Förmiddagen har idag bestått av många samtal, det är inte lätt när man ska ta ett beslut som kan vara avgörande för ens framtid. Men efter att prata med några kunniga människor inom detta området och framförallt mina nya vän, känns det som vi har fått lite klarhet i saker och ting. Tack för hjälpen tjejen, hoppas att jag kan finnas tillhands för dig när du behöver min hjälp/stöd! Fortsättning följer, avslöjar allting när allt är ordnat och jag vet mer.
Lunchen tillbringades med en jätte go vän, tack rosa för de fina presenterna! Inte klokt nu har man snart blivit uppvaktad i två veckor!! Blir så glad av alla som tänker på mig! Jo, det som hände sen var ju inte så underbart. Vet inte riktigt vad som hände.. Gick i lite olika affärer när jag väntade på att mamma skulle komma till stan. För er som vet hur det ser ut inne på Karl oskar och Kristina behöver jag inte förklara så mycket för, men för er som inte vet. Jo, där finns nämligen en trappa på väg ut från affären och just som jag skulle gå ner för trappan råkade jag se en affisch om något intressant som jag började titta på. Rätt vad det är känner jag att jag trampar luft och börjar falla framåt, mina reflexer i min skadade arm fattar ju inte att man ska sträcka ut armen för att ta emot och min friska arm var full med väska och en kasse. Detta resulterade i att jag föll rakt framlänges ner för trappan, vilket ledde till ett blått knä och en stukad fot. Den måste på något sätt blev böjd. Nu vet man iallafall att reflexerna inte fungerar. Stolt som man är hjälpte en kvinna mig upp och sen borstade man bara av sig och haltade där i från, man tycker ju det är pinsamt att trilla inför folk. Egentligen är man så löjlig för det viktiga är ju att man inte skadar sig, men ändå är det första man tänker: Var det någon som såg mig?
Tänk på det ni!
PS: Mormor du kan vara helt lugn, barnbarnet lever fortfarande och är på benen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar