Födelsedags fest för lilla Emi!

Om en timme ska jag och Ida gå på fest för lilla Emi. Hon är ett helt underbart litet charmtroll och hon gör mig så fantastiskt glad. Hon symboliserar på något sätt det där obekymrade livet när man var liten bebis och alla ordnade allting och inga bekymmer fanns.

NU SÄGER VI BARA ETT STORT GRATTIS LILLA EMILIA!

Vit solbränna!

Idag var det sista dagen att träna på rehab innan sommar uppehållet. Blir dock inte enbart att njuta utan fick med mig lite övningar hem som var viktiga att fortsätta med som rutin även när man är ledig. Saknar lite motivation nu på något sätt, tror att min energi för tillfället är lite utarmad. Ska försöka ladda batteriet i sommar så att man kommer tillbaks med nya friska tag. Det som väntar i höst är EMG undersökning, mer styrketräning och handträning, mer KBT, ny medicin, bildterapi och massage. Måste säga att jag är lite stolt över mig själv att jag har kämpat mig igenom alla träningspassen och gått ditt fast det har varit en otroligt jobbig dag.

Nu har solen lyst hela dagarna i mer än två veckor, vilket ha lett till en fin solbränna. Nackdelen med brännan var när Ida tog av tejpen idag så var det ett rutnät på hela ryggen som var kritvitt. Det är baksidan av tejpen, skojar bara känns som det är ett väldigt litet problem jämfört med de positiva effekter den har på mig. Ibland blir man väl som alla andra tjejer lite fåfäng, det är ju ingen som ska säga att tejpen inte förstör när man har klätt upp sig i en fin klänning Då gäller det att blunda och tänka bort tejpen, då känner man sig genast fin igen! Låter kanske otroligt otroligt fånigt men ibland vill man inte att det ska synas att man har en skada för då blir det ingen som frågar när man bara vill ha kul en kväll!

Vad ska ni göra i sommar?

Jävla bilar!

Måste erkänna en sak... Jag har slutligen insett att jag och bilar inte är en vinnande kombination. Som ni alla vet som läser bloggen, krockade jag med min och Idas första bil. Del två i min bilhistoria hände i torsdags... Jag och Ida hade mött upp farmor på akuten eftersom hon hade blivit dålig på sitt boende, efter att suttit där i några timmar kommer hon sedan på plats på en medicin avdelning. Efter det skyndade jag in på apoteket för att hämta ut ett nytt recept av Lyrica. Medan jag väntade på min tur hämtade Ida bilen från akutens parkering till besöksparkeringen, eftersom hon hade glömt plånboken i bilen. När jag väl kom fram till disken fanns det inget recept lagrat, nehe tänkte jag ytterligare en sak att fixa innan semestern. När vi var färdiga där går vi till bilen för att köra hem, men hinner inte mer än att sätta hos och Ida vrider om tändning från att vi hör ett pistolskott. Ida och jag tittar på varandra och inser att vi snabbt bör gå ut från bilen i med att vi inte visste vad som hade hänt. Vi går runt om bilen och ser att det rinner ut vätska från motorhuven ner på marken. Trött och hungrig tar jag genast upp mobilen och ringer till pappa så att han kan bärga oss hem. Pappa kommer till platsen och öppnar motorhuven och då ser vi att hela batteriet har exploderat. Det är sådant som aldrig händer, men med mig i bilen så kan tydligen allt hända!!!

Trevligt samtal med försäkringskassan!

Idag var det sista gången på badet, kändes lite konstigt. Nu har man ju badat två gånger i veckan i åtta veckor så det är ju lite av en rutin. Får väl köra lite träning i poolen här hemma istället i sommar. SNYFT!

Tro det eller ej, idag har jag pratat med en trevlig människa på försäkringskassan. Blev uppringd av en kvinna som presenterade sig och sa att hon kom från försäkringskassan. Så fort man hör det namnet får man taggarna utåt och går direkt in i någon typ av försvarsställning. Blir nog lätt så när man enbart har dåliga erfarenheter från dom. I allafall mitt i kaoset som skapades i mitt huvud när jag hörde att det var dom känner jag helt plötsligt empati och medkänsla i hennes röst. Hon konstaterade att jag hade det väldigt jobbigt nu och att det fanns starka själ till att jag skulle få aktivitetsersättning beviljat. Hon skulle i allafall göra allt i sin makt och försöka att få ärendet slutfört till augusti så att jag fick pengar. Hon tyckte även att jag skulle söka färdtjänst i med att jag inte kunde köra själv, vilket verkligen inte är något som jag har funderat på. Hon berättade även att hon var min handläggare framöver och att jag kunde ringa när som helst. När hon ville att jag skulle skriva ner hennes telefonnummer, så sa jag att jag inte kan skriva och prata i telefon samtidigt. Då bad hon nästan om ursäkt att hon hade sagt det och skulle omedelbart skicka ett brev hem med hennes kontaktuppgifter. Tänk vad man kan bli glad när man känner att någon verkligen lägger ner lite engagemang för att förstå hur den man utreder har det!

