Nervös inför rehab!

Söndagar är oftast en dag då det finns tid för eftertanke, oftast gör man inte så mycket. Började tänka på veckan och med det innebär REHAB. Helt plötsligt börjar jag känna att jag börjar bli nervös för vad som ska hända och vad de kommer fram till och så vidare. Har gått och väntat på att något ska hända och att någon ska hjälpa mig så länge nu, så jag har väl byggt upp så höga förväntningar på hela grejen. Kanske är helt fel, men har inte gjort det med vilje utan det har bara blivit så. Nu börjar plötsligt tankar som "tänk om de inte kan hjälpa mig", "tänk om de säger att det ska vara så här"... Vill inte att det ska vara så här ju för all evighet, det är väl de man egentligen är rädd att de ska komma fram till. Det jag känner att jag förväntar mig av detta är att de på något sätt ska ta över den ledande rollen och kunna mest om min skada och inte jag. För så är det nu, känns som jag vet mer än både min sjukgymnast och läkare. Det är jag som föreslår saker och de bara håller med. Jag vill ha alternativ på behandlingar jag kan prova, ett riktigt program hos sjukgymnasten, hjälp av arbetsterapeuten att träna upp min finmotorik och få hjälpmedel som gör att min vardag fungerar bättre och få klaga hos någon som inte känner mig som kan lämna det jag säger på jobbet när de går hem. Det är detta jag hoppas att det här teamet står för, vi får väl se om det är så det blir!

Idag kommer äntligen Ida hem, både jag och Nelly är glada för detta! Helgen med M avslutade vi med teater på teatersmedjan. Det var en grupp förståndshandikappade som hade satt ihop en pjäs, de var verkligen helt FANTASTISKA! Sån glädje ser man sällan.. Helgen har varit mycket trevlig!

Tack alla för att ni följer mej!