syster

I smyg sitter jag här och skriver när min syster är ute och promenerar.

För så länge jag skriver något bra ser man att hon uppskattar det när hon sen kollar.

Ska tillägga att det är fösta gången jag känner mig lite osäker på att visa för alla er vad jag skrivit. Men kollade i hennes förra inlägg att hon nämnt det,och genast kändes det okej.

Lite konstigt att hon får läsa om mina tankar i stället för att säg dem till henne.

Men så funkar jag - saker som berör mig är oftast svåra att säg öga för öga.

Jag är nog inte ensam.

till saken,
Igår hade hon väldigt ont,

man såg det och med tanke på att hon inte klev upp förrän sent på dagen märkte man det också,

som ett gående lik klev hon ut ur sitt rum. Och då har man lärt sig att hon inte behöver säga något utan man förstår själv hur dagen kommer se.

En trött syster,som inte kommer göra något speciellt och har man turen på sin sida kan vi kanske få henne till ett skratt eller leende.

En sån dag, kräver hennes familj ingenting från hennes sida. Ingenting.

Det var ganska tyst med tanke på att det bara var vi två hemma igår.
Hon vilade,jag satt i min ensamhet och läste ur min twilight bok med en kopp kaffe.

Inifrån hennes rum hör jag henne sen säga " skulle du vilja hjälpa mig i duschen" senare idag?

samtidigt som jag tänkte "sa hon verkligen det"

och svarade "ja", så snabbt jag uppfattade frågan.

Jag kunde räkna ut snabbt att detta var mammas "uppgift" sedan tessan blev skadad dem gånger hon behövde lite hjälp.

Och nu när inte mamma fanns till hands på hela dagen kom frågan till mig.

kändes konstigt men självklart väldigt rimligt att så var fallet.

Samtidigt som jag skulle göra allt för min syster -och igår var det att hjälpa henne att duscha.

Svårt för er att förstå kanske att det är en ganska stor sak att min snart 24 åriga syster snart ber mig om detta.
För varje människan är det en helig grej som man vill göra själv.

Jag beundrar henne att hon vågar fråga, för hur märkligt det än känns, så vill jag ju att hon ska göra det.

Starkt gjort.

Vi känner varann utan och innan, men detta gör ändå att vi faller ut från att bara vara syskon.
Vi är syskon men som hjälper varann lite mer.
Och tvingas lära varann lite mer om varandra i situationer som egentligen inte bör mötas.
Men vi möter det som vi inte vill och gör det till erfarenhet som ska göra oss starkare.

nu klev hon innanför dörren och jag har lovat att tejpa hennes rygg!
önska mig lycka till !!

Hoppas ni följer med mig!

Jag har startat upp en ny blogg som kommer att vara en fortsättning på denna i lite finare format! Hoppas att ni fortsätter följa mej!

http://enoskrivenframtid.blogg.se/

Varför just mej..

Vissa dagar funderar man mer på varför man har råkat ut för saker och ting. Det var som min syster sa för några dagar sedan varför drabbar det oss som aldrig har gjort någon annan illa på något sätt. Vet inte vad som hände med mig då, på något sätt gick jag in i någon förståndig roll och försökte hitta en lösning på ett olösbart svar. Svaret jag gav var att allt man råkar ut för blir en erfarenhet, vilket leder till något som blir bättre och som är menat att vi ska bli. Kanske inget riktigt svar, men det är det svaret som jag måste ha för att orka kämpa. Jag måste tro att det på något sätt finns någon mening i det som drabbar en människa och att det ska leda en till den plats vi ska hamna på och att man blir den personen som man är menat att bli. Det var som någon på rehab sa, vi får ju hoppas att du kan bli så mycket densamma som du var innan. Utan att jag ens hade hunnit tänka hade jag sagt, hur bra jag än blir kommer jag aldrig bli densamma. Det står jag fortfarande fast vid, mina erfarenheter leder till att jag tänker på ett annat sätt och att jag prioriterar andra saker i livet än vad jag gjorde innan. Visst skulle jag vilja slippa allt det som olyckan medförde, men på något sätt vill jag inte vara utan erfarenheten. Jag önskar att jag kommer att få göra vissa saker som jag gjorde innan, tex att få dansa igen vilket för mej betyder att få vara ett med kroppen. Erfarenheterna från detta kommer även göra att jag blir starkare i mig själv och därmed skaffar mej lite av en skyddsutrustning när man hamnar i en annan svårighet i livet. Fallet blir då förhoppningvis inte lika djupt och slaget så hårt.

Idag har mamma, pappa och jag varit i Karlskrona, för pappa skulle till en arbetsterapeut där. När vi ändå var där passade vi på att köra in till city för att gå runt i affärerna lite och äta lite lunch. Pappa gick in och ut ur affärerna som en trogen hund utan att säga ett knyst, vilket gjorde dottern mycket imponerad! Han brukar mer än gärna vilja stanna hemma när ordet affär kommer ut ur munnen! Vi fick en jätte mysig dag och det var helt klart värt att sitta här trött och utmattad för!

Vad har ni gjort idag?

Myrgång planerat!

Ikväll ska jag på ett riktigt äventyr! Varje sommar är det utomhusteater på en ö som heter Kastellet här utanför Karlshamn och dit ska vi ikväll. Vi brukar åka ut varje sommar, det är en riktig genuin sommarupplevelse med fika i det gröna gräset i pausen.