Eftermiddag bestod av en tur på stan och lunch med Malin, mycket mycket trevligt! Det får vi snart göra om igen tjejen!!!

Polisen ett avslutat kapitel!

Äntligen är kapitlet med polisen avslutat, förhoppningsvis i alla fall. Brevet till länspolismästaren gjorde susen! Det tog inte många dagar efter det som jag blev uppringd av en polisman från Karlskrona som bad så hemskt mycket om ursäkt att de hade hanterat ärendet så illa. Helt plötsligt skulle omedelbart en rapport på olyckan fixas och hur skadad jag var skrivas in i registret så att det skulle finnas synligt att något hade hänt. Jag fick även beskriva hur de andra polismännen som hade begått tjänstefel såg ut, för att han ville prata med dem om hur illa de hade betett sig. Han undrade också hur vi skulle gå vidare, men efter att ha diskuterat möjligheterna och svårigheterna att förhöra henne bestämde jag mig för att jag var nöjd med att bara en anmälan var gjord och ursäkten från dem. Tänk att det krävdes två besök på polisstationen, två brev till polisen och två samtal för att få göra en anmälan på trafikolycka!!!

Slutkontentan av detta är att man tydligen måste ha kontakter eller råka stötta på rätt folk för att allt ska gå rätt till! Man kan nog inte ta det förgivet att en myndighet självfallet hanterar saker och ting rätt som man gjorde innan man visste bättre...

Härliga sommar!

Det fina vädret bara fortsätter och inbjuder till härligt slöa och avkopplande stunder. Idag har jag haft en kort dag på rehab, så i eftermiddag har jag, mamma, Ida och M badat och busat i poolen. Tänk vad kul man kan ha när man plockar fram barnasinnet till max, man borde göra det ännu oftare än vad man gör. Jag hoppas att sommaren inbjuder till mycket bad, vilket jag ska utnyttja både som avkoppling och träning. Man skulle satsat på en puff till armen som matchar tejpen, i med att jag är tvungen att ha den hela sommaren för att kunna simma. Snacka om att den sista meningen var fåfäng, men men behöver man ha hjälpmedel ska det banna mig vara snyggt i allafall...

Idag har jag lånat hem en ny stol som är i den modellen som jag vill ha den. Verkar att fungera alldeles utmärkt, men får ha den några dagar för att verkligen känns hundra procent bra. Man kastar ju inte bara ut 4300 kr om man verkligen verkligen inte behöver den. Det är otroligt mycket pengar för mig i allafall!!!Har ni med solat idag?

Sista smärthanteringskursen innan sommaren!

Idag var det sista dagen innan sommar uppehållet på smärtkursen. Komer nog kännas lite tomt, man har ju lärt känna de här personerna rätt väl nu. Måste dock säga att det ska bli otroligt skönt att vara lite ledig, hämta nya krafter och slippa alla tider. Idag hade vi lite fysträning på förmiddagen, vilket för min del innebar det bland annat tio minuters cykling på motionscykel med armen fastbunden i styret för att den skulle vara delaktig. Provade även ett träningsredskap där man tränade benen, vilket inte är så lätt när det ena jäkla benet är starkare än det andra (då blir det att det starka dominerar och det svaga åker snålskjuts). Efter det gav jag upp styrketräningen och tränade lite handträning i spegeln och lite balansbana. Man ska ju inte jämföra sig med de andra men ändå gör man det omedvetet. Ett exempel på det var när jag hade kämpat med balansbanan fram och tillbaks och var verkligen helt slut efter det, då kommer de andra och ska prova och alla går helt utan problem över. Då blir man nästan knäckt när man har övat i 8 veckor och de gör det en gång utan problem. Låter jätte löjligt, men ibland blir man faktiskt lite avundsjuk när någon har lätt för det någon annan har svårt för....

