Att vara annorlunda!

I helgen såg vi en film som hette "The black ballong". Den handlade om en autistisk pojke och hans familjs vardag och samhället bemötande gentemot dem. Deras vardag var fylld av en kamp gentemot dem som inte accepterade den som var annorlunda, en brors kamp att inte skämmas över sin bror och att hitta ett sätt att kommunicera när talet inte fanns. Detta är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och därför berörde denna filmen mig djupt. För mig är det självklart att även om man är annorlunda har man samma rätt i samhället som vem som helst. I sju år har vi varit stödfamilj åt en förståndshandikappad tjej och hon har efter alla dessa åren blivit som en extra lillasyster för mig. Hon är glad, omtänksam, hjälpsam och charmerande, men visst precis som vem som helst blir hon också ledsen och arg ibland. För mig är det självklart att hon ska kunna göra sådant som andra i hennes ålder gör, bara för att hon behöver hjälp och någon med sig så har hon samma rätt som alla andra. Har även jobbat i många år på ett gruppboende för vuxna förståndshandikappad och ibland när man gick på stan var det många som tittade när vi kom och visade ingen förståelse för hur det är att vara annorlunda. Jag tror att ett sådant bemötande beror på okunskap och brist på erfarenhet. De runt omkring vår familj har fått en annan förståelse för hur det är att leva med ett handikapp och kan på ett mycket bra sätt och med kärlek bemöta vår tjej som en självklar del av vår familj. Våga fråga antingen den som själv är handikappad eller någon som känner den här personen om man undrar något eller inte vet hur man ska hantera situationen, det är först då man lär sig något nytt och accepterar alla precis som de är....

Det jag vill ha sagt med detta stycket är att för att samhället ska bli jämlik måste alla acceptera alla trots olika typer av handikapp. Jag säger inte att man måste älska alla, för det kan man inte, men man ska kunna acceptera alla och ge varandra ett respektfullt möte oavsett om man är en i mängden eller sticker ut. Vad är egentligen "normalt"?

Tänk på det ni!