Idag har det varit en riktig fixardag för mamma och mig. Först såg vi till att Ida kom iväg och gav en stor avskedskram. Hon ska nämligen åka med familjen hon jobbar hos som personlig assistent till Grekland en vecka och jobba där. Snacka om lyx på jobbet, men det är hon väl värd!! Jag och Nelly kommer dock sakna henne otroligt mycket hela veckan, men men så är livet! Förra veckan bestämde vi på rehab att vi skulle försöka få mitt ärende omprävat hos försäkringskassan och även söka efter aktivitetsersättning, till följd av det beslutet har det blivit lite mer pappersjobb för mig. Har inte orkat ta tag i det eftersom det har varit fullt med aktiviteter förra veckan och sen när man äntligen fick vara ledig, var man som en slö sil. Mamma hade lovat att hjälpa mig idag för att få allting i ordning inför veckan. I veckan kommer nämligen min advokat på besök hemma hos mig också, så då vill man ju ha alla papper i god ordning. Så idag har vi letat fram alla mina anställningsbevis från det att jag var 16 tills nu, de ska verkligen inte säga att man har legat på latsidan. Sedan skrev vi allt i kronologisk ordning, för att få allting på rätt plats. Efter det ringde jag till försäkringskassan för att få reda på vilket nummer blanketten som jag skulle fylla i till aktivitetsersättningen hade, sen var det bara att fylla i den. Efter det har jag letat upp en klasslista som advokaten önskade för att kunna ringa till några i min klass och kolla om de har fått jobb, för att fastställa att jag skulle fått jobb. Mitt i allt detta har vi hälsat på farmor som ligger på sjukhuset, eftersom hennes pacemaker inte går riktigt som den ska. Så nu sitter vi här i soffan helt utmattade igen och ska snart titta på en film.
Vad tyckte ni om mina bilder? Vad har ni gjort idag? Är så glad för alla små kommentarer!! Massor med kramar
Hej anonym! Vilken tur att någon hittade dej, ibland behöver man någon annan för att kunna ta sig upp ur gropen igen om man har varit långt nere. Tänk vilka underbara personer du verkar ha runt omkring dej! Håller fullständigt med att rrehab är både jobbigt och roligt, man vill ju ha hjälp och är så tacksam för det, men som du säger schemat är så hektiskt att man inte riktigt hinner tänka.. Vill att du ska veta att du kan fråga mig om allting och vill du inte att andra ska se så skriv din mailadress så mailar jag dej!! Hoppas att du har haft en bra helg! Massor med kramar
SvaraRaderaHej Tessan!Jättesnygga bilder, dom kan du vara stolt över!Har precis som du en underbar familj.Men dom hade ingen aning om att jag var på gränsen till att inte orka mer,det dolde jag väl. Visste själv inte att jag var kapabel till att göra det där,det var bara en liten bagatell som gjorde att jag fick kortslutnig.Pratar nu mer med mina nära o kära o säger till om jag har extra ont eller är ledsen.Helgen har varit skön mycket sol,grillat o lite vin.Tycker allt känns mycket bättre när man kan sitta ute o njuta.Hoppas det går smidigt för dig med f-kassan o allt annat utredningskrångel.Det räcker så väl att orka ta hand om sin sjuka kropp.Kram
SvaraRaderaHej anonym! Du har inte lust att skriva första bokstaven av namnet eller något, det känns så opersonligt att skriva anonym. Ja, jag är faktiskt stolt över bilderna, trodde inte man kunde se så bra ut (förstå mig rätt). När man har ont och kanske när man är van att ta ansvar för andras hälsa är det lättare att ha en fasad och dölja mycket bakom den för att överleva vardagen. Men tillslut är det väl så att den inte håller längre..så jag förstår att dina anhöriga inte förstod vad som pågick och vad du kände innerst inne. Jag känner att man hela tiden är som ett glas med vatten som är fyllt till kanten och ibland kan minsta bagatell göra att det rinner över, man tappar humöret eller börjar gråta. Vad bra att du pratar mer med dina anhöriga, tror det är viktigt att ventilera för att det inte ska rinna över så ofta. Vilken härlig helg ni verkar ha haft, här har det varit rätt kallt i helgen så jag har hållt mig inne. Har varit väldigt trött efter i fredags också och haft väldigt ont, så har inte kunnat göra så mycket. F-kassan ska vi nog inte prata om för dom gör mej bara förbannad, så smidigt är nog inte det rätta ordet varken för försäkringsbolag eller kassa i mitt fall.. Men nu har jag hjälp från både rehab och advokat så snart ska det väl lösa sej.. Har det gått smidigt för dej med f-kassan? Hoppas du får en bra vecka!! Massor med kramar
