Ladda batteriet!

Idag har varit en sådan dag som behövdes för att ladda batterierna. Det är konstigt att man trots mycket vila aldrig blir full laddad, det är precis som man hela tiden bara når hälften när man är på topp. Vad jag klagar, borde inte göra det. Låter så tråkigt när man gör det, men ibland känns det som man måste ha rätt till det. Jag tror att man biter ihop lite alltför ofta ibland, man blir väldigt bra på det när man alltid har ont. Man lär sig att inte klaga för alla dagar har man lika ont eller mer ont, det är bara att acceptera. Att acceptera en ny vardag, men som med hjälp kan bli så otroligt mycket bättre. Jag är i den processen nu och det är en vändning som inte görs på en natt utan som kommer att pågå hela livet mer eller mindre. Denna vändning tar otroligt mycket energi just nu, så jag ber om ursäkt om det är någon som inte känner att jag har hört av mig eller träffat så mycket på sistone. Ibland bara orkar jag inte och vill vara för mig själv. Men jag vill påpeka att bara för att jag har såna dagar så betyder inte det att man vill bli bortglömd. Att skicka ett sms eller kort, träffas en liten stund eller ett telefonsamtal kan betyda otroligt mycket.

Idag har jag som sagt bara tagit det lugnt och lufsat omkring här hemma. Var ute och gick i regn på förmiddagen, ibland är de där promenader mer motiga än andra gånger. Efter det gjorde jag och Ida rabarberkräm och åt en smörgås, mycket gott. Sen hade jag ett mycket trevligt telefonsamtal från uppåt i landet, från en som har betytt mycket för mig i vinter och höst. Kommit med kloka råd och varit första kontakten ibland, men även varit en av dem som lyssnat och vet hur det är. Tack A för att du finns!!

Vill även tacka Ida för att du gör det möjligt för mig att blogga! Det är inte helt lätt att skriva med en hand, så lite stöttning är/var verkligen behövligt för att göra detta möjligt.
Kramar till alla mina läsare!