Tänkte inte att allt var annorlunda nu än förra sommaren då vi klickade hem biljetterna över internet. Helt plötsligt kom skrämmande tankar som gud vad pinsamt att trilla inför allt folk! Har som många av er förstått problem med balansen sedan olyckan och har dykt ner i backen några gånger. Andra problem som dök upp i huvudet var hur ska jag orka sitta en hel halvlek... Återigen infann sig en känsla av besvikelse över att allt roligt ska vara så jäkla komplicerat.

Efter att ha gått runt och funderat en halv dag kom jag på mig själv hur löjligt allt lät. Snacka om att förstora upp problemen i förväg! Det är ju bara att ta det försiktigt och köra någon typ av myrgång över det ojämna underlaget så löser sig allt. Ida får ju klart springa i förväg och försöka få en plats längst upp med ryggstöd! Det är alltså planen för en lyckad och rolig kväll!

Lärare i enhandsteknik!

Det har snart gått ett år sedan jag blev skadad, vilket innebär att jag bland annat har levt med en hand ett tag nu. I början var det enbart frustrerande att inte kunna hjälpa till med den andra handen, vilket du omedvetet gör som komplement till den dominerande handen. Bara en sådan sak som att få på tandkrämen på tandborsten varje kväll var en utdragen och känslofylld kamp. Precis när man hade fått tandborsten att ligga på plats och stod redo att bombadera den med tandkräm vände den sig lagom åt sidan och fick återigen börja om med samma förberedelser. Efter att ha gjort samma procedur 5 gånger slutade kvällen med att man stod och småmuttrade mot tandborsten och skällde ut den precis som den var ett levande ting.. Nu har jag äntligen hittat små knep till olika saker och frustrationen över att bara ha en hand har lagt sig allt eftersom.

Till min systers och mammas stora förtvivlan skadade pappa sin höger hand på jobbet förra veckan och går nu med armen ingipsad som en mumie. Så deras semester går åt att vara personlig assistent för oss båda, vilket inte var riktigt det som de hade tänkt sig. Den stora fördelen pappa har var att han kunde få givna tips hur man skulle göra i olika situationer direkt. Till exempel använda huvudet mot toarullen när du ska dra av toapapper.. Jag säger bara det att somliga har det bra! Kanska ska börja köra lite kurser i enarmsteknik, ler! Skämt och sidor men ibland är det kanske inte helt fel att få perspektiv på saker och ting!

Titta på detta!

När jag tog min sjuksköterske examen i januari sjöng en tjej från vår klass och hennes man spelasde en låt som var tillägnad oss alla. Dom hade skrivit text och musik helt själva och resultatet blev strålande. Nu har jag äntligen tagit mig mod att lyssna på den igen, har gjort för ont innan! Tyckte att det var dags för er tur att ta del av denna fina fina låt!

http://www.youtube.com/watch?v=t5EdP1nFxG0

Slagit på stort!

Efter mycket diskuterande av olika stolar att använda som hjälpmedel har jag nu äntligen hittat en som är perfekt!

Grunden till att inhandla en stol som hjälpmedel ligger i att behöva använda så lite energi som möjligt för att spara energi och inte öka smärtan ännu mer i det dagliga livet. Ibland är det inte alltid heller någon fördel att vara fotomodellshöjd, tex att aldrig kunna bära högklackat eller att alltid behöva vara ett levande teleskop ibland folkmassor!! Skämt och sidor det är i allafall inte en fördel när man har problem med nacken, resultatet av det blir att man alltid står framåtböjd med huvudet för att se vad du faktiskt håller på med. När man sitter blir det även att man inte använder lika mycket energi när du håller i något till exempel när du borstar tänderna. Resan för att köpa stolen har dock inte varit enkel, första steget var bara att acceptera att man skulle ha en stol stående hemma som alla såg. Kunde köpa konceptet med stolen, men inte att någon utifrån såg den, ville inte att de skulle se att jag var så svårt skadad. Många nätter kretsade alla möjliga gömställen omkring i huvudet innan ögonen och hjärnan slutligen gav upp. Låter löjligt, men mina vänner det är detta som kallas bearbetning. Steget efter tanke var att bestämma vilken av stolarna i katalogen som jag ville prova. Återigen var det min underbara arbetsterapeut som följde med mig ut till affären för att prova och tänka ergonomiskt. Där kom vi fram till att det ultimata var en magstol för att jag skulle få bra stöd, men ändå bra yta att kunna använda armarna. Fick låna hem stolen under en vecka, men insåg ganska snabbt att detta var rena balansfällan. Varje gång jag skulle av och på var detsamma som att riskera en ny wiplashskada, vilket varken jag eller familjen var särskilt sugna på. Därefter beställdes på lån samma modell på stolen fast en annan typ av sits och magstöd. Detta blev en succé och var helt klart värt de 4000 kronorna den kostade, vilket är ett toppen betyg från en som inte haft inkomst på ett halvår! Då ska jag säga er att det verkligen måste vara bra för att man ska lägga de pengarna på ett hjälpmedel! Så idag har den fått hänga med på plättbak som tog en timme, men som fick ersätta det vanliga handträningspasset!

Vad tycker ni? (min är dock helsvart) Kram på er!