Vilken natt!

Rubriken kan ju misstolkas, men jag ska förklara hur natten har varit. Igår var ju första dagen som jag tog två tabletter av den nya medicinen, men jag tyckte inte jag märkte någon större skillnad än de tidigare dagarna. Men i natt när jag vaknade och tittade upp så kändes det som allt runt omkring mig svävade omkring och jag kunde inte fokusera på något. Dö läskigt verkligen, även när jag blundade kändes det som allt snurrade i mitt huvud. Sen måste jag somnat igen för jag kommer inte ihåg något mer. Det var dock inte enbart detta som förstörde min skönhetssömn i morse, vid halv sju tiden hör jag att en kruka går i kras inne på toaletten med ett stort dån. Det var min katt som inte inser att hon har blivit för stor för vissa fönsterbrädor som hade rivit ner den. Precis när jag nästan har somnat igen, dånar pappa igång med motorcykeln precis vid husväggen där jag har mitt huvud vid kvart över sju när han skulle till jobbet. Helt oväntat tog han alltså motorcykeln istället för cykeln, som verkligen är ett underskattat fordon (tyst och billigt i drift). Sen efter det var det ju inte lönt att somna om igen för just den här dagen skulle jag på bassängträning på sjukhuset kl. 10.

Träningen gick bra idag, man känner sig så obehindrad i vattnet och det har en väldigt avkopplande effekt. Träningspasset är inte så avancerat utan handlar mest om att få upp rörligheten i min överkropp. De olika övningarna är bla gång (framåt, bakåt, sidled), höga knä jogging, svinga på armarna med en 1 kg tyngd på min högra arm och träna rörligheten med en flytpuff. Efter det är det dags för avslappning med flytning, fast idag hann jag inte ligga så länge eftersom jag pratade med en kvinna som också tränade där. Det visade sig att hon med var sjuksköterska, så vi fastnade när vi började prata om att få byta karriär än vad man hade tänkt sig och att hitta en bra arbetsplats. Hon förstod verkligen den här besvikelsen över att inte jobba med det som man har drömt om. Min dröm har alltid varit att jobba i ambulansen, vilket är totalt kört nu efter som jag knappt kan lyfta en och halv liters flaska. Även om jag verkligen inte tror och hoppas att det ska vara så, måste jag inse att jag aldrig klarar av ett jobb där det ingår att lyfta patienter hela tiden. Jag vet att det finns många andra möjligheter inom den här branschen och det gäller väl att tänka om, det finns ju mottagningar, vårdcentraler, kommunen med mera. Men ibland är det svårt att överge en dröm och ett mål..

Eftermiddagen har idag varit riktigt slapp, eftersom jag får mer ont efter jag har tränat. Det är helt otroligt att så lite kan påverka så mycket. Men det är väl som de säger att ont ska med ont fördrivas. Ni får gärna skriva lite kommentarer igen, tycker det är kul å höra vad ni har och säga!!

Massor med kramar!!