SvaraRaderaHej Tessan!Har haft ganska bra hjälp av facket som pratat för mig.Men bli bedömd av f-kassans läkare som jag aldrig träffat gick inget vidare,så det var bara att börja om med möten .Sitta som ett "ärende" vid ett stort bord med kurator sjukgymnast läkare psykolog arbetsterapeut o arbetgivare var inget vidare,då kände jag mig väldigt liten.När allt sådant krångel var över blev det lättare att gå vidare,slippa oroa sig över inkomst o läkarintyg.Det är ju jobbigt bara av att vara skadad o ha ont,men det tycks svårt för f-kassan att fatta,tycker dom försvårar allt.Tror o vet att det är väldigt viktigt att både visa sin sorg o ilska.Önskar att jag hade öppnat mig för någon vän,men tyvärr har jag alltid varit den som stöttat andra,o det är svårt att ändra på.Ibland vill man ju inte göra sim fam ledsen,o då behövs någon utomstående.Du är säkert jättesöt även utan fasaden,men förstår precis vad du menar.Kram o tack.A
SvaraRaderaHej A! Skönt att du hade facket som stod bakom dej, man behöver någon utifrån som stöd i sådana här situationen. Jag har ju både rehab och advokaten som står bakom mig så jag är mycket lugnare nu tack vare att man inte bara är en enskild individ som står bakom ärendet. Mitt fall är hos försäkringsläkaren nu, har inte särskilt stora förhoppningar på det så jag blev inte förvånad att det hade blivit så med dej, tyvärr.. Har inte riktigt kommit till alla de där mötena ännu inför arbetsträning för man har ju inte riktigt kommit dit ännu. Förstår att det måste ha varit en lättnad när allt var över för det är verkligen en pressad situation man är i.. Jag har med alltid varit den som har lyssnat och så, men på sistone har jag blivit bättre på att säga nej imed att jag känner att jag inte orkar med allt. Man måste prioritera sig själv, vilket oftast är väldigt svårt tycker jag..Måste försöka bli bättre jag också på att släppa fasaden för att kanske få mer förståelse och verkligen få utlopp för mina känslor i omgivningen. Har börjat prata med en kurator på rehab, så vi får väl se hur det blir har varit väldigt mycket praktiskt just nu.. Du ska veta att jag finns här när du känner för det! Kramar
SvaraRaderaHej Tessan!Du känns så lik mig, gör precis som oxå jag skulle gjort!Känner mig så nöjd o glad när jag gjort något vanligt,vilket jag försöker göra för det mesta.Men man lär sig av baklagen som kommer.Trodde plåstren gjorde undervärk o att jag helt plötsligt var frisk!!Shoppade järnet och hade kul i 2 dagar ,men värkligheten kom i fatt.Nu vet jag att om jag inte gör för mycket kan jag leva ett bra o ganska smärtfritt liv.Kan ha det gott o göra det mesta som jag vill. planerar mina bjudningar ,mycket går att förbereda.Vill inte att du gör dom felen jag gjorde,Hade jag varit ödmjukare och försiktigare mot min kropp hade jag säkert levt ett bättre liv.Men eftersom jag i mångas ögon ,lever ett åtråvärt liv med god ekonomi och ett fördelaktigt yttre känner jag att jag inte velat visa min svaga sida. Skönt att få prata med dig, men skäms lite.Kram A
SvaraRaderaHej A! Vad skönt det kändes när du sa att du förmodligen hade gjort likadant, det är ju så mycket beslut man tar som man inte vet om det är rätt! Till exempel som det här med advokat, väljer man rätt person man lägger ju mycket av ens framtid i hans/hennes händer. När vi hade mötet i veckan så bara kändes det som en stor klump bara föll från hjärtat och jag kunde verkligen lämna över mig själv i hans händer om du förstår vad jag menar.. Jag vet också att jag mår bättre när jag tar det lugnt, men det är så jäkla svårt. Vill så mycket med livet, men men det kommer väl..Känns skönt att prata med dej, för som du skrev du vet vilka fäller det finns när man har ont, för du har levt med det så mycket längre än vad jag har gjort.. Du ska absolut inte skämmas, jag blev bara glad när du började skriva till mig och som jag sa innan kan vi ta det via mail om du tycker det känns jobbigt offentligt.. En stor stor kram till en kämpe!
SvaraRadera