Olika roller!

Alla har vi olika roller av den vi är, tex man intar en roll i sitt arbete, en roll som förälder, en roll som kompis och den rollen som verkligen är den vi vill vara privat. När man har ont hela tiden eller har drabbats av något använder man de här rollerna ännu mer och i andra sammanhang. Jag har väldigt svårt att visa den "svaga" Therese, den som har så ont så man vill bara fly eller sluta kämpa. Oftast ser min omgivningen en glad och positiv Therese som man ska vara så himla stark hela tiden och som försöker orka med vardagen som tidigare. När den sidan av mig har varit framme på dagen när jag ska på möte eller iväg, blir det en trött, irriterad och en Therese som inte orkar när familjen kommer hem, fasaden orkar inte hållas uppe längre. För den "vanliga" Therese kräver mycket energi från mig, för det är inte jag längre. Jag måste hitta en ny vardag och en ny sida av mig som har balans. Som både kan visa att man har ont, men som inte har en vardag som en fokuserad kring sin skada. Många kanske inte ser igenom den glada tjejen, hur hon verkligen mår hur ont hon har och förstår inte vad problemet är och varför hon är sjukskriven. Ibland vill jag att man ska veta och ibland vill jag bara få vara någon annan för en stund när jag fikar eller nåt bara för att fly verkligheten.. Vill inte att ni ska tycka synd om mig, men jag vill att ni ska förstå och respektera att jag har det jobbigt. Mer kräver jag inte av någon.. Vet ni inte vad ni ska säga eller göra, backa inte utan fråga eller bara var tyst och sitt där en stund.

Några stycken av oss som lever med smärtor har varit på rehab i olika sammanhang och blivit olika bemötta. För jag tror det är bemötande i olika situationer som kan innebära en förändring för en enskild individ. För mig har smärtrehab stått för det, där jobbar helt underbara personer som kan se igenom den där masken och tror inte bara för att man är uppklädd att man mår bra. De ser helheten för att kunna få en ny vardag och acceptans över situationen. Att acceptera att man är skadad är något som jag från början trodde att man aldrig kunde göra. Jag kände och känner fortfarande sån ilska över den som tog mitt gamla liv ifrån mig. Det har blivit bättre och jag har väl börjat vägen att acceptera situationen och börjat fokusera på hur vi ska göra så det blir bättre. Många dagar tror man att man verkligen har accepterat situationen, men sen händer något eller man hamnar i någon smärtsam rörelse eller så och då kommer ändå tankarna, Varför ska just jag ha det så? Det är bara så att i slutändan ser man till sig själv, men jag vill påpeka att jag önskar inte någon en wiplashskada eller annan skada med ständig smärta.

Nu håller vi tummarna för IFK Karlshamn som spelar med Kallinge kl. 19.00 på vägga idrottsplats ikväll!

Stora kramar!!