Veckoschema! (bättre sent än aldrig)
Måndag: Balansträning, bad och handträning.
Tisdag: Tejpning och smärthanteringskurs.
Onsdag: Kuratorn och handträning
Torsdag: Ledig
Fredag: Bad
Lördag: Ledig
Söndag: Match IFK karlshamns damer.

Mitt rum!

Här kommer förklaringen till gårdagens blogg bortfall.. Sedan olyckan och jag fick flytta hem igen har jag inte haft ett eget rum, utan har legat i pappas säng eftersom det var mest praktiskt ett tag. Förstå mig rätt att det inte har varit min familj som inte har velat ge mig ett rum utan jag har inte velat ha något. Jag har bott här hemma fast man har inte sett att jag har gjort det, eftersom jag inte har haft några av mina grejer uppe förutom kläder och smink. Har liksom inte trott att jag skulle bo hemma så här länge och lika länge till förmodligen Trodde att rehab skulle ha någon mirakel kur och att jag skulle kunna jobba väldigt snart efter, men nu vet jag att det inte gick så snabbt ju. Man vill från början inte inse hur illa det är och hur lång tid allt tar. I helgen blev jag mogen att börja diskutera saker och ting och komma till skott. Hela familjen begav sig till ikea i söndags för en liten utflykt, där hittade vi en smink bänk till min arbetsstol och lite annat smått och gott. Sen jobbade vi hela kvällen familjen för att ändra om mitt gamla rum som jag hade när jag bodde hemma till något nytt. Med lite av mina grejer och en favorit tavla som jag hade fått i examens present och som hat stått i pannrummet blev rummet otroligt fint. Tänk att jag inte klarat av detta tidigare, men ibland ställer våra känslor och upplevelser till det. Välkomna in i mitt rum!

Sminkbänken, bara stolen som saknas!

Tack för att ni finns!

Bilder midsommar afton 2009!

Här kommer lite bilder från en jätte trevlig kväll igår. Hade verkligen super trevligt och det var verkligen en kväll att minnas!
Underbara vänner!
Malin!
Vi igen!

Min söta Malin!
Min söta Rosa!

Jag

Micke och Fredrik!

Hade ni en trevlig midsommar? Kramar

Midsommar!

Måste åter igen börja inlägget med att tacka min syster för hennes inlägg i går, vet inte vad jag har gjort för att få en sådan underbar syster. Igår var det som sagt anhörig dag på rehab vilket var otroligt uppskattat. Jag kan bara föreställa mig hur det är att vara anhörig, vilket nog absolut inte är lätt. Det är inte lätt att se någon man älskar fara illa och när någon i familjen drabbats av något får alla vare sig man vill eller inte ändra sina vanor. Jag vet också att de dagarna jag har oerhört ont och känner mig som ett djur i en bur håller inte mitt humör och jag skäller och är irriterad när man kommer hem. Vill att ni ska veta att jag är så så så oerhört tacksam över att ni finns vid min sida och att jag verkligen uppskattar det!



I kväll är det midsommar och jag ska fira med ett goda vänner hos några här i stan. Det blir potatis och lax, jordgubbar, lekar med mera!!



ÖNSKAR ALLA MINA KÄRA LÄSARE EN TREVLIG MIDSOMMAR!

Detta gör jag utan lov

Nu är det en trött,utsliten syster jag delar min vardag med.
Och snart har du ditt lilla "sommarlov" som du längtat och sett framemot.
Det är din tur att vila.
komma tillbaks lika stark som du är nu,kanske starkare.
Rehabliteringen tar kraft från din hela men ändå så trasiga kropp.
Glad för att du kämpar och reser dig som den finaste blomma i en trädgård,
lika vacker och stark är du.
I sommar ska vi fylla dig med värme och kärlek och köpa jordgubbar tills du ber oss att sluta, så att du, kan njuta och slappna av.
Allt för att vår vackra blomma ska kunna stå så länge som möjligt.
Det fina är att den vackra blomman aldrig kommer ruttna eller hänga.
Det finns för många som kommer dränka dig med kärlek.
Och ser vi dig hänga finns det för många som kommer hjälpa till att lyfta upp dig.
Du kommer alltid blomma.
Du skulle kunna vara en blomma på en äng som aldrig står ensam.





