Jävla bilar!

Måste erkänna en sak... Jag har slutligen insett att jag och bilar inte är en vinnande kombination. Som ni alla vet som läser bloggen, krockade jag med min och Idas första bil. Del två i min bilhistoria hände i torsdags... Jag och Ida hade mött upp farmor på akuten eftersom hon hade blivit dålig på sitt boende, efter att suttit där i några timmar kommer hon sedan på plats på en medicin avdelning. Efter det skyndade jag in på apoteket för att hämta ut ett nytt recept av Lyrica. Medan jag väntade på min tur hämtade Ida bilen från akutens parkering till besöksparkeringen, eftersom hon hade glömt plånboken i bilen. När jag väl kom fram till disken fanns det inget recept lagrat, nehe tänkte jag ytterligare en sak att fixa innan semestern. När vi var färdiga där går vi till bilen för att köra hem, men hinner inte mer än att sätta hos och Ida vrider om tändning från att vi hör ett pistolskott. Ida och jag tittar på varandra och inser att vi snabbt bör gå ut från bilen i med att vi inte visste vad som hade hänt. Vi går runt om bilen och ser att det rinner ut vätska från motorhuven ner på marken. Trött och hungrig tar jag genast upp mobilen och ringer till pappa så att han kan bärga oss hem. Pappa kommer till platsen och öppnar motorhuven och då ser vi att hela batteriet har exploderat. Det är sådant som aldrig händer, men med mig i bilen så kan tydligen allt hända!!!