Vill ha tillbaks mitt gamla liv ibland..

Nu när jag skrev ett mail till en ny funnen vän som också är skadad kom jag att tänka på olika saker som jag saknar från mitt gamla liv. Vissa dagar accepterar man bara vardagen som den är och försöker se det positiva i det, men ibland bara känner man att man vill ha det liv man har förlorat.

Jag är trött på att det ska ta tjugo minuter att bara göra sig i ordningen innan man kan gå och lägga sig. Mina rutiner ser ut så här, först tar jag min astma medicin (två olika mediciner), borstar tänderna (vilket är ett helt företag att få på tandkrämen på tandborsten med en hand), tvättar av sminket, värmer min vetekudde (sover med den varje natt vid nacken), vissa veckor är det PEF mätning (astma grej där man blåser i ett typ av rör för att se om man är bra behandlad, då ska man komma ihåg det 2 x 2 ), toa besök, klä av sig (hjälp med strumpor och byxor) och sen krypa ner i sängen och försöka hitta ett bekvämt sätt att ligga med nacke/arm/axel.

Jag är trött på att inte kunna ta bilen eller cykeln själv för att ta mig en längre sträcka, det är frihet att kunna ta sig själv.

Jag är trött på att inte kunna plocka lösgodis själv utan behöver ha någon med mig som håller påsen eller skopan (har ju bara en användbar hand).

Jag är trött på att inte bara kunna ställa sig och baka eller laga den maten som man vill ha just när man vill ha den, inte behöva vänta på någon annan eller be dem att göra det.

Men men det är bara att inse att så är det just nu och kanske ändå vara med att göra de saker som man inte klarar av själv. Det kommer väl en dag då ,det helt plötsligt går att göra detta själv eller att man hittar något hjälpmedel som gör att det blir lättare.