Idag var vi på kurs på rehab med tessans grupp.
Det var jobbigt,men döljde det nog rätt bra.
Tänk att diskutera en fråga som är så svår att beskriva med ord men som man handskas med varenda dag.
Hur påverkar smärtan er som grupp/FAMILJ?
Redan då kände jag att jag inte frågat mig själv den frågan och, hur påverkar det oss/mig egentligen. Därav jag satt helt tyst och diskuterade det hemma i stället.
Vi avslutade diskussion med dem 3 orden.
Det var för min del det bästa på hela dagen.

Det är inte lätt när allt känns svårt.
Men imon är det midsommar,och imon är det en stor dag för min syster.
Hon har en stor förkärlek till sina jordgubbar.
Tänk vad skönt,gå och lägga sig och veta att imon är min syster lycklig!

Glad midsommar på er / Ida

Anhöriggång på smärtkursen imorgon!

I dag hade jag och en vän från gruppen hela bassängen själva när vi skulle träna. Så först var vi väldigt seriösa och gjorde vad vi skulle och sen blev det bara massa fjant, vilket jag tyckte var mycket underhållande. M jag säger bara det att sjöhäst ska det vara i vattnet, *hihih*. Ibland orkar man inte bry sig om att vara seriös och behöver bara släppa loss. Efter det var jag hos kuratorn, vilket jag måste säga att det ger mig mer och mer. Det är väl så när man kommer in i hur saker och ting fungerar.

I morgon är det anhöriggång, ska bli kul att se allas anhöriga för alla pratar ju om sina barn fruar osv på lunch rasten så man har ju skapat sig en bild. Ska se om de är som man har tänkt sig.. Måste dock säga att det känns lite konstigt att man inte ska gå dit själv som man brukar göra utan att man ska ha alla med sig. Tror att det är nyttigt att alla hör samma sak och att man sedan kan diskutera saker och ting om man har uppfattat det på olika sätt. Tanken är ju också att det ska leda till en ökad förståelse hur det verkligen är att ha ont hela tiden och hur man reagerar på det både fysiskt och psykiskt. Kommunikationen blir ju lättare om man har en viss kunskap hur man ska bemöta folk med en viss problematik, tror jag i alla fall.

Idag åkte min moster, kusin och hennes mormor till Grekland, det låter inte fel det. Särskilt när det inte blir något riktigt bad väder här hemma. Hoppas att ni får en super härlig vecka!

Ni får gärna skriva en liten kommentar om det är något ni undrar, tycker om osv, uppskattar det verkligen! Kramar

Konstnär

De två senaste gångerna på smärthanteringskursen har vi haft kreativitet på schemat på eftermiddagen. Jag tycker det är skönt när det är aktiva grejer på eftermiddagen annars är det så jobbigt att sitta hela dagen. Vill påpeka A att jag har tänkt på dig och inte vågat annat än att resa mig ofta, *ler*. Efter att ha målat några gånger både individuellt och i grupp måste jag säga att jag har hittat mina knep. Använder till exempel en tvättsvamp när jag målar istället för pensel, vilket inte kräver så mycket kraft av min vänster hand som penseln gör att hålla i. Första gången vi målade i gruppen skulle vi måla ett träd, den bilden vi fick direkt framför oss när man sa ordet. Andra gånger skulle vi måla platsen där trädet stod på. Är faktiskt riktigt stolt över min bild, trodde inte att jag skulle kunna åstadkomma detta med en dysfunktionell hand..

Vad tycker ni?

Nack stretching!!!

Här kommer lite olika strechnings övningar till nacken som jag lovade. Tänk på att det ska kännas i musklerna när du gör övningarna, men ändå inte göra ont ( i så fall skönt ont).

ÖRAT TILL AXELN

1. Dra in hakan.

2. Lägg hakan mot bröstet.

3. Lägg vänster öra mot vänster axel.

4. Snegla in i höger armhåla.

5. Töj i 30 sekunder.

6. Upprepa åt motsatt sida.

BAKHUVUDET TILL SKULDERBLADET

1. Dra in hakan.

2. Lägg hakan mot bröstet.

3. Lägg vänster öra mot vänster axel.

4. Vrid huvudet och titta ner i golvet på vänster sida.

5. Töj i 30 sekunder.

6. Upprepa åt motsatt sida.

NACKROSETTEN

1. Sträck upp ryggen.

2. Dra in hakan.

3. Töj i 30 sekunder.

STYRKETRÄNING FÖR NACKMUSKLERNA

1. Leta fram en boll (ej för tung, blir jobbigt att hålla kvar).

2. Ställ dig vid en dörr eller en vägg.

3. Placera bollen mot väggen i pann höjd och lägg pannan emot.
4. Dra in hakan och lägg din tyngd mot bollen. Om du känner att du "tappar" huvudet bakåt är det dags att vila. Du avgör själv hur länge du orkar stå kvar, det behöver absolut inte vara mer än en halv minut per dag. Istället kan du tänka att om du gör detta varje dag, blir det sammanlagt 6 och en halv minut i veckan, vilket kan ha en avgörande betydelse i längden. Det viktigaste är att man försöker träna lite.

