onsdag 25 mars 2009

Du kommer alltid att vara älskad Disa!


Sitter här och tittar på hur Ida leker med Nelly. Känns som det är en annan kär vän som saknas.. Det är snart ett år sedan vår hund Disa blev sjuk, det gick så snabbt. det tog ungefär en vecka från det att hon började kissa inne och kräka, ville inte äta och dricka tills det att vi fick veta att hon var så sjuk att det inte fanns något längre att göra. Veterinärerna sa att hennes njurar inte orkade mer och att det belastade hennes lilla hjärta för mycket. När vi skulle ta farväl var det inte längre den Disa som vi kände som mötte oss, utan en hund som tog avstånd och som inte orkade kämpa mer. Den Disa vi kände fanns bara kvar i våra minnen. Det var att förlora en i familjen, hon hade ju växt upp med mig och Ida och det var alltid så självklart att hon skulle följa med överallt. För mig har detta varit den sorg som har varit störst för mig! Jag har haft släktingar som har gått bort, men måste tyvärr säga att Disa är den som jag grät hysteriskt över när vi körde hem från djursjukhuset i Helsingborg. Hon är den gjorde att det tog flera veckor innan man inte grät varje dag eller fann glädje i sin vardag igen. Man tyckte man såg henne överallt, att man hörde hennes skall och ville komma in från altanen. Dagarna har gått sedan den dagen i maj 2008 då hon var tvungen att gå ifrån oss och minnena är inte så starka längre, men ändå så närvarande varje dag. Sitter här och skriver med en klump i halsen, samma klump som jag får när jag tittar på hennes bilder eller är på en plats som hon verkligen älskade eller hatade. Det är en oändlig saknad för en familjemedlem som inte längre kunde vara kvar, men hon kommer alltid att finnas kvar i en del av mitt hjärta och även om minnena bleknar mer och mer, så för mig kommer hon alltid finnas kvar i mina tankar. Nu har jag Nelly som ger mycket glädje och stöd, men hon är en individ och Disa var en. Den ena kan absolut inte ersätta den andra och det vill jag klargöra att det var verkligen inte därför jag köpte Nelly. Jag är lika glad för dem båda två!

Detta är till minne av vår älskade Disa som blev 11,5 år. Jag kommer alltid älska dig min älskade vita ulltuss!!!

1 kommentar:

  1. Vad fint du har skrivit om Disa. Förstår att det måste vara en enorm saknad.. Bara tanken av att min lille Zimba skulle bli så svårt sjuk gör mig gråtfärdig. Hon såg ut att vara riktigt söt! träffade en just lika dan hund i helgen, Semla heter hon. Riktigt liten vit lurv maja! Jag ska just ta och ringa veterinären för Zimbas räkning.. blir ju lite mera påtagligt nervös när jag just läst ditt inlägg men det ska nog gå bra. Hoppas du orkar skriva mera någon dag snart. Många kramar Petra!

    SvaraRadera