Idag har kampen mot polisen börjat igen. Mamma och jag har i eftermiddag formulerat ett nytt brev till polisen i Karlskrona för att en ny anmälan ska göras. Jag hoppas att detta ska vara det sista brev eller kontakt jag behöver ha med polisen. Menar verkligen inte att alla polismän är sådana här, men precis som inom andra yrken så finns det personer som inte passar i sitt jobb och det är väl just dom jag har stött på. Känner att det tar så mycket energi allt det här praktiska, orkar bara med mig själv och mina skador just nu, inte massa yttre påverkan. Fick brev från försäkringskassan i slutet av förra veckan angående omprövningen av sjukpenning och om ansökan om aktivitetsstöd. Omprövningen skulle ta åtta veckor innan den blev klar och utredningen om aktivitetsersättning skulle ta tre månader. Jag säger bara det att jag har en himla tur att jag har föräldrar som jag kunde flytta hem till tillfälligt igen, för annars hade jag varit hos kronofogden för längesen. Jag har ju redan gått ett halvår utan pengar, så jag menar det verkar ju verkligen inte vara någon som har bråttom. Det är så mycket annat som man får kämpa med när man är sjuk och inte bara själva skadan, det är det som jag tror sänker många människor till det yttersta. Man ska inte behöva bli straffad för att man har råkat bli sjuk eller skadad, det är ju inget man precis själv kan välja. Visst, det finns säkert dom som utnyttjar systemet, men det är långt ifrån alla och det är vi som blir straffade när reglerna blir hårdare. Hur lätt är det då att komma ut i samhället igen? Det är väl inte någon som vill leva på samhället, man vill ju göra rätt för sig. Lie tråkigt inlägg idag, man jag behövde bara få det ur mej..
Ha en bra nationaldag! Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar