Nu gör jag det igen.
Blogggästar i min systers blogg,kanske var det mitt föra inlägg som gjorde att jag fick förfrågan igen?
Japp,så var det.
Skönt tycker jag. En chans att skriva av sig,och en chans för er som vill lyssna.

Igår var det en sån där dag,
en vecka som ger ut ett tufft besked för tessan.
kan det verkligen vara rättvist att man ska behöva förberedda sig en gång i veckan på att få ett tråkigt samtal eller brev och som gör, som tessan beskrev i sitt förra inlägg - att man inte orkar kämpa?
Orättvist, och jag beundrar min syster som orkar ta sig upp varje gång,
och hon kommer göra det om och om igen.
Vi vet alla att hon är stark.

Svårt att vara familj ibland - en mamma,en pappa,en lillasyster som bara begär en sak.
Att alla ska må bra.Att du ska må bra. allt blir inte som innan,men det kan bli bättre.
Men vad kan vi göra? Ingenting,ständigt frågar vi tessan varje dag hur det går på rehab.
Vi vill höra något. gick det bra idag, känner du någon skillnad. Ingenting...
Alla bearbetar vi detta olika i familjen,men vår öppenhet gör att vi går igenom det tillsammans.
Vi är ett.
Viktigt,mycket viktigt.

Men vet ni?
Ibland, bara ibland kan jag sakna min syster.
Känns hårt. Men det är skillnad på att leva i en frisk kropp än en kropp med ständig värk och ett psyke som inte är på topp.
Jag ser det. Jag ser det på henne. Det märks.
Mycket vi gjorde innan som är svårt nu.
vill ibland att tessan ska orka allt. Vara impulsiv och komma på saker, göra allt på helfart inte halvfart. Det var min syster, så jäkla mycket energi och driven.
Varför ska smärtan dra ner dig.
Bara vissa,vissa dar vill jag ha tillbaks den "gamla systern"
Tror dina närmsta vänner förstår hur jag menar. Dem som såg dig då och ser dig nu. Dem märker.
Men trots detta kan man inte älska sin syster mindre för det.
Nej,aldrig.
Bäst. Bäst är hon.
Och tack,tack,tack för att du är stark och envis.
Jobbigt när man var yngre. envis till tusen, men nu älskar jag den egenskapen hos dig och beundrar den varje dag. Den är dödsviktig.

Lika dödsviktiga som alla vänner till min syster. Förstår mer och mer tyngden av hur viktiga ni är för henne. Det märks.

På fredag ska jag,tessan och 2 vänner till oss på roadtrip. Kan bli hur bra som helst. Vi behöver detta, synd bara att tessan behöver förberedda sin kropp på en hel dag. Men jag ska se henne ha kul, smyg titta när hon skrattar och lever ut,japp det ska jag göra.
Det är min syster det. Som ler åt livet.

Nu måste jag kila. Detta var mina ord och till er som vill lyssna.
Vore ju helt sjukt om detta inlägget med skulle gå hem och jag skulle få förfrågan en tredje gång?


/Ida