Lycka till!!!

Veckorna flyger iväg!!

Jaha då var det söndag igen, snacka om att veckorna går snabbt. Nu är det två veckor till att ge allt på alla träningarna och sen är det dags för lite semester. Har gjort alla mina hemläxor nu, den första handlade om att se över sina kost vanor över en dag och sedan se vad man kunde förändra. Den andra handlade om att man uppmärksammade en negativ händelse som ledde till ökad smärta och sedan se på den för att se hur man kan tänka positivt istället. Har även packat min badväska inför imorgon, så jag slipper det i morgon. I kväll blir det att gå på match igen, IFK Karlshamn damer spelar mot kristianopel kl 18.00 på Vägga idrottsplats. Tänkte att jag skulle försöka lägga in bilder på lite styrketräning och strechnings övningar för nacken som jag gör regelbundet. Lovar att göra det nu i veckan!!! Vill önska alla ni som har en sommarlov och semester nu en trevlig sommar.

Veckoschema!

Måndag: Bad, balansträning och handträning.

Tisdag: Smärthanteringskursen

Onsdag: Balansträning, bad och kuratorn.

Torsdag: Anhöriggång på smärthanteringskurs

Fredag: Midsommarafton
Lördag: Vilodag
Söndag: Vilodag

Ha en underbar kväll!!

Kusin Elins student!

Här kommer de försenade studentbilderna sedan i onsdags!! En nybakad och lycklig student!

Ett par äldre damer var en uppskattad underhållning som framkallade många skratt!

Att gilla läget..

Snacka om att jag har varit helt utmattad sen studenten! Det var därför det väntade inlägget igår inte kom...

Idag har jag varit och tränat i bassängen på morgonen och sen var det ett besök hos kuratorn. Vi har ju börjat med KBT eller rättare sagt börjat skriva upp problem områden och efter det formulera mål av dem. Sedan skulle man betyg sätta på en tio gradig skala var man var nu i de olika målen och var man ville nå för poäng på skalan. En annan sak som vi diskuterade var att acceptera sin situation, vi hade ju den diskussionen i smärt gruppen igår. Ända sedan olyckan har jag känt mig arg över varför just jag skulle drabbas, varför jag ska ha ont hela tiden, varför jag skulle förlora så mycket.. När vi började på rehab sa de att man var tvungen att acceptera sin situation för att rehabiliteringen skulle bli så bra som möjligt . Blev ännu argare när jag hörde detta, tänkte hur fan kan man acceptera att man har en nacke som förstör ens liv eller en arm som inte fungerar eller att man oftast känner sig totalt utmattad. För två veckor sen började jag förstå vad de menade, de menar att man ska accepterar sin situation som den är nu och landa i den för att kunna kämpa för att få ett så bra liv som möjligt efter rätt förutsättningar. Man ska inte acceptera att det alltid ska vara som det är just nu. Nu äntligen känner jag att har landat någorlunda i det livet som jag lever nu och att jag arbetar med mina övningar utan att bli irriterad över varför det inte är så självklart lätt som jag tyckte innan. Visst har man sina dagar då man får återfall, men det är visst lugn som har infunnit sig i min kropp. Just nu accepterar jag att jag är annorlunda! Nu jobbar vi som ett team för att göra det bästa av situationen!!!!

Ha en slapp fredag kväll mina vänner!

Student!

Nu är det snart dags att ge sig iväg till Karlskrona för att gratulera Elin. I kväll blir det middag och fest, ska bli så kul:D Naglarna är målade, håret fixat, sminket på, klänningen på, väskan packad med Alvedon och Lyrica, presenterna framtagna och blommorna köpta. Har jag glömt något? Neee tror inte det! Lägger ut bilder på tillställningen i morgon.

