Söta lilla rara Tessan,kan inte låta bli att kalla dig det.Förlåt!Du har blivit det stöd jag sökt i många år,du känns så mogen, och det är så skönt att visa mina svaga sidor för dig.Om du tycker det blir jobbigt måste du säga till,lova det!Är precis som du säger,vill inte visa att jag har ont och mår dåligt.Många tycjer nog och tror att jag har det bra ,för jag ser ganska ungdomlig ut och hänger med bra för att vara 50. Som jag berättat är jag gift och har 2 barn och 2 barnbarn.Många vänner,men vill inte visa hur ont och hur dåligt jag mår.Jag är sjuksköterska presis som du, och jag tror vi syrror har det extra svårt att acceptera att inte ha kontrollen.Jag är alltid snyggt målad och bra klädd när jag är ute, det är min fasad.Önskar att jag kan ge några erfarenheter som du kan ha nytta av.kramisar anonym
glömde säga att jag vet att det är viktigt att man målar sig och snyggar till sig,för man vill ju inte att mascaran ska rinna och då skärper man sig. Men som en på rehab sa man måste få må dåligt också, men bara "spykvartar"blir det hela dagar är det lätt att fastna där.Nu är det snart 1 år sedan jag gav opp,är så glad att min underbara dotter oxå sjuköterska kunde läsa mina tankar,och gjorde det möjligt för mig att få fortsätta leva.kram igen
Du får gärna kalla mej Tessan för det är de alla som känner mig gör!! Du ska verkligen inte säga förlåt, vill gärna vara ett stöd för dej och är väldigt glad att du känner att jag kan ge dej det:D Du behöver inte oroa dej att jag inte ska klara av att se dina svaga sidor, men det gör jag för jag bryr mig! Tycker själv att det ger så mycket att få prata med någon som är/varit i liknande situation. Det är så många som inte ser igenom fasaden, att man är trött eller har så ont. Särskit personer i min ålder kan ha svårt att verkligen förstå att man inte orkar hänga med i samma tempo, man är inte odödlig längre som man trodde att man var. Vad glad jag är att du har fått det så bra och kämpat dej i genom det värsta och hittat knep för att få en fungerande vardag å barnbarn med vad mysigt. Blev så glad när du skrev att du var sjuksköterska, kan inte du känna ibland att det är en nackdel när man är skadad? Jag har precis som du svårt att klaga man biter ihop, man vill inte vara en sån besvärlig patient som alla tycker är jobbig.. Löjligt jag vet, ibland kan man också känna att det inte är bra att veta så mycket som man gör för man får inte lov att vara patient. Läkaren lägger över beslut till dig som egentligen han ska fatta, för det hade en "vanlig" patient gjort. Precis som du skrev är det väldigt svårt att tappa kontrollen, helt plötsligt behöver man hjälp för vardagliga saker och det är smärtan som kontrollerar mig. Med sminket är det lättare att hålla fasaden, för precis som du säger så vill man vara fin då. Men när smärtan och tröttheten är som svårt, syns det på ögon, ansiktsuttryck med mera..Vad skönt för dej att du har din dotter, man måste ha någon som hjälper en när man hamnar i det här. En riktigt stor kram från en som bryr sig!
Den 3 oktober 2008 blev jag påkörd bakifrån av en minibuss på en avfart och tillföljd av detta fick jag en wiplaschskada och en nervskada i min högra arm. Bloggen handlar om att leva livet som en 23 årig tjej med en vardag fylld av smärtor och ett funktionshinder. Mitt mål är att få jobba med det som jag har utbildning som, vilket är som sjuksköterska. Tack vare min familj, Nelly och Disa, nära släktingar och mina vänner som jag älskar orkar jag kämpa vidare för att nå mitt mål. Detta är mitt sätt att bearbeta det som har hänt mig! De som vill får gärna följa min kamp!
Söta lilla rara Tessan,kan inte låta bli att kalla dig det.Förlåt!Du har blivit det stöd jag sökt i många år,du känns så mogen, och det är så skönt att visa mina svaga sidor för dig.Om du tycker det blir jobbigt måste du säga till,lova det!Är precis som du säger,vill inte visa att jag har ont och mår dåligt.Många tycjer nog och tror att jag har det bra ,för jag ser ganska ungdomlig ut och hänger med bra för att vara 50. Som jag berättat är jag gift och har 2 barn och 2 barnbarn.Många vänner,men vill inte visa hur ont och hur dåligt jag mår.Jag är sjuksköterska presis som du, och jag tror vi syrror har det extra svårt att acceptera att inte ha kontrollen.Jag är alltid snyggt målad och bra klädd när jag är ute, det är min fasad.Önskar att jag kan ge några erfarenheter som du kan ha nytta av.kramisar anonym
SvaraRaderaglömde säga att jag vet att det är viktigt att man målar sig och snyggar till sig,för man vill ju inte att mascaran ska rinna och då skärper man sig. Men som en på rehab sa man måste få må dåligt också, men bara "spykvartar"blir det hela dagar är det lätt att fastna där.Nu är det snart 1 år sedan jag gav opp,är så glad att min underbara dotter oxå sjuköterska kunde läsa mina tankar,och gjorde det möjligt för mig att få fortsätta leva.kram igen
SvaraRaderaDu får gärna kalla mej Tessan för det är de alla som känner mig gör!! Du ska verkligen inte säga förlåt, vill gärna vara ett stöd för dej och är väldigt glad att du känner att jag kan ge dej det:D Du behöver inte oroa dej att jag inte ska klara av att se dina svaga sidor, men det gör jag för jag bryr mig! Tycker själv att det ger så mycket att få prata med någon som är/varit i liknande situation. Det är så många som inte ser igenom fasaden, att man är trött eller har så ont. Särskit personer i min ålder kan ha svårt att verkligen förstå att man inte orkar hänga med i samma tempo, man är inte odödlig längre som man trodde att man var. Vad glad jag är att du har fått det så bra och kämpat dej i genom det värsta och hittat knep för att få en fungerande vardag å barnbarn med vad mysigt. Blev så glad när du skrev att du var sjuksköterska, kan inte du känna ibland att det är en nackdel när man är skadad? Jag har precis som du svårt att klaga man biter ihop, man vill inte vara en sån besvärlig patient som alla tycker är jobbig.. Löjligt jag vet, ibland kan man också känna att det inte är bra att veta så mycket som man gör för man får inte lov att vara patient. Läkaren lägger över beslut till dig som egentligen han ska fatta, för det hade en "vanlig" patient gjort. Precis som du skrev är det väldigt svårt att tappa kontrollen, helt plötsligt behöver man hjälp för vardagliga saker och det är smärtan som kontrollerar mig. Med sminket är det lättare att hålla fasaden, för precis som du säger så vill man vara fin då. Men när smärtan och tröttheten är som svårt, syns det på ögon, ansiktsuttryck med mera..Vad skönt för dej att du har din dotter, man måste ha någon som hjälper en när man hamnar i det här. En riktigt stor kram från en som bryr sig!
SvaraRadera