En tuff start..

Ibland blir livet inte alls som man har tänkt sig...

När man är liten förstår man inte hur allt i vardagen måste hänga ihop för att livet ska flyta på utan motgångar. Jag tror innerst inne att det är bra med motgångar och att det leder till att man blir en bätre person. Nu tänker jag berätta anledningen och bakgrunden till varför jag har börjat blogga. I höstas blev jag påkörd bakifrån av en minibuss, en olycka vilket jag var helt oskyldig till och där talesättet att man helt enkelt befann sig på fel plats vid fel tidpunkt stämmer bra in. Följden av detta blev en nackskada och en höger arm som inte fungerar. Trots detta bestämmde jag mig ändå för att fullfölja min utbildning, vilket jag klarade med näbbar och klor. Tog min examen nu i januari med huvudet högt:D Dagarna efter olyckan består av ständig värk, trötthet, funktionshinder i vardagen på grund av min arm. Denna vardag skiljer sig mycket jämfört med den jag hade innan olyckan. Det som har slagit mig är att vi som människor tar så mycket för givet tills det är något som stoppar upp oss och ändrar våra förutsättningar. Jag har med varit en av de människorna och idag värdesätter jag mycket mer det som står mig nära och tar inte det längre som självklart. Det som är min drivkraft är min familj, nära släktingar, Nelly (min katt) och mina vänner, men det kan även vara att kunna gå ut och gå i skogen där det är helt tyst m.m. Har blivit sjukskriven nu och väntar på att få börja med rehab. Längtar längtar tills jag kan få börja jobba igen.. Jag vill absolut inte att någon ska tycka synd om mig, för det är inte det jag behöver! Det jag förväntar mig av de som står mig nära är att ha en axel att gråta mot de dagarna jag behöver det, att man lyssnar (det gör inget om det är tyst i luren ibland), att bli tillfrågad att hänga med på en fika eller nått skoj (även om jag inte alltid orkar värmer det hjärtat mycket att bara bli tillfrågad).



Det jag vill ha sagt med detta inlägget är att man verkligen ska värdesätta det man har runt omkring sig med det värdet som det verkligen har! I somras trodde jag att vid den här tiden skulle jag ha fått ett vikariat, flyttat till en två, börjat dansa igen osv, men jag vet att det kommer bli så! Det är bara det att det kommer ta lite längre tid än vad jag trodde!



Ta hand om er!



Tack å hej leverpastej!