Puss å kram

Prioritering

En sak som jag måste bli bättre på är att prioritera vad jag ska göra, visst är jag bättre på att känna efter vad min kropp orkar nu än tidigare. Måste dock bli ännu bättre för att jag inte ska köra slut på mig själv. Tycker att jag har lugnat ner mig, men ibland räcker det ändå inte. Kroppen orkar inte så mycket som jag vill... Ett exempel på det är Idas fotboll i kväll, jag tycker ju det är så roligt att gå på fotboll och vill gärna gå med..men mamma insåg tidigare än jag att jag behövde vila ikväll för att orka med i morgon på Elins student. Är så lätt att gå över den där osynliga gränsen över vad som är bra och vad som är dåligt. Man ska ju försöka göra det man vill, men man ska inte överanstränga sig så mycket att vägen tillbaks blir för lång. Man vill ju vara med hela tiden, men jag börjar tyvärr inse att detta är omöjligt just nu i allafall.

Måste säga att jag har världens bästa arbetsterapeut, hon är helt underbar! För ett tag sedan köpte jag en mjuk nackkrage som jag ska ha när jag åker bil och så, men den har inte känts så bra i med att den trycker på struphuvudet. Så idag tog jag med den till handträningen och då måttade hon ut hur mycket som skulle klippas väck av änden av kragen för att det inte skulle bli två lager krage. Så hon har klippt och sytt idag för att det ska bli så bra som möjligt. De personerna som jobbar med mig är helt underbara för de ger verkligen järnet för att allt ska bli så bra som möjligt.

Idag har det även varit smärthanteringskurs och på programmet stod tankens kraft, mini massage och mindfullness. Tankens kraft handlade mycket om hur man kunde titta på de situationerna som blir negativa på grund av värken och försöka vända det till något positivt och även hur tanken kan påverka ett beteende eller tvärtom. Mini massagen bestod av att gruppen delades in i grupper med två i varje. Sedan skulle man följa instruktioner hur man skulle massera på varandra och varje rörelse betydde olika historier. Det hela tog väl ungefär fem minuter. Mindfullness är att man ska vara i nuet och lyssna tex träden, vattnet, fåglar med mera om man är i naturen. Sen ska man fokusera på dofter, hur det känns tex vinden som blåser med mera. Man upptäcker massor med saker som man inte har upptäckt innan.

Tänkte höra om ni har några önskemål över något som ni vill att jag skriver om bloggen eller något annat?
Kramar

Jäkla smärta..

Ibland är smärtan bara för jävlig, ibland får man nästan panik för att man har så ont... Men det kommer en ny bättre dag i morgon!! LÄNGTAR LÄNGTAR LÄNGTAR..

Puss å kram

Student vecka!

Åter igen en full vecka, verkar som det nästan aldrig tar slut. Måste säga att jag börjar känna mig väldigt sleten nu.... I helgen har jag mest vilat, förutom igår kväll när Anna var här. Det blev mys med filmkväll och sedan gick vi upp till tv rummet och tittade på en film till med Ida och hennes vänner. Mycket trevlig kväll! Nu handlar mest veckans början att ladda upp inför Elins student, kommer bli en rolig men rejält jobbig kväll!

Veckoschema!
Måndag: Bad och tittat på balkläningar när Väggaskolan ska ha bal.
Tisdag: Handträning och smärthanteringskurs
Onsdag: Kusin Elin tar studenten i Karlskrona!
Torsdag: Taktil massage och smärthanteringskurs
Fredag: Bad och kuratorn

Vad ska ni göra i veckan?

Kamp mot myndigheter!

Idag har kampen mot polisen börjat igen. Mamma och jag har i eftermiddag formulerat ett nytt brev till polisen i Karlskrona för att en ny anmälan ska göras. Jag hoppas att detta ska vara det sista brev eller kontakt jag behöver ha med polisen. Menar verkligen inte att alla polismän är sådana här, men precis som inom andra yrken så finns det personer som inte passar i sitt jobb och det är väl just dom jag har stött på. Känner att det tar så mycket energi allt det här praktiska, orkar bara med mig själv och mina skador just nu, inte massa yttre påverkan. Fick brev från försäkringskassan i slutet av förra veckan angående omprövningen av sjukpenning och om ansökan om aktivitetsstöd. Omprövningen skulle ta åtta veckor innan den blev klar och utredningen om aktivitetsersättning skulle ta tre månader. Jag säger bara det att jag har en himla tur att jag har föräldrar som jag kunde flytta hem till tillfälligt igen, för annars hade jag varit hos kronofogden för längesen. Jag har ju redan gått ett halvår utan pengar, så jag menar det verkar ju verkligen inte vara någon som har bråttom. Det är så mycket annat som man får kämpa med när man är sjuk och inte bara själva skadan, det är det som jag tror sänker många människor till det yttersta. Man ska inte behöva bli straffad för att man har råkat bli sjuk eller skadad, det är ju inget man precis själv kan välja. Visst, det finns säkert dom som utnyttjar systemet, men det är långt ifrån alla och det är vi som blir straffade när reglerna blir hårdare. Hur lätt är det då att komma ut i samhället igen? Det är väl inte någon som vill leva på samhället, man vill ju göra rätt för sig. Lie tråkigt inlägg idag, man jag behövde bara få det ur mej..

Ha en bra nationaldag! Kramar

Åter igen kamp mot polisen..

I helgen kommer ett nytt brev till polisen att skrivas och kampen börjar återigen..
Orkar inte skriva mer idag, har haft en tung vecka med otroligt mycket smärta, aktiviteter och besvikelser.. Tusen tack för allas stöd, jag behöver verkligen det just nu!

Ett förlorat förtroende..

Som nog det flesta vet vi det här laget hade inte polisen tid att komma ut till olycksplatsen när jag blev skadad. Därför körde vi in till polisstationen, där en polisman hjälpte oss att fylla i papprena och sa även att hon skulle få en trafikförseelse för detta. Fram till i våras har vi alltså trott att en polisrapport om olyckan var skriven, dock har inte detta gjorts av polisen. Detta fick jag reda på samtidigt som jag har varit kopplad till rehab, så när jag berättade detta för kuratorn tyckte hon att ett brev till huvudkontoret i Karlskrona skulle skrivas. Brevet handlade om att de verkligen skulle titta efter en gång till att det inte fanns en rapport och även hur vi skulle gå tillväga om det inte fanns detta. I fredags fick jag ett samtal från polisen i Karlskrona som hade fått mitt brev och svarade att det inte fanns någon rapport men att det gick bra att gå in på polisstationen i Karlshamn för att upprätta en ny rapport. Så i morse hade jag och pappa bestämt att vi skulle gå till polisstationen och göra den där anmälan, men då fick vi prata med något befäl som sa att det inte var någon mening och att 95 % av alla trafikolyckor var inte de inblandade i. Försökte förklara att jag ville göra en anmälan i med att vi hade bestämt att vi skulle göra det. Mitt mål med hela denna historien var främst att det skulle synas i registret att hon hade orsakat en trafikolycka, jag var inte ute efter något straff bara att det skulle bli registrerad. Nu fick jag aldrig chansen eftersom de har gjort fel från början, vilket känns väldigt surt.. Tydligen i dagens samhälle kan man göra saker ostraffat utan det ens ska synas hos våra myndigheter. Betalar man inte en räkning i tid får man en anmärkning hos kronofogden, men när man förstör en människans liv då ska det vara helt okej och inte synas. Anmälning ska göras om tex ett släp blir stulet, men åter igen är en situation där människor är inblandade mindre värt. Är det så vi vill att vårt samhälle ska fungera?

Nästan ledig..

I morse när jag vaknade kändes det nästan som om jag var ledig. Bara en tid hos kuratorn stod på schemat och jag tyckte att jag hade hur mycket vaken tid som helst. Ska definera tid vad vaken tid är för mig, det är den tid på dagen som man känner att man orkar göra något tex efter en dag på smärthanteringskurs finns ingen sådan tid kvar. Trodde inte att den timmen hos kuratorn skulle vara så jobbig som den var. För idag började vi med något som heter KBT, vilket betyder kognitiv betende terapi. Det används mycket när man hamnar i en krissituation, vilket man gör när man blir skadad och hela ens liv och förutsättningar förändras. Vill inte gå in närmare på själva mötet, men måste säga att det kändes som mitt huvud hade löst världens största pussel Var helt körd i huvudet, blev helt tom liksom. Tror att detta kan vara bra för mig, men otroligt jobbigt. Ska väl överleva detta med ska ni se! Eftermiddagen gick därmed till att vila och sedan vid fyra gick jag och Rosa ett ärende på stan för att fixa en grej. Alltid mysigt att träffas gumman min!

Slut i rutan! Kram

Vita rockar!

