Wiplashskada kallas även för WAD (Whiplash Associated Disorder) eller pisksnärtskada. Den vanligaste orsaken till uppkomsten av skadan är påkörning bakifrån eller framifrån, vilket gör att huvudet slungas framåt och tillbaks utan att man är beredd på det. Detta leder till att halsen sträcks utanför det normala rörelsemönstret och det blir en sträckning på halsmuskulaturen. Både muskler, ligament, skelett och nerver kan omfattas av skadan. Vanliga symtom är huvudvärk, koncentrationsstörningar, minnesstörningar, stelhet i nacke, domningar ut mot armar, värk i nacke/axlar och ner mot skulderbladet och yrsel. För många av de som drabbas går besvären över, men för en del blir de kroniska. För de som drabbas av kronisk värk blir lidandet ett osynlig handikapp. Behandlingen är sjukgymnastik, aktiv vardag, smärtstillande m.m. WAD delas in i 4 grupper, från 0 til 4. WAD 0 är den lättaste skadan och wad 4 den svåraste, vilket innefattar skelettskada.
Fredagen den 3 oktober blev jag påkörd bakifrån av en minibuss på en avfart, precis efter olyckan kände jag ingenting utan var bara allmänt chockad över situationen. Men på polisstation stelnade nacken mer och mer, vilket föranledde ett besök på akuten. Röntgen visade inga skelettskador, blev hemskickad med tre olika smärtstillande tabletter och rådet att ta kontakt med sjukgymnast snarast möjligt. På måndagen fick jag kontakt med sjukgymnasten som gjorde en bedömning och gav mig tre övningar. Då hade jag huvudvärk, stor smärta i nacke/skulderblad och ut mot axeln och stelhet. På onsdagen började jag känna att det började sticka i armen och en konstig känsla infann sig att den inte kändes som den andra armen. Till den kommande helgen kände jag inte längre när jag tog på den armen och kunde inte heller greppa med mina fingrar. Efter helgen blev det ett nytt besök på akuten efter ha blivit inremitterad av min husläkare. Där konstaterades neurologiska bortfall i min högra arm och diagnosen blev WAD 3. Under tiden som jag fullföljde min utbildning kunde jag även uppleva att jag hade svårt att komma ihåg något nytt som jag läste och hade svårt att koncentrera mig en längre stund. Detta var väldigt ovanligt för mig, eftersom jag alltid har haft väldigt lätt för att lära in saker och ting. Sedan dess har symtomen kvarstått och det är en vardag med värk och funktionshinder. Nu väntar jag på att jag ska få en tid till smärtrehab för att påbörja rehabilitering.
Dagen började med lunch med en kompis, som hade trotsat ovädret och tagit sig hit. Det får vi snart göra om tjejen! I eftermiddag är det bad som gäller med syrran och min extra lillasyster. Läkaren har sagt att det är bra träning för resten av kroppen. Nu har jag kommit på ett knep för att kunna simma också. Jag använder en flyt puff och sätter på armen, en sån som barn använder. Vissa kan tycka att detta är pinsam, vilket jag tyckte också i början- men nu inser jag att den gör mer nytta än skada.
Tack å hej leverpastej!

Hej gumman! Kul att du med börjat blogga! :) Jag finns alltid för dig och det är bara att ringa natt som dag! Puss
SvaraRaderaTack gumman! Finns här för dig me:D Pussar
SvaraRadera