Mitt rum!

Här kommer förklaringen till gårdagens blogg bortfall.. Sedan olyckan och jag fick flytta hem igen har jag inte haft ett eget rum, utan har legat i pappas säng eftersom det var mest praktiskt ett tag. Förstå mig rätt att det inte har varit min familj som inte har velat ge mig ett rum utan jag har inte velat ha något. Jag har bott här hemma fast man har inte sett att jag har gjort det, eftersom jag inte har haft några av mina grejer uppe förutom kläder och smink. Har liksom inte trott att jag skulle bo hemma så här länge och lika länge till förmodligen Trodde att rehab skulle ha någon mirakel kur och att jag skulle kunna jobba väldigt snart efter, men nu vet jag att det inte gick så snabbt ju. Man vill från början inte inse hur illa det är och hur lång tid allt tar. I helgen blev jag mogen att börja diskutera saker och ting och komma till skott. Hela familjen begav sig till ikea i söndags för en liten utflykt, där hittade vi en smink bänk till min arbetsstol och lite annat smått och gott. Sen jobbade vi hela kvällen familjen för att ändra om mitt gamla rum som jag hade när jag bodde hemma till något nytt. Med lite av mina grejer och en favorit tavla som jag hade fått i examens present och som hat stått i pannrummet blev rummet otroligt fint. Tänk att jag inte klarat av detta tidigare, men ibland ställer våra känslor och upplevelser till det. Välkomna in i mitt rum!

Sminkbänken, bara stolen som saknas!

Tack för att ni finns!