Trodde det var lördag..

Ända sedan jag vaknade i morse har jag trott att det har varit lördag. Alla var hemma i huset och allt bara kändes som helg. Men det är ju bara positivt när man upptäckte att helgen inte var försvunnen ännu. Idag gjorde jag ett nytt försök att höja Lyrican till 100 mg både morgon och kväll, det tar inte många timmar på morgonen från det jag höjde tills jag är helt yr i bollen. Konstigt att det kan bli sådan markant skillnad, känns som man går i en dimma hela tiden och inte riktigt kan fokusera. Får väl ge det en chans i några dagar till, annars får jag väl byta medicin eller något blir i allafall ett besök hos läkaren då. Idag har det varit en sådan skön dag, då man inte har några tider eller krav på sig, man kan bara ligga i sin solstol och bara få vara.

Nu i helgen är det ett år sedan Disa dog, vår älskade hund. Mamma och jag plockade blommor i trädgården och körde upp till den sjön som vi begravde askan idag. Minnena bli allt suddigare och suddigare, men ändå finns det en del av mitt hjärta som fortfarande är tomt. Det var hennes plats och saknaden gör sig ofta påmind i olika situationer eller tankar. Kommer aldrig att gå att ersätta hennes plats, men som tur väl är så rymmer hjärtan många hål som är fylla av kärlek vilket gör att livet på något sätt går vidare. Det tog väldigt lång tid innan jag kunde titta på hennes bilder eller prata om henne utan att bli ledsen. Nu blir jag bara ledsen ibland när jag tänker på henne, oftast blir jag glad istället när alla minnen vi har tillsammans och den extra styrka hon ger mig när jag har det jobbigt. Vet att vi kommer träffas någon annan gång på en annan plats, men tills dess kommer hon vaka över mig och ge mig extra kraft. Kommer alltid älska dej Disa!

Vad har ni gjort idag? Massor med kramar! Tack för allt stöd ni ger av att läsa bloggen!