Sedan jag blev sjukskriven i januari och inte kunde ta erbjudet arbete eller arbeta över huvudtaget har det varit väldigt jobbigt att vara på ett sjukhus eller att någon berättar hur deras dag har varit om man jobbar inom vården. Detta kanske låter oerhört själviskt, men jag har bara inte orkat med att bli påmind hela tiden. Jag vet vad jag har förlorat efter olyckan och det innefattar mycket och bara att orka stiga upp varje morgon och inte märka att det är någon förändring är påfrestande bara det. När jag skulle på bedömning undvek jag att gå till matsalen på sjukhuset för att slippa se så mycket sjukhuspersonal med arbetskläder som möjligt, det gjorde så ont i hjärtat. När jag kom till rehab tyckte jag det var oerhört skönt att de hade sina egna kläder på sig, det var jobbigt nog att bara veta att man var patient och inte på andra sidan. Det låter bannalt men ibland är det små saker som gör att det rinner över. Har varit patient innan, men de har inte varit på det här sättet. Tror att det var hårdare denna gången för att jag inte visste om jag skulle kunna arbeta med det som jag ville igen, eftersom det inte fanns någon botande behandling. En dag när jag var på rehab kände jag plötsligt att jag var redo att gå genom matsalen, att det var något som jag behövde ta mig igenom. Vet inte vad det var just den dagen som gjorde att jag genomförde det, var väl helt enkelt tillräckligt mogen för situationen. Jag ska allvarligt säga att detta var ingen dans på rosor och det tog många rundor innan den där stora klumpen slutade att komma. När jag äntligen kände att jag kunde kontrollera den situationen så blev min farmor inlagd på en avdelning som jag har jobbat på som undersköterska. Samma klump och samma sorg att inte var en av dem kom igen, fast här kändes det ännu hårdare. Kollegor som kom fram och frågade var jag jobbade nu och kramade om en, mitt öde som berättades åter igen. Ville bara gå iväg, ville bara gråta, ville bara vara en av dem.. Efter denna helgen känns det ändå som att jag har landat mer i den situation jag är i nu, tänker att just nu gör jag allt i min makt för att bli bättre mer kan jag inte göra. Antar att detta är en del av bearbetningen i att ha en skada men detta gör inte saken bättre när man är i själva situationen för då bara känns det som en kniv som sitter i hjärtat.

Mittuppföljning rehabplanen!

Ny måndag med massor med nya tider. Hemskt att säga när man får så bra rehabilitering, men det ska faktiskt bli skönt med några veckors uppehåll.. Just det här att bara få vara och göra och lägga sitt krut på precis det man vill. Missuppfatta mig rätt är så otroligt glad över att jag fick en plats på rehab så snabbt, men de som inte har gått där förstår nog inte att det är som ett heltids jobb att passa alla tider och verkligen göra sitt yttersta och efter sin bästa förmåga på var enda tid som jag har. Vet att det är jag som måste göra jobbet för att bli bättre, de kan ju bara visa hur jag ska göra, träna och komma med tips och lösningar. Idag hade vi mittuppföljning på rehabplanen, det går med små små framsteg, men det känns som en väldigt lång väg kvar. Men man kan ju inte mer än att göra sitt bästa och hoppas att det räcker. Idag fick jag brev från arbetsförmedlingen att jag kommer att bli utskriven från dem imed att jag har varit sjukskriven så länge. Visst, det är helt okej, men sen skrev de att för att komma in i deras samverkan projekt och börja arbetsträna måste försäkringskassan skriva in mig och det är inget som jag kan göra själv. Grejen är att jag inte är kopplad till försäkringskassan eftersom de inte vill veta av mig när jag har studerat och inte har någon riktig inkomst.. Hela tiden straffas man för att man kämpade färdigt, ibland undrar jag varför jag gav allt i slutet och inte sparade mig när man bara får skit från myndigheter.. Dagen har även bestått av massage, bad och handträning. Är fascinerad att det kan vara så jobbigt att lyfta så små grejer med min vänster handen. Jag får kämpa järnet verkligen och får kramp i armen och handen efter ett sådant pass. Snart är det dags för sommarlov om en månad och det är snart dags att gå i genom lite hemövningar. Tänk det är min första semester på sju år, man har ju jobbat sen man var 15 år. Dock hade jag inte trott att jag skulle få semester från att vara sjukskriven, men men njuta ska jag i vilket fall som helst!

Kramar